Min råd för att leva Mazlows behovshierarki. 

Mazlows behovspyramid, eller behovstrappa som den ofta kallas i Sverige, bygger på en teori av motivationsforskaren Abraham Maslow (1908-1970), och är mycket använd och erkänd inom person utveckling och positiv psykologi. Denna teori är, att vi som människor har fem nivåer av behov, varav de lägsta är något vi fokuserar på tidigt i livet och att vi i mån av resurser och tid arbetar oss upp mot de högre behoven. En konsekvens a denna teori handlar om att ifall vi inte lyckas uppfylla eller hitta en bra relation till de lägre behoven i hierarkin kan det vara svårt att sträva efter högre nivåer. Jag kommer här ge en genomgång av vilka dessa fem nivåer här och min syn på dem.

Första nivån, fysiska behov.

På denna nivå finner vi sådant som behov av mat, luft, vatten, sömn och sex, inte nödvändigtvis i den ordningen. Vid en ytlig översikt kan dessa behov vara självklara, alla fattar väl att vi behöver dessa saker för att leva och må bra? Men vid en djupare granskning är det inte så pass enkelt. Faktum är att en stor andel av människor i framförallt västvärlden har ett komplicerat förhållande till mat och näring, antingen för att vi äter för mycket, för lite, eller bara fel saker. Vad gäller sömn är det vida känt att en stor andel västerlänningar lider av allvarlig sömnbrist. Och vad gäller sexliv är det knappast alla som har ett sexliv de känner sig nöjda med. Jag skulle vilja lägga till behov av träning och rörelse i denna del av pyramiden. Det jag kan rekommendera för åtminstone delar av dessa behov är en paleolitisk kosthållning samt hård styrketräning.

Nivå två, behov av säkerhet och stabilitet. 

Denna nivå handlar om alltifrån fysisk och ekonomisk säkerhet till en stabilitet som utgår från sociala normer och traditioner som samhället bygger på. Även om majoriteten av människor i västvärlden troligtvis upplever trygghet vad gäller ekonomisk och fysisk säkerhet, mår de väldigt dåligt av att leva i ett samhälle vars grundläggande moral och sociala kapital vittrar sönder dag för dag. Tack vare en förhärskande ironisk och självhatande kritikkultur, vars enda mål verkar vara social splittring och polarisering mellan individer. Alltfler känner sig ensamma, rotlösa och identitetslösa. Mitt svar på detta är att de som upplever problem med detta borde söka sig till mer traditionella värderingar, ta tillvara på din familj, omfamna din kultur och ditt folks rötter, påbörja en andlig resa genom att utöva meditation och genom att lära dig mer om vad dina förfäder trodde på för att kunna känna en del av något större en organisk gemenskap bortom konsumtionssamhällets inautentiska och falska identitetsmarkörer.

Nivå tre, kärlek och gemenskap.

Denna nivå knyter an till mitt svar på behoven av föregående nivå. Vi människor har under 99% av vår existens levt i stammar. Vår hjärna kan enligt vissa forskare bara känna riktig samhörighet med ca 150 personer åt gången. Idag vill media och våra politiska företrädare övertyga oss om att vi borde försöka leva som världsmedborgare och bry oss om hela världen, detta samtidigt som tilliten inom våra lokalsamhällen är rekordlågt. Många har även idag hundratals ”vänner” på sociala medier, samtidigt som de varken träffar riktiga vänner eller familj mer än någon gång i månaden eller om året.

Med några få undantag byggs stark vänskap och varaktiga band, som verkligen betyder något även när det blåser hårt i livet, främst på riktiga möten, gemensamma aktiviteter och värderingar som man är redo att leva och dö för. Sådant du får gratis eller utan ansträngning har sällan något varaktigt värde, det gäller även vänner och familj. Mitt råd om du saknar detta i livet är att du går med i klubbar eller föreningar som bygger på dina värderingar och intressen. Sök kontakt med likasinnade och se till att investera både tid och resurser i dem som du verkligen vill ska ha ett stort inflytande i ditt liv.

Nivå fyra, respekt, makt och uppskattning. 

När vi väl etablerat riktiga gemenskaper med vänner, familj och allierade vill vi även känna att vi har en roll inom vår stam eller samhälle som skiljer ut sig och som andra uppskattar en för. Fördelen med mindre samhällen och stammar, som vi människor traditionellt har levt i, är att det finns en plats att uppfylla inom samhället för alla där även en mindre roll kan få stor betydelse. Medan i en allt mer globaliserad värld är risken stor att vi reduceras till utbytbara enheter som lätt försvinner i ett hav av medelmåttor.

Ett exempel: om du är skomakare och lever i en storstad med hundratusentals invånare där det finns hundratals skomakare, kommer du knappast att uppnå någon märkbar känsla av att vara särskilt behövd och definitivt inte oumbärlig.

Men om du lever i ett litet samhälle där det kanske bara finns en eller två skomakare att välja på, kommer du uppleva att du fyller en betydligt större roll och du kan vinna erkännande från ditt lokala samhälle.

Med detta vill jag inte säga att du måste begränsa dig till att bara verka på en liten nivå, men se till att din bas, din stam och din verksamhet är väl förankrad främst där du bor innan du expanderar utanför din omedelbara krets.

Se till att dina vänner och bröder inom stammen är människor som du faktiskt kan nå fram till på regelbunden basis när dom behöver dig eller du behöver dom.

Nivå fem, självförverkligande!

Detta är enligt Mazlow den högsta nivån i behovshierarkin, som han även menar den nivå de flesta aldrig uppnår, främst för att de inte tillfredställt sina behov på de tidigare nivåerna. Denna nivå handlar om att bli allt du kan bli, att leva din fulla potential och utforska alla dina möjligheter. På ett sätt är detta behov omöjligt att uppfylla eftersom det är nästintill omöjligt att alltid leva efter sina högsta mål, detta måste snarare handla om en ribba som du fortsätter att höja för varje nivå du når samtidigt som du måste förlika dig om att din personliga utveckling är en resa som inte tar slut förrän ditt liv tar slut.

Skådespelaren Matthew McConaughey uttryckte detta väl i ett tal på en prisceremoni, han ville då tacka tre av sina hjältar, den första var en mentor till honom (minns inte namnet), den andra var hans far, och hans tredje hjälte var han själv tio år framåt. Han förklarade att när han var femton såg han upp till den person han skulle vara när han var tjugofem, när han fyllde tjugofem såg han upp till den han skulle bli när han fyllde trettiofem och så vidare. Om du vill uppnå den högsta versionen av dig själv kan du alltså börja med att bestämma dig för vem du vill vara om tio år,  reflektera regelbundet över om du verkligen lever efter din fulla potential och sist men inte minst – acceptera att detta är ett mål som du aldrig kommer uppnå fullt ut och försök att finna lyckan i din strävan. Detta är min syn på självförverkligande. Och som alltid – Lev Fett!

Utseende spelar roll! 

Ibland hör jag folk säga saker som ”man ska bara träna för att vara frisk, stark och må bra, inte för att se bra ut” och ”det är bara fjollor som står och flexar framför spegeln eller kameran”, och så vidare. Det finns givetvis exempel där utseende är missvisande, det finns till exempel gott om mentalt utmanade bimbos på tv och Youtube som fått för sig att deras åsikt betyder något, bara för att några tusentals sexsvultna beta-hannar smeker deras ego flera gånger om dagen via nätet. Eller unga pojkar med låg fettprocent som springer omkring i reality-såpor och gör bort sig i varje bildruta, ofta i alkoholiserat tillstånd.

Men det finns desto fler exempel där fysiskt utseende faktiskt pekar mot en inneboende sanning. 

Heterosexuella män är attraherade av kvinnor med breda höfter, stora och fasta bröst samt en välformad rumpa och en smal midja, detta beror på att dessa drag signalerar fertilitet. Det har inget med kulturella normer eller sociala konventioner att göra, det är ren biologi och evolution. Heterosexuella kvinnor tänder generellt sett på män med breda axlar, stora biceps, en mage med rutor och en bred bringa, för att detta signalerar styrka, dominans och god hälsa. Både män och kvinnor attraheras av människor med symmetriska ansikten och kroppar hos båda könen.

När man väl lär känna en människa på djupet, spelar utseende givetvis en mindre roll. För att komma till det stadiet i en relation måste man oftast initialt hitta något tilltalande hos en människa för att inleda en relation, och där har utseendet ofta en avgörande roll. På samma sätt är det om du går på en anställningsintervju. Det finns gott om hårt arbetande människor med kraftig övervikt som inte tar hand om sitt yttre, och det går inte att komma ifrån det faktum att en person som är vältränad och som tar hand om sitt yttre, har ett klart övertag i detta läge.

En synbart vältränad kropp signalerar till en arbetsgivare att denna person är disciplinerad eftersom hen uppenbarligen klarar av att träna hårt och regelbundet. Dessutom signalerar en vältränad kropp att hen troligtvis kommer att vara sjuk med mindre frekvens och kommer att ha mer energi på arbetsplatsen. I senaste valet i USA försökte Donald Trump ofta insinuera att motkandidaten Hillary Clinton inte var vid tillräckligt god hälsa för att bli president. Det var säkert inte avgörande, men det hade definitivt betydelse. Återigen, en person kan se ut att vara vid god hälsa men ändå vara jättesjuk, på samma sätt som att en person kan ha en viss övervikt och ändå vara väldigt frisk. Men i ett initialt skede, som vid uppvaktning av en ny partner, vid en arbetsintervju eller under ett politiskt val, spelar utseende roll, åtminstone för att ge ett bra första intryck.

Om du har en kropp som Adonis för att du tränar hårt, äter bra och tar hand om ditt yttre, kan du med gott samvete visa upp detta med några selfies här och där. Men kom ihåg att du måste leva upp till vad ditt yttre signalerar även i andra sammanhang, som en bra partner, en rättvis chef, en god medarbetare och så vidare. Om du som jag inte uppnått denna gudalika status ännu är det bara att slita vidare på gymmet och i köket, och som alltid – Lev Fett!

Sanningen om kreativitet och att ”vara i rätt stämning”

Om du tränat i flera år och faktiskt uppnått riktiga resultat, vet du att det berodde på att du var konsekvent i din träning och att du med jämna mellanrum vågade lämna din bekvämlighetszon. Att säga till någon som tränar på elitnivå att du bara tränar när du är i ”rätt stämning”, är lika skrattretande som för en författare att bara skriva när hen ”känner sig kreativ”.

Författaren Steven Pressfield som skrivit boken ”The War Of Art” svarade i en intervju på frågan om kreativitet ”ja jag skriver när jag är kreativ, och det är jag klockan nio varje morgon”. Han utvecklade senare sitt svar med ”du kan såklart inte styra över när du ska känna dig kreativ, men desto oftare du skriver, desto större är chansen att känslan av kreativitet kommer inträffa”.

Samma sak gäller fysisk träning. Det är klart att vi som individer är olika predisponerade till att tycka om olika typer av träning. Men du kommer garanterat att känna att träningen är roligare ofta om du tränar oftare. Dels blir träningen roligare när din kropp vänjer sig vid kontinuerlig fysisk aktivitet, och dels blir träningen roligare när du lär dig behärska de olika övningarna. När du efter några månader eller ett år börjar se märkbara resultat i din fysik, får du en ännu större boost för din motivation och självförtroende.

Faktum är att några av mina bästa träningspass har varit tillfällen då jag känt mig som minst motiverad innan träningen. Samma sak är det med skrivandet, några av mina bästa alster har jag skrivit när jag känt mig som mest ”tom i huvudet” och omotiverad innan jag börjat skriva, men efter några rader ”lossnar det” helt plötsligt. Arnold Schwarzenegger brukar säga att ”resultaten tar vid där smärtan börjar”, och han räknar bara de repetitioner där det känns som att han inte orkar några fler.

Vila,  återhämtning och tillfälliga förströelser har givetvis också sin plats för ditt välmående och tänkande, men bara som tillfälliga avbrott i en annars aktiv livsstil, såväl mentalt som fysiskt. Vänta därför inte på kreativitet eller träningsglädje, utan sätt igång med vad du vet att du måste göra så kommer det. Och som alltid – Lev Fett!

Sanningen om att ”vara dig själv”.

Att ge någon rådet ”var dig själv” kan vara ett otroligt bra eller ett otroligt dåligt råd, beroende på hur du tolkar det. Detta talesätt kan användas för att rättfärdiga dåliga egenskaper och livsval, eller för att arbeta på dina styrkor. Ett exempel på en bra tolkning är; ifall någon växer upp med föräldrar som prompt vill att du ska arbeta i familjeföretaget, men du känner en ”inre vilja” att gå din egen väg att bli racerförare eller starta ett eget företag ,och du följer dina egna impulser, är det något bra. Ett exempel på en dålig tolkning är någon som sitter hemma och spelar tv-spel och äter chips hela dagarna, de har inget jobb och kommer oundvikligen få problem med både hälsa och ekonomi på grund av sin livsstil, är hen inte också ”bara sig själv”?

Är du inautentisk om du försöker att utvecklas? 

Människor som väljer att ”vara sig själva” är män och kvinnor som slår världsrekord i idrotter, upptäcker nya vacciner, reser till månen, blir rockstjärnor och artister. Men även de som är otrogna mot sina partners, skadar sig själva och andra, överger sina barn för att leva en hedonistisk livsstil är på sätt och vis ”sig själva” men dom är sina sämsta jag. Fatalism och biologisk determinism kan vara till din fördel när dina gener, dina ekonomiska och mentala förutsättningar talar till din fördel, men när din utgångspunkt talar emot dig, kan det vara något negativt.

Om man som jag, en gång i tiden, varit den spinkiga och veka killen i klassen, kan en välmenande förälder eller lärare ge rådet ”var bara dig själv och acceptera dina svagheter”. Men om jag istället hade fått rådet att börja träna, äta mer protein och försöka bli starkare, hade jag inte varit mig själv då? Måste jag förbli svag för att vara konsekvent med min nuvarande bild av mig själv? Kan jag inte vara sann mot mig själv genom att välja vem och vad jag vill vara? Det anser jag att man kan, det är själva grundbulten i allt jag tror på och den främsta anledningen till att jag skriver på denna blogg och dedikerat mitt liv till personlig utveckling.

De tre magiska orden för förvandling. 

I boken Moseskoden argumenterar författaren utifrån Guds ord till Moses ”jag är den jag är”, att dessa ord är ett verktyg för förvandling. När du säger ”jag är tjock” istället för ”jag har övervikt” eller ”jag är deprimerad” istället för ”jag har depression” cementerar du dessa föreställningar om dig själv som en del av din identitet. Om du istället säger; ”jag är en atlet” men jag har inte en atlets bedrifter bakom mig ännu, tränar du din hjärna att se dig själv som någon som lever en atlets livsstil, som klarar av att uppnå en atlets bedrifter och så vidare.

Vägra att erkänna negativa impulser som att ge upp inför svårigheter, att svika dig själv och andra, att acceptera en medioker livsstil, detta är inte ”den du är” om du inte väljer att vara det. Var dig själv, men var ditt bästa själv, identifiera dig med dina styrkor och drömmar om din nästa mest storslagna version av dig själv. Därefter måste du omsätta denna positiva självbild i handling, detta kan du läsa mer om här. Som alltid – Lev Fett!

Slut på ursäkterna – Jag har barn!


En vanlig ursäkt för att inte äta bra mat och träna regelbundet är ”det går inte nu när jag har barn”. Det är förvisso sant att tillkomsten av barn innebär flera livsstilsförändringar, men jag vill hävda att dessa inte behöver innebära att man ger upp träningen eller en sund kosthållning, snarare tvärtom. Jag har ett barn från ett tidigare förhållande (och ett till på väg), en dotter född 2007. När min dotter föddes levde jag med henne och hennes mamma ungefär varannan månad eftersom dom bodde (och fortfarande bor) i Italien, medan jag jobbade sporadiskt i Sverige.

När jag var hemma med min dotter kunde jag varken komma iväg till gymmet eller ut på löpspåret. Men på ett besök i Sverige såg jag Paolo Robertos bok ”15 minuter om dagen”. Eftersom jag själv tränat boxning i många år och Paolo är en känd boxare, kände jag på mig att träningstipsen i denna bok skulle passa mig, och det gjorde dom. I Paolos bok finns massor av program och förslag på övningar man kan utföra i hemmet utan några redskap eller hjälpmedel, de kortaste passen är på 15 minuter, varav titeln på boken, och går att göra väldigt intensiva.

Involvera barnen i träningen. 

Om man inte vill köpa Paolos bok, eller likartade böcker, kan du hitta hundratusentals sidor på nätet med gratis träningstips, upplägg och inspiration för träning i hemmet. Med andra ord är uteblivna gymbesök eller löprundor ingen ursäkt för att inte röra sig. När barnen precis är nyfödda är möjligheterna ganska begränsade för att involvera barnen i träning, men när de blir ett par år gamla kan du slå två flugor i en smäll, leka med barnen och träna på samma gång. Låt ungen eller ungarna sitta på din rygg när du gör armhävningar. Låt barnen sitta på dina axlar när du gör knäböj, ha barnet på dig i en barnsele medan du gör pull-ups, när barnen växer tvingas du växa. Det finns otaliga förslag på övningar tillsammans med barnen i såväl böcker (att köpa eller låna på biblioteket) som på internet, för kvinnor finns det även ”mamma-bootcamp”.

Men kosthållningen då?

När barnen väl kan börja äta fast föda blir kosthållningen viktigare än någonsin, barnens första erfarenheter kan prägla resten av deras liv. Om du inleder deras kulinariska resa med godis, läsk och skräpmat, kommer det bli väldigt svårt för dig att övertyga dem om att tycka om riktig mat (kött, fisk, fågel, grönsaker, frukt och nötter). Man saknar inte det man aldrig prövat, därför bör man vänta så länge som möjligt innan man låter barnen komma i kontakt med ”maten” som förstört så många miljontals liv som McDonalds, lösgodis och läsk med mera har gjort. Att få barn är ingen ursäkt för att börja äta dåligt, det är det viktigaste incitamentet för att börja äta bra. Barn gör som bekant inte vad vi säger, dom gör som vi gör, bidra med gott exempel och förbättra din egen hälsa på samma gång. Om du tror det är för dyrt med bra mat rekommenderar jag min tidigare artikel i ämnet.

Men nöj dig inte med att servera barnen bra mat, involvera dom när du handlar, provsmakar, förbereder och serverar maten. Lär barnen var maten kommer ifrån, varför vi behöver äta ,vad vi behöver äta och vad som är dåligt att äta. Hjälp till att bryta trenden med barnfetma, barndiabetes och andra livsstilsrelaterade sjukdomar som ökar bland våra barn. Det är förvirrande och svårt nog att växa upp i vår värld utan att behöva slussas in i allvarliga sjukdomar innan man ens är gammal nog att förstå vad de beror på. Lär dina barn att Leva Fett istället!

Vikten av en stark självbild omsatt i handling!

Inom litteraturen i personlig utveckling finns det två olika synsätt som ofta brukar hamna i konflikt med varandra. Den ena omfattar verktyg som positiv psykologi och NLP (Neuro Lingvistic Programming), grovt sammanfattat handlar detta om att förändra sin självbild för att få självförtroende och motivation nog för att uppnå sina mål . Några företrädare för detta är Tony Robbins, Napoleon Hill, Hal Elrod med flera.

Den andra handlar mer om ”the daily grind” det vill säga ”håll käften och arbeta hårt för att få och bli allt du vill”. Några kända företrädare för detta är Gary Vaynerchuck, Grant Cardone och Robert Greene. De som företräder denna tankeskola är oftast väldigt skeptiska till affirmationer och positivt tänkande, de menar istället att om du arbetar hårt kommer allt sånt med tiden ändå.

Jag personligen har varit passionerad i det mesta inom personlig utveckling i över 15 år, och jag har läst hundratals, om inte över tusen böcker som utgår från båda dessa synsätt. Det jag funnit med tiden är att dessa idéer borde komplettera varandra istället för att stå i motsatsförhållande.

Det är väldigt svårt att motivera sig till att träna och jobba hårt för att nå framgång om du inte anser att du faktiskt kan förtjäna det, vilket kan kräva en hel del arbete med din självbild. Å andra sidan, om du bygger ditt liv på önsketänkande och en känsla av ”entitlement” är risken stor att du blir sittandes hemma på soffan i väntan på att framgångar ska komma till dig, och det är inte särskilt sannolikt.

För att ta ett praktiskt exempel; du är kraftigt överviktig, men du har bestämt dig för att bygga en snygg och atletisk kropp. Om du främst går till gymmet för att uppnå en framtida version av dig själv som du hoppas ska ge dig självkänsla och glädje, är risken stor att minsta motgång kommer få dig att tappa hoppet. För varje gång du ser dig själv i spegeln och ser hur långt du är ifrån ditt mål känns hindren alltmer oövervinnliga.

Om du går till gymmet och istället intalar dig att du redan är i rätt bra form, att du duger som du är och så vidare, är risken också stor att du blir alltför bekväm och till slut tappar motivationen – varför slita hårt för att förbättra något som redan är ganska okej? Det är som att stämma en gitarr, om strängen är för lös får du ingen ton, om den är för hård så brister den.

Ett bättre alternativ är att likt Michelangelo försöka se statyn i stenen, inse att under ytan finns redan den ideala versionen av dig själv, du måste bara karva fram den med hjälp av blod, svett, tårar och tung metall. I slutändan är det inte din nuvarande kroppsform eller vilken bild du har av dig själv i huvudet som räknas, det som verkligen betyder något är hur du efterlever bilden av dig själv i handling.

Jag är en kroppsbyggare för att jag tränar, äter och sover som en kroppsbyggare, inte för hur stora biceps jag har eller beroende av vad någon annan anser. Lev som du drömmer så kommer du snart att vara där. Och som alltid – Lev Fett!

Äta – av rätt och fel anledningar! 


Det finns ett talesätt som lyder ”Lev inte för att äta, ät för att leva”, idag äter människor av väldigt många anledningar utom den viktigaste – för att de är hungriga och behöver näring. Låt oss börja med att slå fast vad som är några dåliga anledningar för att äta:

För att det är gott: om du hade levat innan industrialiseringen och förekomsten av förädlad och sönderprocessad mat, hade du kunnat äta för att det är gott. Du hade ändå inte haft råd eller tid att över-äta, och även den sötaste maten hade varit nyttig i jämförelse med vad du hittar i de så kallade ”matbutikerna” idag. Numer måste vi påminna oss om att mat i första hand är bränsle för våra kroppar och hjärnor, och därefter äta vad som får oss att fungera bäst.

För att det är roligt: förr i tiden när vi var tvungna att jaga, odla, eller leta efter maten, kunde vi inte äta vad eller när vi ville. Nu äter många för att fördriva tiden, för att ”förgylla” ett biobesök, där snacksen är lika tomma på näringsämnen som filmerna från Hollywood är tomma på mening. Vi äter för att det kommit en ny spännande variation av skräp på McDonalds och så vidare. Om du tycker det är roligt att jaga, förbereda eller tillaga maten är en sak, men du ska aldrig äta för att fördriva tid, maten ska vara slutresultatet av hårt arbete som det var för våra förfäder.

För att du vill bli glad: om din vän sa till dig att hon måste dricka alkohol på middagsbjudningar för att vara glad, skulle du troligtvis råda henne att besöka anonyma alkoholister, alternativt en psykolog. När någon säger att de måste äta under en aktivitet för att det ska ”kännas bra eller roligt” behöver de antingen ägna sig åt en annan aktivitet, eller ta reda på varför de behöver en viss typ av mat för att vara glada.

Det är klart vi kan bli deppiga av ett extremt kaloriunderskott, men om du följer en naturlig kosthållning (paleo eller Lchf) ska du kunna vara glad och må bra en hel dag utan att äta någonting, om du är inne i ketos (läs mer om det här) tar det upp till tre dygn utan mat innan din kropp går in i svältläge. Om du lider av en depression kan du även under en tid behöva kosttillskott med Omega-3 och Vitamin-D, men rådgör med en läkare först.

Varför du ska äta.

Som jag nämnt tidigare ska du äta för att din kropp behöver bränsle, men vad som är rätt bränsle för dig beror lite på dina förutsättningar. Om du är väldigt mager och har svårt att gå upp i vikt, kan du behöva en diet med lite mer ”nyttigare” kolhydrater. Om du är överviktig, bör du äta så lite kolhydrater som möjligt och satsa på att äta mindre måltider med mer naturligt fett i som avokado, smör och olivolja. Om du tränar för att tävla inom en sport kan du behöva en diet anpassad för det. Men om du vill äta en naturlig kosthållning, som dina förfäder gjort i 400 000 år gör du bäst i att följa någon variation av paleo.

Men bara för att mat i första hand är bränsle behöver det inte vara tråkigt eller smaka tråkigt, när du väl beräknat vad du behöver äta och hur mycket, får du gärna förbereda maten på ett roligt sätt, och ät gärna i sällskap av andra, som vi alltid har gjort. Ät när du hungrig, ät vad du behöver, i rätt mängd, i rätt sällskap och som alltid – Lev Fett!