Att behandla andra som man vill bli behandlad själv är ett talesätt som de flesta säkert känner igen, men hur många har funderat över det omvända? Att du borde behandla dig själv som du behandlar andra.
Om du såg en överviktig person ute, skulle du gå fram till hen och säga ”har du funderat på att börja träna tjockis?” eller ”varför tar du inte tag i det där nån gång och börja äta lite bättre?” förhoppningsvis inte, så varför skulle du behandla dig själv så?
Att börja träna är alltid en bra investering!
Att börja äta nyttigt och röra på sig är alltid en bra investering, men att göra det för någon annan eller för att kunna uppskatta sig själv är enligt mig att börja i fel ände. Att göra en positiv livsstilsförändring ska vara en gåva till dig själv för att det är något du verkligen vill göra.
Historien är fullsmockad (no pun intended) av tjockisar som varit förförare, ledare, poeter och uppfinnare. Jag skulle inte rekommendera någon att sträva efter övervikt, men att börja träna eller börja med en diet för att du måste är en dålig motivationsfaktor. Du kan leva ett fantastiskt liv och vara en bra människa fast du bär på några extra kilo.
Varför jag började träna:
Jag började träna för att jag mådde dåligt, fysiskt och psykiskt. Jag mådde dåligt över min ekonomiska situation, över att jag kommit ur ett dåligt förhållande och över att flera släktingar till mig var sjuka och mådde dåligt.
Just då kunde jag inte påverka så många av mina yttre omständigheter som fick mig att må dåligt, men jag visste att jag åtminstone kunde ta tag i min träning och kost. Detta betydde enormt mycket för mig då, och minst lika mycket idag.
Mina förutsättningar kanske inte blev så mycket bättre, men nu kunde jag iallafall säga att jag gör vad jag kan med det jag har. Träningen gav mig mer energi på dagarna och hjälpte mig att sova bättre på nätterna. Den hjälpte mig att skapa och upprätthålla rutiner och jag kunde se framsteg från dag till dag.
Alla upplever bakslag!
Jag hade såklart många bakslag på vägen också. Jag tappade lusten ibland, festade för ofta, slarvade med dieten osv. Men oavsett vad jag hade gjort för fel, eller hur jobbigt allt annat var så visste jag som jag vet nu också, att jag alltid kan gå tillbaka till gymmet och försöka igen!
Många frågar mig ”hur orkar du träna så mycket” jag är mer förundrad över människor som inte tränar alls, jag dömer ingen, men jag personligen blir knäpp (knäppare) om jag inte tränar. För mig är det ett åtagande, en filosofi, ett sätt att leva.
Om någon kommer till mig och säger ”jag vill komma i form, var ska jag börja?” då skulle jag svara:
Börja med din självbild, bestäm dig för hur du vill leva och vad du vill uppnå, inte för någon annan, bara för dig själv. Om du ”bara” vill gå ned några kilo i vikt så räcker det gott med några omställningar i kosten och ett par promenader om dagen.
Men om du känner att du vill vara en människa som tränar regelbundet för att det är roligt och för att du mår bra av det och för att det passar din livsstil, då tycker jag att du ska unna dig det. Skaffa ett gymkort och en PT om du har råd med det.
Samband vinner inget krig…
Men det som avgör ifall träningen kommer ge resultat är ifall den är hållbar i längden, ifall du kan göra den rolig och ifall du verkligen tror på att den behövs. Annars tycker jag att du ska behålla dina extrakilon och bära dem med stolthet. Det finns viktigare saker i livet än din vikt!
I lumpen skötte jag bland annat sambandet och vi som gjorde det fick lära oss ett talesätt ”man vinner inget krig med samband, men man kan förlora ett utan”. Hur du kommunicerar med dig själv kanske inte avgör om du lyckas med träningen, men du kan misslyckas utan den, det är vad jag menar med att tänka fett.
levafett 