Låt ingen annan definiera din sysselsättning. 

En av de vanligaste sätten (och ett av de ytligaste sätten enligt mig) att starta en konversation med i det här landet är ”vad jobbar du med?”. Beroende på ditt svar utgår många felaktigt ifrån att det du tjänar pengar på definierar dig som person. Jag har haft många jobb i mitt liv, jag har jobbat som kassör, som lagerarbetare, jag har jobbat på väktarbolag, jag har varit snickarassistent och mycket mer. Men ingen av dessa jobb har präglat mig det minsta som person. 

Jag har även jobbat som politisk ungdomsledare, chefredaktör, skribent, jag har tävlat i poetryslam, och jag har varit aktiv i flera religiösa samfund och mycket annat. Alla dessa engagemang har jag inte tjänat pengar på, men de har däremot haft mer att göra med vem jag är som person och vad jag brinner för. Bara för att din huvudinkomst kommer från att vara en elektriker behöver inte betyda att du är en tekniknörd, och bara för att du jobbar på Ica behöver det inte betyda att du spenderar nätterna på att drömma om att stapla varor, om det skulle vara så – good for you!

En mer relevant fråga att ställa när du träffar en ny person är ”vad är dina intressen?” eller ”vad brinner du för?”. Jag har skrivit för tidningar, hemsidor och bloggar i över 18 år, trots det har jag sällan titulerat mig själv som skribent. Jag har under de senaste två till tre åren coachat ett flertal personer om kost och hälsa, men jag har många gånger tvekat inför att kalla mig coach eftersom jag saknar en formell utbildning. Jag har, främst under mina år i politiken, rest runt i landet, och i Europa, för att hålla tal och utbilda människor i ideologi och personlig utveckling, men jag har sällan kallat mig själv talare eller utbildare. Men detta är en stor del av vad jag gör och som jag är bra på. 

Idag är min främsta sysselsättning att skriva. Jag fortsätter även att coacha enskilda individer i mån av tid och jag hoppas även på att hålla fler tal och föreläsningar inom en snar framtid. Ingen av dessa saker är en huvudsaklig källa till inkomst för mig i dagsläget, men jag tänker inte vänta på ”det stora ekonomiska genombrottet” innan jag titulerar mig efter vad jag faktiskt brinner för och som utgör en viktig del av min identitet. Författaren till Harry Potter, J.K Rowling, spenderade flera år med att skriva böcker utan att bli publicerad, och hon fick utstå hundratals refuseringar innan någon fick upp ögonen för hennes talang, men betyder det att hon inte var en författare innan hon blev publicerad?

Den andlige läraren Eckhart Tolle spenderade flera år som hemlös medan han studerade olika andliga läror och hans första elever utgjordes av nära familj och vänner innan han fick sin första bok publicerad och kort därefter blev erkänd som en av vår tids största andliga författare. Betyder detta att Eckhart Tolle bara var en hemlös knäppgök innan han slog igenom som andlig lärare och författare? Självklart inte. Du är vad du gör och vad du dedikerat ditt liv åt. Många av världens främsta författare och konstnärer har inte vunnit något erkännandet förrän på ålderns höst, medan flera andra blev erkända långt efter att de lämnat jordelivet. 

Jag skriver artiklar, därför är jag en skribent. Jag skriver på min första bok, därför är jag en författare. Jag coachar människor, därför är jag en coach. Jag håller tal och föreläsningar, därför är jag en talare och en föreläsare.  Mitt mål och min dröm är att kunna förtjäna mitt uppehälle på det jag älskar och är bra på, men fram till dess tänker jag inte vänta på tillåtelse från någon annan att definiera ”vad jag jobbar med”. Jag kan inte tvinga min omgivning att erkänna mig mina villkor, men nästa gång någon frågar vad jag gör och vem jag är kommer jag inte redogöra för vad som genererar huvuddelen av min inkomst, jag kommer svara sanningsenligt om vad jag gör och om vem jag är!

Den mentala dieten. 

Att du är vad du äter är ett välkänt axiom som det ligger mycket sanning i. Vad många inte tänker på är att vi också är vad vi läser, lyssnar på och ser på – den mentala dieten. Om du ofta tänker negativa tankar är det mycket möjligt att det beror på att du ofta läser negativa nyheter. Om du ofta drömmer mardrömmar kan det delvis bero på att du mest ser på skräckfilmer och så vidare. Den mentala dieten har en stor inverkan på din fysiska hälsa och är enligt mig minst lika viktig som din kosthållning.

Vad du bör undvika i en mental diet. 

Det första du bör dra ned på för din mentala hälsa är nyhetsrapporteringar, detta gäller både mainstream-media och alternativa medier. De flesta nyhetstjänster fokuserar på att rapportera negativa händelser eftersom de säljer bättre och får fler besökare på nätet. Men om du undviker att läsa eller se på nyheter i 30 dagar, kommer du säkert märka att de få nyheter som rör dig personligen, kommer du att få höra om i alla fall från din umgängeskrets.

Om du konsumerar för mycket negativa nyheter är risken stor att du börjar oroa dig för våldtäkter, terrordåd och korruption bakom varje gatuhörn. Andra saker att undvika kan även vara poddar, filmer och tv-serier med alltför negativa, sorgliga eller på andra sätt nedbrytande budskap.

Vad du bör konsumera mentalt i första hand. 

Se till att den information du konsumerar i första hand är sådant som är konstruktivt och utbildande. Om du till exempel försöker att lära dig ett nytt språk kan det vara värdefullt att i första hand konsumera böcker, musik och filmer som är på det språket. Om du vill bli mer hälsosam kan du börja lyssna på poddar om näringslära och träning. Utöver detta har jag funnit det både uppbyggande och lärorikt att lyssna på ljudböcker om filosofi, se på filmer som skildrar extraordinära livsöden, och lyssna på poddar om specifika lärdomar och budskap.

Vad du bör konsumera mentalt i andra hand. 

Utöver direkt undervisande material kan du stärka din mentala hälsa genom att läsa böcker, se på videoklipp och lyssna på poddar med framgångsrika motivationstalare som till exempel Tony Robbins. Om du försöker följa en andlig väg kan det vara värdefullt att inta material som skildrar liv och läror av människor som befinner sig på samma andliga väg som du. Om ditt mål är att bli en framgångsrik entreprenör kan det vara värdefullt att lyssna på intervjuer med andra framgångsrika entreprenörer för att lära dig av deras framgångar och misstag. Inta information som stärker dig i din tro, som utmanar dig till att kliva utanför din bekvämlighets-zon och som pushar dig emot nya stordåd.

Övrigt nyttigt material för ditt mentala välmående. 

Medan nyhetsrapporteringar och dagstidningar är fyllda med inslag om obskyra sjukdomar, krig och svält, finner jag det uppbyggande att konsumera sådant som får mig att le, skratta och känna vördnad. Min vän och samarbetspartner Dan Forslund har en sida på Facebook som heter Bisarra klipp som får mig att ibland skratta rakt ut och andra gånger bara förundras över hur märkliga vi människor är. Jag tycker även om att se på videoklipp på gulliga katter, på sportsliga bedrifter och filmer som skildrar naturen i dess olika former samt positiv musik.

Jag tror det är viktigt att varva mer allvarligt material med lättsamma inslag, livet handlar trots allt inte bara om kamp, det ska vara roligt också, och som alltid – Lev Fett!

Hur du lever tills du blir 100

Forskaren i asiatiska studier doktor, John Day från USA, levde extremt ohälsosamt tills han fyllde 40. Tills han en dag bestämde sig för att en längre tid leva med och studera människorna i en liten by i Kina, känd som ”The longevity village” i Bama söder om Guangxi. Denna by är känd för att de som bor där i genomsnitt lever tills de blir hundra eller mer. Några av de saker han lärde sig om dessa människors livsstil var vad han väntat sig, medan andra saker var mer överraskande. 

Grönsaker, fet fisk och intermittent fasta. 

Huvuddelen av födointaget i byn bestod av gröna överjordsgrönsaker, framförallt mycket bladgrönsaker. I övrigt åt man mycket fet fisk, nötter och annan animalisk föda rik på Omega 3.  Sådant som socker, kemiska tillsatser, processad snabbmat och dylikt lyste icke-förvånande med sin frånvaro. En sak som präglade nästan alla bybors matvanor var att de följde en naturlig intermittent fasta utan att ens reflektera över det. 

Dagen inleds med ett ganska stort huvudmål, till lunch åt man något lättare och tidigt på kvällen åt man tidigt och försvinnande lite. Resten av dygnet, tolv timmar eller mer, åt man ingenting, även känt som intermittent fasta. Detta påminner om vår egen Dolph Lundgrens filosofi, ät som en kung till frukost, som en prins till lunch och som en tiggare på kvällen. 

Var aktiv så mycket som möjligt, få mycket solljus och sov när du ska. 

När doktor John frågade byborna om de tränade trodde dom att han skämtade. Ingen av byborna brydde sig om vare sig styrketräning eller löpning och dylikt. Däremot var nästan alla i byn aktiva under större delen av dagen, och eftersom byn låg så långt ifrån affärer och andra förnödenheter var man tvungen att vandra väldigt långt för att införskaffa något utöver vad man kunde hitta i byn. 

Nästan alla jobbade antingen på åkrarna, som fiskare eller som jägare, vilket även innebar att de var utsatta för naturligt solljus under större delen av dagen och därmed får en rejäl dos D-vitamin. Något som påverkar bybornas hälsa mycket positivt enligt forskningen är att de följer sin cirkadiska klocka, med andra ord att de följer en naturlig dygnsrytm. De lägger sig när solen går ned och går upp när solen går upp. 

En positiv syn på åldrande och ett rikt socialt liv.

Något som verkligen särskiljer människorna i den lilla Kinesiska ön från oss i västvärlden är deras syn på åldrande. Oavsett var de befann sig i livet uttryckte byborna i intervjuer att de var stolta över sin ålder och att de såg fram emot att bli äldre. I byn är en hög ålder en statusmarkör som visar på att man har mycket livserfarenhet och karaktär, till skillnad från västvärlden som dyrkar ungdomlighet. Att nå en hög ålder på ön innebär dessutom att man får mer stöd från sina barn och barnbarn vilket innebär mindre slit och släp. 

Trots att ingen i byn hört talas om Facebook eller några andra sociala medier verkar ingen lida av brist på sociala relationer, snarare tvärtom. Familj och släkt lever tätt inpå varandra och man umgås regelbundet med grannar och vänner i den lilla byn. Doktor Day spekulerar i att det rika sociala livet bland byborna är den viktigaste faktorn till att så få där upplevt ångest och depression, vilket givetvis bidrar till att de lever längre. 

Hoppas du som läser också kan lära av och implementera några av lärdomarna från den lilla Kinesiska byn, och som alltid – Lev Fett!

Meditation – 100 dagar med Headspace!

Det finns gott om empiriska studier som visar att regelbunden meditation är nyttigt för både hjärna och kropp vad gäller sömn, stresshantering och mycket annat. I det här inlägget vill jag dock fokusera på några av mina upplevelser och lärdomar av att ha mediterat dagligen i 100 dagar. 

Mitt främsta verktyg under dessa dagar har varit en app som heter Headspace där man kan välja ur en uppsjö av vägledda såväl som tysta meditationer, korta såväl som långa. Under dessa 100 dagar har jag mediterat alltifrån en minut till tjugo minuter, men de flesta meditationer har varit kortare. 
Första insikten, den inbillade bristen på tid. 

Den första insikten jag fick av dessa meditationer efter den första veckan, var hur svårt det var att verkligen finna tid att meditera varje dag. Även om det bara rörde sig om tio minuter eller mindre. Anledningen var givetvis inte brist på tid, jag tror alla människor har tid att meditera i tio minuter. Den verkliga anledningen till att jag fann det svårt att meditera dagligen är att jag är van vid att fylla min lediga tid med distraktioner som sociala medier, skrivande eller slösurfande. 

Min hjärna är van med ständig underhållning, notifikationer från Facebook, e-post, SMS och dylikt. Vad jag inte var van vid var tystnad, att känna efter hur jag mår och verklig reflektion. Detta fick mig att tänka på ett citat av Deepak Chopra ”för de flesta människor rekommenderar jag minst tio minuters meditation, om du inte har tid behöver du minst tjugo minuter”.

Andra insikten – hur stressad jag verkligen är. 

Jag har nog alltid varit en ganska stressad och ängslig person, men först efter några veckors meditation förstod jag till vilken grad. Vid inledningen av varje meditation kände jag ett enormt motstånd mot att meditera och det kändes som att jag bara slösade tid. Men efter bara några minuters meditation kände jag mig oerhört avslappnad (ibland till den grad att jag ville sova), jag kände mig gladare och mer klartänkt. Detta nästan euforiska tillstånd varade dock oftast inte längre än någon timma, men det hjälpte mig att inse hur pass långt ifrån ett verkligt lugn och välmående jag befann mig under större delen av tiden. 

Anledningen till att meditation hjälper oss att verkligen slappna av. 

Anledningen till att vi mår så bra efter en meditation lärde jag mig senare är att den aktiverar det parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet (del av det autonoma nervsystemet) är det som automatiskt reagerar vid situationer vi upplever som skrämmande eller stressiga. Det gör att pulsen går upp, matsmältningen stannar upp, vi svettas och får mer adrenalin i kroppen bland annat. Dessa reaktioner är svåra att kontrollera. Det parasympatiska nervsystemet däremot aktiveras när vi inte är stressade eller när vi vilar. Hjärtat slår långsammare, matsmältningen fungerar bättre, stresshormonerna minskar, blodtrycket sjunker och så vidare. 

 Den tredje insikten – hur upplevelsen av tid förändras vid meditation. 

De flesta har nog upplevt hur det kan kännas som att tiden flyger iväg när de gör något roligt, medan det känns som att tiden kryper fram när man gör något tråkigt. Efter att jag mediterat upplevde jag ofta att tiden gick långsammare fast utan att uppleva att jag hade tråkigt. Vad detta beror på eller ifall de flesta som mediterar upplever samma sak kan jag inte svara på. 

Men upplevelsen liknar vad många beskriver när de praktiserar Mindfulness (Medveten närvaro) som också bygger på meditativa övningar men som utgår mer ifrån att verkligen fokusera på det man gör vid tillfället utan att tänka på annat. De dagar jag meriterade upplevde jag också att jag kunde minnas mer av dagen som gått och att jag fått ut mer av den. 

Sammanfattningsvis – en glimt av vad som är möjligt. 

Trots att mitt praktiserande av meditation under dessa veckor var ytterst liten främst bestående av enkla och korta meditationer var effekterna ändå påtagliga. Upplevelserna av att känna sig lugnare, mer klartänkt, att få ut mer av sin tid och så vidare är värt betydligt mer än tio minuter av min tid. Nu i efterhand funderar jag även på hur mycket mer jag skulle få ut av mediterandet om jag praktiserade det under tjugo, fyrtio eller kanske sextio minuter om dagen? Men det får framtiden utvisa, avslutningsvis kan jag dock varmt rekommendera alla som är intresserade av att utvecklas och må bättre att också börja meditera. Och som alltid – Lev Fett! 

Är du en mental idisslare? – Sluta grubbla!

Den mest värdefulla resursen vi har som människor är tid, och det sämsta vi kan göra med tiden (enligt min erfarenhet) är att grubbla, och det bästa botemedlet mot överdrivet grubblande är att agera. Det finns många saker i mitt liv som jag ångrar att jag gjort, men det jag ångrar mest är sådant som jag inte gjorde. Jag ångrar delvis att jag valde att studera religionshistoria vid Stockholms universitet, för efter ett och ett halvt års studier gick det upp för mig att jag inte ville ägna mitt liv åt religion. Men det jag ångrar mer än mina studier i religion är alla de år som gått sedan dess som jag inte studerat något alls med samma disciplin, förvärvad kunskap du har lite användning för är trots allt fortfarande bättre än ingen kunskap alls. 

Vad är en mental idisslare?

Nu var dessa år bortom universitet inte helt bortkastade, jag fick en dotter, jag prövade flera andra andliga vägar, läste mycket och utvecklade min fysik, men en praktisk yrkesutbildning ovanpå det hade tjänat mig väl idag. Att grubbla är dock inte detsamma som att tänka konstruktivt, planera och utvärdera saker. Om ditt tänkande inte leder till handling och åren går utan att du gör något som för din utveckling framåt, då är det möjligt att du är en mental idisslare. Idisslare är djur som tuggar sin mat väldigt länge, sväljer maten bara för att spy upp den och tugga den om och om igen. Kossor är ett exempel på idisslare. Dessa djur överlever givetvis på näringen de får i sig på detta sätt, men dom är sällan särskilt effektiva och de har inte mycket tid över för något annat än att gå runt och äta hela dagarna. 

Rovdjur däremot kan gå utan mat i flera dagar och fortfarande vara effektiva jägare. De jagar sitt byte, dödar det och hugger direkt in på de mest näringsrika delarna av djuret. När den art av primater som en dag skulle bli moderna människor började äta kött för ca två miljoner år sedan  skedde ett stort kliv i vår evolution. Vi behövde inte längre gå runt och leta efter växter att äta hela dagarna, likt rovdjuren kunde vi äta en animalisk kost bestående av fett och kött som gav oss näring under längre perioder som vi kunde ägna åt andra saker som att utveckla språk, bygga hem, förfina våra jaktmetoder och så vidare. Men tyvärr även till att grubbla. 

Bli ett mentalt rovdjur.

Att grubbla är den mentala motsvarigheten till att gå runt och äta gräs hela dagarna. Visst kommer du fram till saker ibland, men det är inget effektivt sätt att tänka och planera, här är några av de metoder du kan använda för att effektivisera ditt tänkande och motverka överdrivet grubblande. 

1. Avsätt tid för grubbel: detta råd återkommer ofta i böcker som handlar om mental träning. När du ger utlopp för ditt grubblande under en specifik och avgränsad tid varje dag blir det betydligt lättare att stå emot skenande tankeverksamhet under resten av dagen, men grubbla aldrig längre än en timma. 

2. Ha ett system för hur du får utlopp för dina tankar: när du kommer på en bra idé skriv genast ned den i en stående lista för bra idéer, när det uppkommer frågeställningar i huvudet som du inte har tid att lösa just då se till att få ned det också i en lista för grubbel som du kan ta itu med under den avsatta grubbeltid, se föregående punkt. 

3. Agera, när du vill komma ut ur grubblande över en fråga: till exempel över att välja en utbildning, börja studera något av de ämnen du överväger. Förr eller senare kommer du märka av om detta är vad du borde hålla på med, om det visar sig efter ett år eller två att du är mer intresserad av något annat har du i alla fall inte kastat bort den tiden med grubbel.

4. Fråga någon annan om råd: när du grubblat över en fråga en längre tid utan att komma någonstans är det möjligt att du inte kan lösa det själv utan input från någon annan. Helst från en mentor eller någon som har mer erfarenhet i fråga om det du grubblar över. Du kommer troligtvis märka att ofta är fler huvuden bättre än ett.

Slutligen, lär av mitt misstag, slösa inte tid på grubblande. Ta kontroll över ditt liv och din tid och som alltid – Lev Fett!

Den fredliga krigarens väg – ditt högsta syfte 

En av mina favoritböcker är ”den fredliga krigarens väg” av Dan Millman. Boken handlar om en ung gymnast som träffar en andlig lärare som han kallar Sokrates vid en bensinmack. Vid deras första möte frågar den unge mannen Sokrates ”om du är så jävla vis, varför jobbar du vid en sketen bensinmack?” varpå Sokrates svarar ”mitt jobb är att tjäna, det finns inget högre syfte”. Det finns otroligt många lärdomar i denna bok, men denna är enligt mig den största – vårt högsta syfte i livet är att hjälpa andra, det spelar ingen roll om du är en president, jobbar inom vården, som polis eller städare, ditt syfte är alltid att tjäna andra i din omgivning. 

När vi tjänar andra utifrån vetskapen om att vi uppfyller ett högre syfte, då lever vi med värdighet oavsett vilken ställning eller yrke vi innehar. När vi lever för att tjäna andra slipper vi också identifiera oss med det som är vår källa till inkomst, vi tjänar andra när vi umgås med vår familj eller vänner, vi kan tjäna andra när vi reser till exempel genom att hjälpa någon med en barnvagn att komma på bussen eller genom att hjälpa en gammal gumma eller gubbe över vägen och så vidare. Även om du är en pengahungrig entreprenör kommer du inte komma ifrån att ditt värde både monetärt och genom ryktesvägen på lång sikt kommer att definieras av hur mycket värde i form av produkter, tjänster eller kunskap du lyckats förmedla till andra. 

Någon sa till mig för flera år sedan att ledarna i vårt samhälle talar mycket om människovärde men väldigt lite om ”människo-värdighet”. Vårt människovärde får vi tilldelat oss vid födseln genom en överenskommelse från resten av samhället, men vår värdighet är något vi vinner genom hur vi väljer att använda våra gåvor – våra talanger. Som Tyler Durden säger i filmen fight club, jag parafraserar ”media vill intala oss att vi alla har en chans att bli rockstjärnor och miljonärer, men vi börjar inse att detta inte är sant, och detta gör oss förbannade”. Om vi bara följer en hederskodex i likhet med Samurajernas Bushido eller våra förfäders Havamal, kan vi lära oss att leva med värdighet och tjäna andra utifrån våra egna förutsättningar. 

För att sammanfatta lärdomarna från Den Fredliga Krigarens Väg – Lev i nuet, Lev enkelt, Tjäna andra och var öppen för livets gåvor. Med detta kan jag bara tillägga – Lev Fett 

Soldathjärta – Min kamp mot panikångest!

Den här bloggen har sedan starten handlat om förebyggande arbete inom träning, hälsa och mindset och mindre om att hantera befintlig ohälsa. Eftersom jag främst skriver utifrån mina egna erfarenheter känner jag mig nödgad att återigen ta upp det som jag kämpar med för stunden, vilket är panikångest och PTSD som jag tampats med till och från sedan 2005. Ordet ångest härrör etymologiskt från det latinska ordet ”angerend” som betyder att kvävas, vilket är en känsla de flesta med panikångest upplever. Detta mentala tillstånd finns beskrivet i olika former sedan de äldsta nedskrivna berättelserna om de assyriska konungarna till det antika Grekland fram till dagens beteckningar. Den beteckning jag föredrar uppkom någon gång efter franska revolutionen där man beskrev soldater som bröt ihop efter kriget med att de hade drabbats av ”soldathjärta”.

Bakgrund och innebörd. 

Ur ett biologiskt evolutionärt perspektiv är ångest en del av ”kamp eller flykt-responsen”. Fysiologiskt tar detta sig uttryck i förhöjda adrenalin-nivåer, spända muskler, ökad puls och andning samt i vissa fall med ofrivillig tömning av mage och tarm-system, detta sker för att snabbt förbereda oss på en extremt farlig situation. Många tror att någon som lider av ångest måste vara en väldigt svag eller oduglig individ. Men studier har visat att många människor som lider av panikångest i vissa extrema situationer klarar sig bättre än dem som inte gör det. Till exempel under andra världskriget var det många, på båda sidor, som klarade av att hantera livet i koncentrationsläger bättre, eftersom extrem ångest redan var deras normaltillstånd. 

Ångest som överlevnadsmekanism eller handikapp. 

Bland ursprungsbefolkningar som aboriginerna i Australien har det visat sig att individer inom stammen med höga ångestnivåer oftare är bättre på att läsa av andra individers inställningar i kamp om mat och resurser samt att bättre tolka främmande stammars intentioner och därför gör mer försiktiga och ofta smartare val för långsiktig överlevnad. Och bland andra primater som babianerna, fungerar ångesten som en överlevnadsmekanism hos apor som på grund av sitt mentala tillstånd väljer att inte sticka ut för mycket och därför undviker att hamna i konflikt med andra mer våldsamma individer inom flocken. 

Ångesten har alltså ett biologiskt syfte och har historiskt sett kunna vara en fördel i extrema situationer. Tyvärr kan ångesten även vara ett kraftigt handikapp i det dagliga livet när den inte är befogad. Detta sker när hjärnan väljer att tolka situationer, som egentligen inte innebär ett direkt hot, som något farligt. För människor med social fobi kan detta ske när de ska tala inför en stor folksamling, medan för agorafobiker handlar det om torgskräck, och för vissa om en rädsla att befinna sig för långt bort ifrån civilisationen. För mig lutar det mer åt det sistnämnda. Oavsett vilken fobi eller rädsla det rör sig om för den som lider av extrem ångest, handlar det om en felaktig eller överdriven tolkning av verkligheten. 

Framgång med ångest?

En annan missuppfattning om detta tillstånd är att människor som lider av ångest måste vara socialt undvikande, fega eller osociala individer, i boken ”Generation Ångest” tar författaren Scott Stossel upp hundratals fall av kända krigare från antiken till dagens militära elitstyrkor, några av våra främsta författare och tänkare som Charles Darwin samt en uppsjö av kända skådespelare och sportstjärnor som lidit och lider av denna sjukdom. Detta går alltså att leva med framgångsrikt även om det är en stor utmaning. Denna utmaning är något jag själv kommer att skriva om i mina framtida artiklar i samband med att jag själv tar mig an den. 

I samband med denna artikel vill jag även tipsa om två böcker, den första är den redan nämnda boken Generation Ångest av Scott Stossel som förklarar vad ångest är på djupet och som ligger till grund för det mesta jag nämner i den här artikeln. Den andra boken jag vill nämna är ”Nu dör jag” som är skriven av min vän och samarbetspartner Dan Forslund som förklarar ångest ur ett mer personligt och praktiskt perspektiv (jag har även skrivit förordet till den), mer om denna bok här. Om detta ämne inte berör dig som läser personligen kanske du kan tipsa någon du känner som lider av detta. Och som vanligt – Lev Fett 

Källor:

Generation Ångest av Scott Stossel. 

Nu dör jag av Dan Forslund 

 

Positivt tänkande för cyniker


Inom kategorin personlig utveckling i litteraturen är troligen den största underkategorin ”positivt tänkande”. Detta ämne omfattar alltifrån tänkare som menar att du kan förändra din verklighet med ren tankekraft och därmed tänka dig till en löneförhöjning, till de mer akademiskt lagda teoretikerna inom positiv psykologi, som menar att positivt tänkande handlar mer om att bejaka möjligheter än att grubbla över potentiella problem.

Det jag lagt märke till under de minst 15 år jag ägnat mig åt personlig utveckling, är att de som ägnar sig mest åt positivt tänkande är de som redan lever med rosafärgade glasögon och som kanske skulle behöva lite mer skepticism i sina liv, och de som skulle behöva en rejäl dos av positivt tänkande, i dess mest praktiska bemärkelse, är dom som är mest troliga att avfärda detta.

Personligen har jag, så långt tillbaka jag kan minnas, dragits mer åt det cyniska hållet och därmed utgått från Murphys lag som postulerar att ”om något kan gå fel kommer det troligtvis att göra det”. Jag insåg dock för många år sedan att mitt negativa tänkande har en tendens att ligga i vägen för mig, för om allting man tar sig för troligtvis ändå kommer att gå åt helvete, varför då försöka sig på någonting? Som en naturligt född cyniker skulle jag därför vilja rikta en appell till mina cyniska vänner om vikten av att bejaka en praktisk tillämpning av positivt tänkande.

En sund skepsis och vaksamhet i livet är ofta något bra och användbart, men att bejaka positivt tänkande i detta sammanhang innebär bara att du öppnar dig för möjligheten att saker och ting faktiskt kan gå bra, att många människor vill dig väl, och att du faktiskt kan lyckas med vad du företar dig långt utöver dina förväntningar. Men även när du misslyckas med något, när en oväntad negativ händelse inträffar, eller att du blir bedragen av någon, kan du fortfarande välja att tolka det inträffade som något i längden positivt. Detta genom att du lär dig något från ditt misslyckande eller genom att en avslutad relation kan öppna upp för en ny och bättre relation, för att ta ett par exempel.

Du behöver inte tro på andlighet, Gud, eller några metafysiska lagar för att bejaka ett positivt tänkande. För ett par år sedan läste jag en artikel i tidningen Modern psykologi om anledningen till att vissa människor har mer tur än andra. Det visar att de med mest ”tur” i själva verket är de med flest personliga kontakter. När en sådan person förlorar sitt jobb har dom flera kontakter som kan erbjuda ett nytt. När de behöver skjuts någonstans ”dyker det alltid upp någon”, och när deras förhållande tar slut hittar dom snabbt en ny partner genom sin stora vänskapskrets.

På samma sätt fungerar det med positivt tänkande. Den som är lagd åt att tänka mer positivt letar automatiskt efter möjligheter där cyniker bara ser problem. Människor som tänker optimistiskt tror mer på sin egen förmåga och tar därför fler chanser (och får därmed även fler vinster), och även när de ”misslyckas” med något återhämtar de sig snabbare eftersom de väljer att se det som en lärdom  och en möjlighet till nya vägar framåt. Om du är en cyniker behöver du inte undertrycka eller skämmas för din skeptiska läggning, den kan fortfarande vara till nytta i andra sammanhang, men du kanske kan välja att se glaset som halvfullt ibland och bejaka möjligheten att allting inte går åt helvete hela tiden. Och som  alltid – Lev Fett!

Strävan efter krigaridealet

Jag har aldrig deltagit i eller befunnit mig i ett veritabelt krig. Jag har inte heller upplevt många fysiska konfrontationer som kunnat få en dödlig utgång, och i ärlighetens namn skyr jag allvarliga konflikter som pesten. Så varför använder jag mig då så ofta av krigsmetaforer och talar om krigaridealet? Krig är fasansfullt och romantiserade skildringar av krig i film och litteratur har troligtvis lika mycket med krigets verklighet att göra som romantiska komedier har att säga om seriösa förhållanden. Men precis som romantiska sagor tilltalar något ädelt i oss, gör berättelsen om krigare och ”den goda striden” detsamma.

Ja krig handlar om lidande och död, men detta är också ofrånkomliga aspekter av livet oavsett vad du anser om nödvändigheten av krig. Krig handlar om seger och förlust, men det gör även livet. Jag har funnit framförallt tre aspekter av krigarens liv som gör att jag försöker att leva upp till krigaridealet:

1. Krigaren tar ställning. 

I västvärlden idag upplever vi just nu inga högintensiva konflikter eller krig, de flesta av oss bryr oss inte om religiösa konflikter, och politiska bråk som leder till våld utkämpas endast mellan små marginaliserade grupper från den yttersta vänstern till den yttre högern. Konflikterna mellan etablerade politiska och religiösa grupper i vår del av världen liknar mest ett utdraget kafferep eller på sin höjd ett parti Jeopardy i det lokala äldreboendet. Men oavsett om vi själva väljer att ta ställning till konflikterna i världen kommer det alltid finnas de som väljer sida åt dig. Terrorattacken som inträffade i Stockholm nyligen, blev en brutal påminnelse om just detta. 

För flera år sedan försökte jag frigöra mig från alla tidigare ställningstaganden och fokusera på mitt liv som en andlig sökare. Efter att jag avsagt mig alla tidigare idéer jag slagits för i så många år hörde en bekant av sig till mig (tack Maximus) och sa bryskt till mig att ”allas vän är ingens vän” och efter flera år av hårdvunna lärdomar har jag funnit att detta är sant. Det räcker med att se till 1900-talets mest hyllade fredsivrare som JFK, Martin Luther King och Gandhi, samtliga mördade av människor som ansåg att deras ställning för fred var en ställning emot dem själva. Om du väljer att undvika konflikter i så hög grad som möjligt kanske du lyckas leva lite längre än de som väljer att ta ställning i stort och smått, men du kommer aldrig undfly döden eller den oundvikliga domen från eftervärlden, som är det enda vi helt säkert kan säga finns kvar av oss efter att vi gått bort. 

För att citera William Wallace i Braveheart “Aye, fight and you may die. Run and you’ll live — at least a while. And, dying in your beds many years from now, would you be willing to trade all the days from this day to that for one chance, just one chance, to come back here and tell our enemies that they may take our lives, but they’ll never take our freedom!?! Alba gu bra!” 

Kanske du invänder med att säga ”men jag har en familj, jag har inte råd att ta några risker, jag måste finnas här för mina barn” då är mitt svar; om du verkligen bryr dig om dina barns framtid är det ännu viktigare att du tar ställning för det du tror på, för ingen kommer att påverkas mer av de ställningstaganden du gör idag än dina barn!

2. Krigaren accepterar kampen som en del av livet. 

När krigaren tvingas ta till vapen och ge sig ut på slagfältet (en sann krigare vet även när han inte bör ta till vapen) säger han inte ”vad livet är orättvist, varför måste just jag tvingas leva i denna tid och ta del av denna strid?”. Han kan sin historia, och ännu viktigare – sitt folks historia! Han vet att alla tider har inneburit konflikter och strider, och att de vi minns och hyllar inte var de som aldrig vågade stå för något, utan de som tog sitt ansvar som män och kvinnor, för sina barns och barnbarns framtid. 

Detta gäller inte bara valet mellan krig och fred, det gäller även den dagliga kampen på din arbetsplats, för din hälsa och dina relationer. De som aldrig tar ställning för något är de som oftast finner sig trampade på. Inom handikappomsorgen, som jag både personligt och i mitt arbete har insyn i, fick jag nyligen höra av en jurist att de som protesterar mot beslut de inte accepterar och som gör sig hörda är oftast de som får vad de vill ha”. Detta gäller tyvärr även vården i övrigt, kamp för en skälig lön och position på din arbetsplats och så vidare. När Gandhi fick frågan om han var pacifist svarade han ”jag har aldrig förespråkat pacifism, jag har alltid stått för, inte bara motstånd, men totalt motstånd – mot orättvisor”. 

Oavsett hur diplomatisk och fredlig du ser dig själv som, kommer du aldrig att kunna undvika konflikter och strider i någon form. Därför är det lika bra att du väljer krigarens väg (oavsett medel) och tar ställning för dig själv och de du älskar, annars har du förlorat striden på förhand. 

3. Krigaren accepterar döden som en del av livet. 

Döden är ofta det sista vi reflekterar över i vår kultur idag, trots att det är något av det mest oundvikliga och naturliga i våra liv. Detta tas bland annat upp i boken ”Vän Döþen” av Wulf Sörensen, där författaren förklarar att döden antingen kan vara en grund för rädsla och uppgivenhet eller ett verktyg för att leva livet fullt ut. Döden är precis som livet sällan rättvis. Den kan slå till mot de bästa av oss utan någon synbar anledning och ofta utan förvarning. Döden tar inte heller hänsyn till ålder, kön, ras eller ekonomisk ställning. Med detta i åtanke kan det vara värt att, likt krigaren, ha i åtanke att döden kan slå till vilken dag som helst. 

Vad innebär det då rent konkret att förbereda sig inför döden? Se till att du har fått sagt det du vill säga till de du älskar. Om din nästa status på Facebook skulle vara din sista, skulle du ägna den åt vad du åt till frukost i morse, eller något mer betydelsefullt? Om du fick en sista dag att umgås med din familj, skulle du ägna den åt att se på tv tillsammans, eller skulle du göra något där ni faktiskt får umgås på riktigt? Och se till att du följt din passion, skriv en dikt, sjung en sång, bygg en bil, renovera ett hus. Som den andlige läraren Wayne Dyer brukade säga ”dont die with a song in your heart”, eller som religionsforskaren Joseph Campbell sa ”follow your bliss”, eller varför inte försöka att säga något som någon annan kommer vilja citera en dag. 

Var en krigare, och som alltid Lev Fett! 

Inte ditt fel att du är lat, fet och osocial!

Jag är medveten om att rubriken på detta inlägg är provocerande för många, men mitt syfte är inte att frånta människor ansvaret för deras hälsa och livsstil, däremot vill jag gå till botten med de skuldkänslor som hindrar många människor från att komma till bukt med sina ovanor. 

Jag har rört vid den här punkten förut i flera artiklar här på Leva Fett, men jag tycker att denna fråga är tillräckligt viktig för att förtjäna ett eget inlägg. Jag lyssnade nyligen på en intervju med Robb Wolf som är en av de viktigaste pionjärerna inom paleorörelsen, och som tidigare skrivit boken ”Paleo Solution”, nu är han tillbaka med en bok som heter ”Wired To Eat”. I intervjun förklarade han att det viktigaste budskapet med nya boken är; att det inte är ditt fel att du har svårt att låta bli onyttig mat. 

Givetvis har vi alla ett ansvar för hur mycket vi rör oss och för vad vi stoppar i oss, däremot väljer vi inte vad som triggar oss och till vilken grad. Om du är insulinkänslig är risken stor att du upplever socker som rent knark, vilket gör att du lider av extrem abstinens från socker när du inte ätit det på ett tag och att du har extremt svårt att sluta äta när du väl börjat. Andra har en genetisk predisponering för att bli alkoholister, för dem kan ett glas vin leda till flera års supande med medföljande konsekvenser, men de flesta kan ta några öl en gång i veckan utan att uppleva någon som helst abstinens efter alkohol under resterande dagar. 

Våra förfäder var inte mer disciplinerade än oss.

Många som följer LCHF eller någon annan variant av paleo har en tendens att romantisera våra förfäders leverne från den paleolitiska åldern som är runt 99% av vår historia. Hur våra förfäder hade hanterat vår tids förutsättningar kan vi bara sia om, men försök att integrera ursprungsbefolkningar som fortfarande lever som våra förfäder har gjorts upprepade gånger. Ett exempel är när forskare lät Australiens aboriginer leva som västerlänningar i några månader, resultatet blev att de uppvisade tendenser till överätande, inaktivitet och andra skadliga beteenden och med medföljande försämringar i hälsan, de hade alltså lika svårt som oss att låta bli överdrivet hedonistisk beteende. Några veckor efter att de återvänt till sina stammar hade alla deras hälsovärden återgått till det normala igen. 

Anledningen till att våra förfäder inte frossade i skräpmat, socker och salt var att de inte hade tillgång till det. Anledningen till att de rörde sig betydligt mer var att de var tvungna att vara aktiva för att få tag på mat och inte svälta. De fick i sig tillräckligt med D-vitamin för att de var tvungna att jobba utomhus större delen av dagarna, och de fick i sig tillräckligt med Omega-3 för att sådant som fet fisk, nyttiga nötter och oliver samt inälvsmat var tillgångar de inte hade råd att undvika till förmån för västerländsk snabbmat. De var mer sociala eftersom de inte hade tillgång till Facebook och för att de var tvungna att jaga, sova och leva tätt tillsammans för att kunna freda sig från vilda djur och fientliga stammar och så vidare. 

Gör dina val utifrån egennytta inte utifrån skuldkänslor. 

Många som gör avsteg från sin diet kallar dessa avsteg för ”fuskmåltider”, men ordet fusk betyder att du får en oförtjänt fördel över någon annan. Men när du väljer att äta en onyttig måltid ger du inte dig själv en fördel framför någon som inte gör det, snarare tvärtom. Denna användning av ordet ”fusk” för att beskriva vår snedsteg pekar på ett skuldtänkande kopplat till mat. Idén om att våra förfäder var så duktiga på att leva sunt för att de var disciplinerade har gett oss föreställningen om att det är något fel på oss för att vi har svårt att låta bli onyttiga beteenden, men i själva verket lever vi i en tid och i miljöer som är skapade av våra främsta försäljare, PR-experter och mästerkockar med mera för att vi ska konsumera onyttigheter så ofta och så mycket som möjligt. 

Förstå dig själv och agera. 

När du insett och erkänt för dig själv att du missbrukar något, oavsett om det rör skräpmat, porr eller spelberoende, kan du förlåta dig själv (eftersom det inte finns något att förlåta) och göra ett aktivt val. Om du vet med dig själv att du inte klarar av att äta några chips utan att det slutar med att du äter upp hela påsen, kan du överväga om det är värt att äta några chips alls. Men om du klarar av att ta en cigarr ett par gånger om året, ett glas vin till fredagskvällen och så vidare, gör det då, om du anser att det berikar ditt liv. Men om dessa förströelser har en tendens att spåra ur för dig kanske det är värt att låta bli helt och hållet. 

Dina livsval är inte en dom över någon annans livsval. 

När du offentligt väljer att helt avstå ifrån kolhydrater, alkohol eller något annat onyttigt kan du möta motstånd från dem som känner sig dömda av dig för att de inte gör samma val. Men om du förklarar att du till exempel väljer att avstå från den där fredagsfyllan för att du har svårt att kontrollera ditt drickande kommer du troligtvis få mer stöd och sympati från din omgivning. Om du däremot börjar ägna din tid åt att förklara hur korkade alla människor är som väljer att inte leva som du, då kommer du fortsätta uppleva motstånd från din omgivning, och det kommer att vara ditt eget val och då får du stå för det!

Bevisligen har större segment av vår befolkning svårt att äta nyttigt, dricka måttligt och röra på sig tillräckligt, men vi har olika svårt att hantera olika utmaningar för vår hälsa och det har främst med genetik att göra. En del kan konsumera alkohol ganska regelbundet utan att bli alkoholister, men de har istället problem med att låta bli lösgodis och för andra är det tvärtom. En del människor mår jättebra av en vegansk diet medan vissa mår betydligt bättre av en kosthållning baserad på främst animalisk föda. 

Din kosthållning är ett verktyg inte en religion. 

Om du tror att LCHF, paleo eller rawfood-dieten är lösningen på universums problem och du är en av dessa lärors profeter tror jag att du kommer göra andra och dig själv en otjänst. Och såvida du inte väljer att leva ett extremt osunt liv i alkoholism eller med grav fetma som resultat handlar inte dina hälsoval heller om moralfrågor (såvida du inte tycker det är fel att äta kött förstås). Vad du väljer att stoppa i dig borde i mitt tycke handla om vad som får dig att fungera optimalt och må bra. Din kosthållning är något individuellt och personligt som handlar om din hälsa och inte om något annat. Om du väljer att se kost och träning som verktyg för att optimera din prestation och hälsa kan du tillåta dig att experimentera med olika dieter och träningssätt för att hitta vad som är bäst för dig, då kan du ta kontrollen över din livsstil istället för tvärtom. Och som alltid – Lev Fett!