Ingen är onyttig här i världen, som lättar livets börda för en annan.¹

Charles Dickens

Jag tror att den största anledningen till att nyandliga fenomen som ”The secret” och metafysiska idéer som ”attraktionslagen” har blivit så förlöjligade, är för att de inte lagt tillräckligt med emfas på vikten av handling. Men bortsett från det är vikten av att veta vad du vill och att kunna föreställa dig detta i detalj, svår att överdriva (även om den kanske inte är magisk).

”För om du inte vet var du vill nå, hur sjutton ska du någonsin hitta dit? Att ha en klart definierat vision är givetvis ingen garanti för dess förverkligande, men utan en vision är det nästan omöjligt.”

Och din vision är (eller borde åtminstone vara) intimt förknippad med dina värderingar och därmed de stora frågorna i livet som:

Vad vill du? Vad är viktigt för dig? Vem vill du vara? Vad vill du göra? Vem eller vilka vill du göra det med? Och så vidare.

Den gyllene cirkeln – börja med varför

Det finns en hel sektion i bokhandlar som heter ”självhjälp” men det borde även finnas en sektion som heter ”att hjälpa andra” – Simon Sinek²

Den amerikanske författaren Simon Sinek förklarar detta med hjälp av vad han kallar den gyllene cirkeln.³ Innerst inne i cirkeln är ”varför” i nästa ring kommer ”hur” och sista cirkeln ”vad”. Du kanske vet ”hur” du ska göra i gymmet eller på löpspåret för att uppnå ”vad” du vill uppnå med din fysik. Men om du inte har ett bra ”varför” kommer det bli svårt att upprätthålla träningen på sikt.

Nu kanske du svarar att ditt ”varför” är att bli smal eller att bli stark, men Sinek hävdar att ditt ”vad” och ditt ”varför” sällan är samma sak, eftersom den senare pekar på något djupare, större och mer bestående.

Ett bra ”varför” här skulle kunna vara:

Jag vill springa snabbare än någon annan människa gjort tidigare för att visa framtida generationer vad som är möjligt. Jag vill träna för att bygga en fysik som gör mig till en mer kapabel man eller kvinna för min familj och mina medmänniskor.

Eller ”bara” jag vill vara stark och frisk för att leva tillräckligt länge för att se mina barn växa upp och att kunna vara där för dem…

Om vikten av att besvara de ”stora frågorna”

Jag har tidigare skrivit om dessa frågor i förhållande till ämnet  ”självförverkligande” i min artikel om Maslows behovstrappa där jag bland annat talar om vikten av att ha en roll i samhället som gör livet meningsfyllt.⁴ I denna artikel bygger jag vidare på detta koncept och mer specifikt om vikten av klarsynthet vad gäller de stora frågorna i livet och om hur vi kan besvara dem.

Jag vill även betona att detta är mina svar på dessa frågor, jag säger inte att dessa är rätt för alla, men de kanske kan tjäna som inspiration för andra som söker efter svar på samma sorts frågor.

Om vikten av olika paradoxer i livet

Jag har funnit att det är närmast omöjligt att tala om stora och filosofiska frågor utan att komma i kontakt med frågor som handlar om paradoxer och olika roller vi har i livet. Till exempel så bör man ibland kunna ta livet med en klackspark, vår tid här är trots allt kort och flyktig och sett till universums storhet är vi försvinnande små. Något som den andliga författaren och gymnaste Dan Millman tar upp i sin bok ”Den andlige krigarens väg”.⁵

”Men ur en annan aspekt är livets flyktighet även något som gör det extra värdefullt, just för att det är kort och ömtåligt. Så vad är värdet i denna paradox? Ett exempel är när du har svårt att förlåta dig själv för ett misstag, då kan du påminna dig om hur litet det (och ditt liv) är i ett större sammanhang, lev och lär.”

Men om du till exempel har svårt att motivera dig till att leva hälsosamt, kom ihåg hur oerhört viktigt ditt liv är i ett sammanhang som inbegriper din familj, vänner, kollegor och i förlängningen hela din kommun, stam eller klan. Att visa vänlighet eller ge uppmuntran till en enda person i din närhet idag kan vara skillnaden mellan liv och död för den personen.⁶

Beroende på kontext, vad du gör just nu och med vem eller vilka du gör det, är livets mening antingen av en oerhörd vikt eller bara en småsak som du inte alltid behöver ta på så stort allvar.

Om livets mening utifrån våra olika roller

Du har olika prioriteringar och förhållningssätt beroende på om du sitter hemma själv i soffan, leker med barnen ute i skogen, är i fikarummet på jobbet eller i lönesamtal med chefen. Givetvis bör vi sträva efter att vara så kongruenta som möjligt i skiftet mellan dessa roller, men för att vara effektiva (och hänsynsfulla) måste vi ibland växla mellan våra olika roller som människor.

Min roll som individ och meningen med jaget

Den första och viktigaste rollen jag har, är min roll som individ, som bland annat handlar om hur jag kan optimera mig själv (jaget). Men då kanske någon frågar om inte mina barn går först?  Givetvis gör de det, men om jag själv inte är optimerad så är inte deras säkerhet och livskvalitet optimerad (precis som när det gäller vikten av att sätta syrgasmasken på dig själv först när det gäller flygsäkerhet). Man kan även kalla detta altruistisk egoism, som är en av paradoxerna jag talat om tidigare.⁷

Precis som för de flesta människor är du (förhoppningsvis) hjälten i din egen berättelse. Bara du känner ytterst till dina innersta begär, mörkaste fantasier såväl som dina högsta ambitioner. I ditt inre måste du själv balansera dessa olika delar av dig själv vilket är början på ledarskap och som kräver självkännedom. Som oraklet i Delhi säger ”känn dig själv”.⁸

För om du inte kan förena ditt mörker med ditt ljus har du ett inbördeskrig som härjar i dig.

Min roll som man för min familj och ätt

Min roll som man (går delvis in i den förra) men mer specifikt i relation till sexuell dynamik, både intrasexuellt (som i brödraskapet) och intersexuellt (mellan män och kvinnor). Jag är medveten om hur genusforskning visar på att sexualitet och dess uttryck är en del av ett spektrum, och jag förordar inte exakt samma roller för andra som den jag själv känner mig bekväm med. Läs mer om detta i min essä om normkritik.⁹

Men något som både genusvetare och de som förordar traditionella sexroller kan komma överens om, är att vår sexuella identitet är väldigt viktig för de flesta människor. I min familj är jag vår enhets första beskyddare och försörjare, för att det är vad jag vill vara och vad min kvinna vill ha.

Jag försöker vara den sorts man som mina barn kan se upp till, som min son kan aspirera till att bli och den sorts man jag hoppas mina döttrar en dag vill vara med.

Min roll som svensk i ett tribalt sammanhang – min klan

Detta är en av de svåraste aspekterna i livet att förhålla mig till i skrivande stund, något som jag även avhandlar i ett längre format i min essä ”är en positiv nationalism möjlig”.¹⁰ Flera av de viktigaste människorna i mitt liv är inte etniska svenskar, men det fråntar inte att jag har både ett biologiskt och kulturellt arv som är kopplat till det svenska. Men eftersom de flesta svenskar idag själva inte ser något värde i denna identitet är tillhörighet till detta inte lika självklar.

”Att vara hängiven det svenska i Sverige är lite som att vara hängiven släktingar som tagit avstånd ifrån en. Men jag kan ändå inte förneka att det finns mycket i detta arv att vara stolt och tacksam över.”

Inom några decennier (med pågående utveckling) kommer svenskarna snart att vara en etnisk minoritet bland många andra i det som tidigare var vårt land. Först då kanske vi kan hitta tillbaka till en starkare gemenskap. Men fram till dess kommer jag söka tillflykt till min egen minoritet.¹¹

Min roll som en del av mänskligheten, bortom stamlojalitet, för mänskligheten och allt levande

Här kommer vi tillbaka till en av livets mest pikanta paradoxer, åtminstone för oss vanliga dödliga som inte är ledare över nationer eller influencers med hundratusentals eller miljontals följare som påverkas av åsikter och handlingar. Ur en aspekt är jag tämligen oviktig utanför min egen lilla cirkel som innerst består av min familj och mina närmsta vänner och ytterst med mina följare som sammanlagt kanske uppgår till ett par tusen (om man slår ihop alla sidor där jag verkar.

Om jag dog idag skulle livet för människorna bara i kommunen där jag bor knappt påverkas alls (förutom de som känner mig).  Om vi ser till Sverige som helhet framstår min betydelse försvinnande liten, och sett till hela mänskligheten är den närmast astronomiskt liten. Men trots detta är mänskligheten (och allt levande på jorden) en förlängning av mig själv. Ur en aspekt är vi alla ett, en del av moder jord (Gaia).

Så även om bara en promille av mänskligheten skulle bry sig om mig, så finns det mening och kraft att hämta ur insikten om att vi ur ett universellt perspektiv tillhör samma mänskliga familj. I slutändan har vi alla samma umbäranden och villkor att handskas med. Vi blir alla gamla, sjuka och slutligen dör vi, bara denna insikt i sig själv borde göra oss mer ödmjuka och visa mer hänsyn till varandra som människor.

Finns det en religiös eller andlig aspekt av livet som vi behöver ta hänsyn till?

Vetenskap kan delvis förklara ”hur”, men inte ”varför”, för att återkomma till den gyllene cirkeln jag nämnde i inledningen. Varför finns jag här? Vad är meningen med livet? Vad händer när jag dör? (om något). Ett svar från en evolutionsbiolog som Richard Dawkins skulle kunna vara att vi ”bara” finns till för att sprida våra gener och att reproducera oss. För mig personligen är detta delvis sant, men inte ett tillräckligt motiverande svar för att pusha mig själv till att gå bortom mina mest basala instinkter.

För jag tror inte det är någon biologisk ekvation som lett till att människor byggt stora tempel och katedraler, landat på månen, skapat episka sagor och utforskat de stora världshaven. Det ”måste” finnas något mer, något transcendent. För många av de som gjort de största uppoffringarna fick aldrig personligen njuta av frukterna från sina bedrifter, och inte heller deras egna barn, men de gjorde det ändå.

Jag har aldrig haft någon övernaturlig upplevelse som övertygat mig om en parallell andlig dimension, om att det finns andar, gudar eller en allsmäktig Gud för den delen. Det närmsta jag kommit en översinnlig upplevelse är att se mina barn födas, att blicka ut över en klar stjärnhimmel och bara förundras över alltets tillstånd.

Om det verkligen finns ”något mer” är mitt förhållningssätt till detta mysterium ödmjukhet, förundran och en förpliktelse att tjäna livet och sträva efter ett högre medvetandetillstånd så länge jag existerar.

Källor:

1. https://www.goodreads.com/quotes/18876-no-one-is-useless-in-this-world-who-lightens-the

2. https://simonsinek.com/simons-bio/

3. https://simonsinek.com/golden-circle/

4. https://levafett.com/2022/06/03/min-rad-for-att-leva-mazlows-behovshierki/

5. https://www.peacefulwarrior.com/four-paradoxes/

6. https://www.wifr.com/2023/09/17/mental-health-leaders-say-asking-how-are-you-can-save-lives/

7. https://insight.openexo.com/why-altruism-is-selfish-psychology-explains-the-paradox/

8. https://today.uconn.edu/2018/08/know-thyself-philosophy-self-knowledge/

9. https://ernstrobertalmgren.com/2024/01/08/normkritik-vansterflum-eller-anvandbart-verktyg/

10. https://ernstrobertalmgren.com/2024/03/23/ar-en-positiv-nationalism-mojlig/  

11. https://ernstrobertalmgren.com/2021/11/21/alla-man-och-kvinnor-behover-sitt-forlovade-land/