Dagen innan jag skriver detta rök jag ihop med en ny bekantskap på min arbetsplats som jag under året utvecklat en vänskap med. Diskussionen vi hade handlade om hur vi disponerar vår tid med människor som är viktiga för oss.

Jag försökte förklara att när jag är klar med alla familjeplikter (med betoning på plikter). Med tiden jag måste lägga på mitt jobb för att försörja min familj. Och slutligen på det jag brinner för, som hänger ihop med vem jag vill vara och vad jag vill åstadkomma med mitt liv.

Återstår väldigt lite av den tid jag har att disponera fritt, vilket gör dessa timmar oerhört värdefulla för mig. Vilket innebär att om jag får en lucka i mitt schema på en timma, och jag väljer att lägga denna på en konversation med en vän eller familjemedlem, betyder detta väldigt mycket för mig.

Jag tänker minsann inte låta mig klämmas in i någons lucka

Min vän (han var åtminstone det då) menade att om jag ”klämmer in någon” i en lucka i ett annars fullpackat schema, innebär detta att jag föraktar denna person. För i hans värld tar man sig tid för någon man bryr sig om, oberoende av hur det påverkar ens jobb, eller högre mål i livet.

För i hans värld går hans mål ut på att i första hand; ge det mesta av sin tid till några få djupa vänskaper (oavsett vad dessa leder till i längden). I andra hand att tillfredsställa sina egna basala behov, nöjen, mat, sex och så vidare. Och först i tredje hand sätter han sådant som utbildning, karriär och träning.

Är detta en fråga om perspektiv?

Det skall nämnas att han utöver sitt jobb, utbildning och ett förhållande, inte har några barn att ta hand om, medan jag har två små barn hemma. När jag påpekade att bara detta gjorde min tid mer värdefull för mig eftersom jag har mindre av den än honom, så menade han att detta var trångsynt av mig.

För hans tid är minsann lika mycket värd för honom trots att han har ofantligt mycket mer av den, medan jag hävdar att det handlar om tillgång och efterfrågan. Detta skulle innebära att om jag offrar en timme som jag hade kunnat umgås med mina barn för att träffa honom, har det samma värde som om han skulle offra en timma av att porrsurfa för att träffa mig.

Hur du disponerar din tid säger mer om dig än du tror

Efter detta svar från honom kände jag genast att jag ångrade de timmar jag redan lagt under året på att umgås med honom, eftersom det tydligen var värt så lite i hans värld. I början av vår vänskap trodde jag att vi var mer lika, eftersom vi båda går upp okristligt tidigt på morgonen, tränar regelbundet och studerar vid sidan av våra jobb.

Vi är även båda maskrosbarn och delar även samma intresse för mat, resor och vissa hedonistiska utsvävningar. Men där tar de mest av våra likheter slut. För där jag sätter vikt vid hierarkier och inflytande, ser han inget värde i detta mer än som ett medel för hans nöjen i livet. Medan det för mig handlar om att lämna ett arv efter mig, även om jag vill ha roligt också.

Kasta inte bort ditt metspö bara för att du fångat en stor fisk

Den framlidne amerikanska komikern Patrice O’Neal, som enligt mig var ett geni, inte bara vad gäller komedi, men ännu mer när det gäller observationer av sexuell dynamik och samhällsfrågor, hade en rolig ståupp-rutin som jämförde fiske och relationer med kvinnor.

”Han menade att när en kvinna går in i ett förhållande med en man, vill hon ofta att han gör av sig med det som gör honom attraktiv, så att hon slipper konkurrens från andra kvinnor.”

Det som drar till dig andra människor är även vad som får dem att stanna

Han sa att det är som om att fisken, efter att du dragit upp den i båten, skulle fråga ”varför har du fortfarande en båt kvar? Du har ju redan mig”. Och svaret är ”om jag gör mig av med det som gav mig fångsten, kommer den snart hoppa ur båten”. För om du gör dig själv mindre attraktiv kommer snart kvinnan du redan har att tröttna på dig också.

Och det som gör oss attraktiva för det motsatta könet är även ofta det som gör oss attraktiva för vänner av samma kön och på arbetsmarknaden.

Vi dras till människor vars livsstil och värld vi vill vara en del av

Min vän som jag hade den inledande diskussionen med har själv sagt vid flera tillfällen att han är imponerad av min fysik och allmänbildning, även om han givetvis även ville umgås för att vi klickade bra på ett personligt plan. Ville han även ha råd om träning och kost som kunde hjälpa honom med hans egna mål, och jag råd från honom om andra saker såklart.  

Men om jag började tumma på min träning och mina intellektuella intressen för att ha mer tid att umgås med honom, då skulle jag inte vara personen han imponerades av från början.

Vill du fortfarande umgås med mig? Eller med en sämre version av mig?

Samma problematik tog jag upp i min föregående artikel om relationen med min flickvän. Hon drogs också till min fysik (av andra skäl givetvis) och mitt intellekt, men hon har också velat att jag skulle offra mer av min träning och samhällsengagemang efter att vi hade varit tillsammans ett par år. Men då skulle jag sluta att vara mannen hon först blev attraherad av, vilket hon med tiden börjat inse.

Jag förstår att detta kan låta som att jag är en snobb, eller att jag ser mig som bättre än alla andra, men det är snarare tvärtom. Jag är oerhört långt ifrån min potential, därför vill jag umgås med människor som antingen är på min nivå och strävar efter att nå högre, eller med dem som redan kommit mycket längre än mig i sin utveckling.

Jag vill inte umgås med människor som har oändligt med tid för mig

Om du har all tid i världen för att ”hänga med mig” utan att jag erbjuder dig något, utöver vänskap, som kan tjäna dina mål i livet, är du troligtvis ingen jag vill umgås med under någon längre tid. På mitt jobb får jag betalt för att tala med patienter som mår dåligt, där finns en direkt korrelation mellan tiden jag ger och värdet i form av pengar jag får tillbaka (även om det är givande på andra plan också).

När jag hör av mig till någon av de extremt få män som ingår i min nära gemenskap för ett möte, och han svarar något i stil med ”hur funkar det för dig klockan 15 på söndag? Då har jag en lucka”. Då vet jag att han är villig att ge en oerhört värdefull timme av sin tid, och att han respekterar den timme jag är villig att ge på samma sätt.

Jag räknar med att min broder är en man av värde med ett liv fyllt av givande relationer, jobb och andra intressen

Eftersom jag känner min vän i det sista exemplet så väl, vet jag att den tid han inte talar eller umgås med mig, gör han otroligt mycket värdefulla, spännande och givande saker. Det är bland annat dessa givande saker och mer jag ser fram emot att prata med honom om. Jag inspireras av framgångarna på hans jobb, i hans relation, i hans träning och så vidare.

Jag i min tur kämpar för att kunna delge honom minst lika mycket av värde tillbaka, och jag vet att han fylls av en lika genuin glädje över alla mina framgångar i livet. Det är med män som dessa jag vill bygga mitt männerbund, min stam och kämpa tillsammans med för att erövra vår del av världen.

Slutligen, om du vill kämpa med mig, om du tror på vad jag tror på, slut upp med mig, så gör vi det tillsammans. Om du inte gör det, slösa inte med min tid och stå inte i min väg!