Vikten av en stark självbild omsatt i handling!

Inom litteraturen om personlig utveckling finns det två olika dominerande synsätt som ofta brukar hamna i konflikt med varandra ”arbeta hårt och håll käften” eller ”Fake it until you make it”. Men måste du välja?

Ett känt synsätt inom personlig utveckling omfattar verktyg som positiv psykologi och NLP (Neuro Lingvistic Programming).

Grovt sammanfattat handlar detta om att förändra sin självbild för att få självförtroende och motivation nog för att uppnå sina mål . Några företrädare för detta är Tony Robbins och Napoleon Hill med flera.

Positivt tänkande eller bara hårt arbete?

Den andra dominerande synsättet handlar mer om ”the daily grind” det vill säga ”håll käften och arbeta hårt för att få och bli allt du vill”, som Gary Vaynerchuck predikar.

De som företräder denna tankeskola är oftast väldigt skeptiska till affirmationer och positivt tänkande, de menar istället att om du arbetar hårt kommer allt sådant med tiden ändå.

Jag har varit passionerad i det mesta inom personlig utveckling i över 20 år, och jag har läst hundratals, om inte över tusen böcker som utgår från båda dessa synsätt. Det jag funnit med tiden är att dessa idéer borde komplettera varandra istället för att stå i motsatsförhållande.

Det bästa är om du kan förena ditt inre arbete med ditt yttre

Det är väldigt svårt att motivera sig till att träna och jobba hårt för att nå framgång om du inte anser att du faktiskt kan förtjäna det, vilket kan kräva en hel del arbete med din självbild.

Å andra sidan, om du bygger ditt liv på önsketänkande och en känsla av ”entitlement” är risken stor att du blir sittandes hemma på soffan i väntan på att framgångar ska komma till dig, och det är inte särskilt sannolikt.

Om du måste vara i toppform för att må bra kommer vägen dit bli outhärdlig

För att ta ett praktiskt exempel; du är kraftigt överviktig, men du har bestämt dig för att bygga en snygg och atletisk kropp. Om du främst går till gymmet för att uppnå en framtida version av dig själv som du hoppas ska ge dig självkänsla och glädje, är risken stor att minsta motgång kommer få dig att tappa hoppet.

För varje gång du ser dig själv i spegeln och ser hur långt du är ifrån ditt mål känns hindren alltmer oövervinnliga.

Om du tror att du är perfekt som du är kommer du inte att anstränga dig

Om du går till gymmet och istället intalar dig att du redan är i rätt bra form, att du duger som du är och så vidare, är risken också stor att du blir alltför bekväm och till slut tappar motivationen.

Varför slita hårt för att förbättra något som redan är ganska okej? Det är som att stämma en gitarr, om strängen är för lös får du ingen ton, om den är för hård så brister den (Buddha).

Inse att ditt ideal redan existerar men att du måste karva fram det

Ett bättre alternativ är att likt Michelangelo försöka se statyn i stenen, inse att under ytan finns redan den ideala versionen av dig själv, du måste bara karva fram den med hjälp av blod, svett, tårar och tung metall.

I slutändan är det inte din nuvarande kroppsform eller vilken bild du har av dig själv i huvudet som räknas, det som verkligen betyder något är hur du efterlever bilden av dig själv i handling.