De högre nöjenas väg – en västerländsk ikigai

I många år har jag skrivit om värdet av stoicism för bland annat sidan Maskulint, vilket felaktigt kan ha gett ett sken av att jag är en person som är motståndare till aktiviteter som ger nöje och att jag har en fäbless för självspäkelse.

Men detta är lika långt ifrån sanningen som att jag skulle vara en utpräglad hedonist, i själva verket har förnöjelse en viktig plats i min världsbild, på samma sätt som nyttigt fett (i måtta) har en viktig plats i min kosthållning. När jag var 22 år gammal hade jag säkerligen sett de nöjen jag ägnar mig åt idag vid 42 års ålder som varandes lika njutbara som en långsam rotfyllning.

För att efterleva den attityd eller ”mindset” som präglar mig idag, har jag i lika delar tvingat lära mig från filosofins värld om dess värde, likväl som från en långsam och plågsam process av försök och misstag (mer om detta senare).

Är du en missnöjd Sokrates eller en nöjd gris?

I boken ”Utilitarianism” från 1861 av filosofen John Stuart Mill (1806-1871), skriver han om vikten av att göra skillnad mellan högre och lägre nöjen, och att det sedermera handlar om kvalitet mot kvantitet, för att förtydliga vad han menar skriver han bland annat ”det är bättre att vara en missnöjd Sokrates än en nöjd gris” jag parafraserar detta såklart.

Både Sokrates och grisen finner säkert nöje i sina aktiviteter, men aktiviteterna kan vara skillnaden mellan ett intellektuellt stimulerande samtal eller ett bad i gyttjan. Medan den förra aktiviteten kan ge både värdefulla insikter och en känsla av tillfredsställelse är den senare aktiviteten främst ett uttryck för en kortvarig sinnlig njutning.

Eudaimonia och känslan av ett gudomligt syfte

Liksom de flesta tankeströmningar kan vi spåra idén om högre njutningar till det antika Grekland och i detta fall mer specifikt till Aristoteles (384 f.Kr. – 322 f.Kr.) och hans koncept av eudaimonia. Detta ord sammansatt av ”eu” som kan betyda ”gott” eller ”bra” tillsammans med ”daimonia” som kan betyda ”mindre gud” eller ”ande” betyder helt enkelt att leva bra på ett sätt som ger välbefinnande (väldigt förenklat).

Jag noterar även här likheten mellan ordet eudaimonia och den etymologiska roten till ordet ”entusiasm” som betyder att ”vara i Gud”, något jag lärde mig från en föreläsning av Eckhart Tolle.

Men som Aristoteles även påpekar i sin ”Nicomachean ethics” är de flesta överens om att de vill leva eudaimoniskt, den största skiljelinjen mellan olika definitioner på detta rör vad som är ”bra” aktiviteter att ägna sig åt.

Ledtrådar i de blåa zonerna där människor lever längre

När jag för många år sedan hörde om forskningen av de så kallade ”blåa zonerna” (platser där människor lever längre än andra) slogs jag av att de som forskade om detta mest tycktes bry sig om faktorer som hur dessa människor äter, rör på sig och hur de umgås med andra. Men med ett väldigt litet fokus på vad dessa människor tänker, känner och vad de tror på.

Därför blev jag positivt överraskad häromdagen när vetenskapsjournalisten Henrik Ennart för SVD återvände till en av de mer välkända blåa zonerna i Okinawa i Japan, för att träffa Makoto Suzuki som forskat om människorna där i 50 år, och som nu ändrat sitt perspektiv på detta. Nu säger han själv att ”leva för ett högre syfte” (som sammanfattas i ordet ”ikigai”) väger tyngre än både mat och kost.

Ennart berör också kopplingen mellan eudaimonia och ”ikigai” men vi kanske kan finna fler svar i mer nutida forskning.

Maslow och ”ikigai” för moderna västerlänningar

Någon som forskade om högre och lägre njutningar (även om han inte kallade dem det) var psykologen Abraham Maslow (1908-1970) som lanserade vad som senare skulle kallas ”Maslows behovstrappa” (lanserades av Maslow 1945). Han identifierade flera behov som främst är resultatet av högre nöjen, som respekt och självaktualisering som oftast är resultatet av stora bedrifter som i sin tur kräver stora uppoffringar och disciplin.

Här invänder säkert någon med att man inte måste se aktiviteter som leder till dessa tillstånd som nöjen, och det stämmer givetvis. Men om du läser biografier om framstående män och kvinnor i olika fält kommer du ha svårt att inte hitta behov av tillfredsställelse hos dessa människor som grundar sig i att vilja vinna respekt, ha bidragit till något större än sig själv och så vidare (ergo högre nöjen eller njutningar).

Stoikerna, Nietzsche och att övervinna de lägre drifterna

En sak som skiljer Maslow väsentligt från exempelvis Aristoteles, är att den förre såg de ”lägre behoven” som förutsättningar för att kunna njuta av de högre. Och jag är villig att delvis hålla med honom, med skillnaden att jag anser att man måste möta och övervinna de lägre behoven. Här sluter sig cirkeln för mig med stoikerna som jag nämnde inledningsvis, som ansåg att vi måste ta hänsyn till våra lägre drifter, men utan att låta oss styras av dem.

Detta kan även sammanfattas i maximen från min favoritfilosof Nietzsche (den som har rätt ”varför” kan bära vilket ”vad” som helst) från hans bok ”Twilight of the idols”, och ”det som inte dödar mig gör mig starkare” från samma bok ur sektionen ”maxims and arrows”.

Hur inkorporerar vi de högre nöjena och övervinner de lägre?

Vi gör de högre nöjena till vår ledstjärna på samma sätt som människor gör de lägre nöjena till sin herre, det vill säga lite i taget. De flesta blir inte rökare efter att ha testat ”en cigarett” eller alkoholist av att dricka ”en öl”. Missbruk är ofta något som smyger sig på genom många små förändringar i vårt beteende som med tiden blir våra vanor och även kan utvecklas till beroenden.

Använd Kaizen och positiv prokrastinering

När vi gör detta med positiva beteenden som att börja träna regelbundet, genom att börja studera eller äta nyttigt, så börjar vi med tiden njuta av att göra mycket av det vi tidigare bävade inför. Läs även min artikel om Kaizen. Och för att fasa ut negativa vanor kan vi använda vad jag kallar ”positiv prokrastinering” en ide jag fått från David Goggins bok ”Cant hurt me” som jag även skrivit om på min Instagram, där du skjuter på negativa saker du vill göra. Ex. Jag ska ta en cigarett, men jag ”ska bara” vänta fem minuter till, och så vidare.

Exempel på högre och lägre nöjen

Här är det lätt att fastna i detaljer om vad som är nyttigt och inte nyttigt, men det är inte den viktiga poängen här. Oavsett om din mat exempelvis är vegetarisk eller baserad på kött handlar det i detta fall mer om tanken bakom, tillagandet av, och om hur du inmundigar födan. Om du själv lagar en linsgryta med tjugo noga utvalda ingredienser kommer det fortfarande vara ett högre nöje än att slänga i dig en bigmac på närmsta donk, oavsett om du följer carnivore eller om du är vegan.

När man förstår principerna bakom det här sortens tänkandet är det lätt att komma på fler exempel som att; spela tv-spel eller gå på gymmet, läsa böcker om personlig utveckling eller slötitta på Netflix, masturbera till pornografi eller faktiskt träffa riktiga människor att uppleva karnala njutningar med. Avslutningsvis kan jag rekommendera boken ”Levels of Energy” av Frederick Dodson som tar upp dessa frågor på djupet. Sträva efter högre vanor, bli ditt högre jag, och som alltid – lev fett!

Källor:

Higher and Lower Pleasures on JSTOR (Högre nöjen enligt John Stuart Mill)

Mill, John Stuart: Ethics | Internet Encyclopedia of Philosophy (utm.edu)

https://www.britannica.com/topic/eudaimonia (Om eudaimonia)

”Ikigai” avgörande för 100-åringarna på Okinawa | SvD

Maslow’s hierarchy of needs pyramid: Uses and criticism (medicalnewstoday.com)

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3161123/ (Maslows behovspyramid)

https://sites.pitt.edu/~syd/twi.html (Nietzsches Twilight of the Idols)