Morgonen jag skriver detta blev en brytpunkt för mig. Jag har varit extremt stressad senaste månaderna (sedan jag började mitt nya jobb). Framförallt mina relationer och mitt kreativa arbete har blivit lidande. Något måste därför förändras.

Mitt blodtryck har legat oroväckande högt på sistone, och efter flera gräl med min flickvän och med mina barn tappade jag fullständigt ansiktet denna morgon och betedde mig på ett sätt jag skäms över. Jag höjde rösten och hade sönder saker (av misstag, men ändå) innan jag stormade ut och slängde igen dörren efter mig.

Jag har känt det på mig länge, men det börjar återigen bli dags för en radikal förändring i mitt liv, de som följt mig länge vet vad detta innebär och att det inte är något jag säger lättvindigt. Något måste förändras och det måste börja med att säga nej till vad som inte fungerar.

ATT TA ETT BESLUT – ATT SKÄRA BORT

Att ge ett bestämt nej till något överlappar med det svenska ordet ”beslut” alltså ”be-slut” det vill säga att ge ett ”slutgiltigt svar” utan vidare diskussioner¹. På engelska heter beslut ”decide” från det latinska dēcīdere som betyder ”att skära bort från”, det handlar alltså om att skära bort ned onödiga till förmån för det du prioriterar.²

Vidare kommer ordet disciplin från ordet ”discipel” alltså lärjunge eller följeslagare, det vill säga att vara underkastad en högre auktoritet. När du har disciplin utan att vara underkastad någon annan handlar det om att vara underkastad något du själv bestämt dig för – ditt be-slut.

VILJAN ATT VARA ANDRA TILL LAGS

För en niceguy³ som mig, som är serviceminded och som har ett behov av att vara andra tillags och att vara omtyckt (jag arbetar på det) är det ofta svårt att säga nej till saker.

Framförallt när det gäller förfrågningar som är delvis lockande och särskilt om de kommer från vänner eller familj. Jag vill inte verka självisk, oempatisk eller oengagerad, detta är en anledning till att jag är konfliktskygg (också något jag arbetar på).

NEJ JAG HAR INTE TID FÖR EN FIKA ELLER ETT PAR ÖL

Men något jag blir smärtsamt mer medveten om varje år som går, särskilt sedan jag fick barn, är hur kort livet är och hur lite tid (och energi) som verkligen finns till hands. I min yngre ungdom innan familjelivet och andra seriösa åtaganden, kunde en förfrågan om att:

Dricka bärs med polarna en fredagskväll, ta en kaffe med en avlägsen bekant för att ”bara snacka lite skit” eller följa med på något evenemang av snällhet, mest handla om att försaka en förströelse över en annan.

VAD JAG MÅSTE OFFRA FÖR ATT SÄGA JA TILL NÅGOT JUST NU

Om jag idag säger ja till att ägna en kväll åt någon av ovanstående aktiviteter eller dylikt, innebär detta:

I första hand att jag offrar flera timmar av mitt liv i ett redan väldigt pressat schema, som jag hade kunnat ägna åt mitt främsta syfte i livet (se min förra artikel)⁴

Genom att ge upp på att skriva på min bok, spela in en video, publicera en artikel eller utbilda mig eller jobba (bygga min karriär och tjäna pengar vilket givetvis gör allt annat möjligt).

I andra hand (detta överlappar givetvis med föregående stycke), att jag offrar en redan begränsad tid jag har med mina tre barn, min fästmö och min äldre bor som bor på ett LSS-boende, något som ger mig massivt dåligt samvete och som gör mig ledsen varje gång jag inser det.

DETTA ÄR MITT LIV OCH VAD JAG VILL GÖRA MED DET

Och i tredje hand att jag offrar en möjlighet att optimera min fysiska och mentala hälsa genom sådant som meditation, att cykla, träna på gym, meditera, laga nyttig mat från grunden etcetera. Detta handlar inte bara om fåfänga eller att jag är anal (bara lite).

Det handlar om att jag vill leva så länge som möjligt, kunna göra så många meningsfulla saker som möjligt, må så bra som möjligt och slutligen dö med så få saker att ångra som möjligt.

DET ÄR INTE PERSONLIGT

När jag tackar nej till någon eller något innebär detta inte att jag ser mig själv som förmer eller att jag ser er, dig eller ditt förslag som oviktigt. Men för att jag ska kunna leva ett liv som är värt att leva FÖR MIG, måste jag begränsa vad som inte är i linje med det.

Jag har en väldigt liten inre cirkel (utöver min familj) med cirka tre till fyra vänner som jag har kontakt med regelbundet. Men även till min familj och nära vänner måste jag ibland säga nej (jag kommer till det) men vad krävs för ett ja?

VAD KRÄVS FÖR ATT JAG SKA SÄGA JA?

Det måste på något PÅTAGLIGT sätt bidra till något av de tre områden jag nämnde tidigare: det som är mitt högre syfte I livet. Till att förbättra situationen för min familj och på något sätt underlätta mina relationer till dem.

Eller slutligen, bidra till min personliga utveckling, fysiskt, psykiskt eller andligt:

Fråga mig om jag vill gå ut och löpa, lyfta vikter, besöka en meditationsretreat, gå en utbildning, workshop eller seminarium som gör mig (eller oss) bättre.

IBLAND MÅSTE JAG SÄGA NEJ TILL MINA NÄRMSTA

Denna del är den svåraste för mig, eftersom de jag allra minst vill säga nej till är de som betyder extra mycket för mig, min familj, mer än något annat. Detta kan låta som en självmotsägelse, om de betyder mest – varför någonsin säga nej till dem?

För ibland innebär ett ja på kort sikt att jag ger dem glädje för stunden, men blir en sämre man, vän och fader till dem i längden. Här handlar det givetvis om en balansgång, men bara jag vet var ”the sweet spot” är. Några exempel:

KAN DU INTE SKIPPA TRÄNINGEN IDAG?

Jag måste givetvis inte träna varje dag (även om jag ofta vill). Men om jag bara hunnit träna tre pass under veckan (jag behöver minst fyra, helst sex pass) kommer jag inte att vara rolig att vara med om jag inte får träna minst ett pass till.

För att återkoppla till meningen med disciplin som jag nämnde inledningsvis och om vikten av att bestämma sig för något:

Om jag inte gör det fullt ut så faller det, om inte jag kan leda mig själv, vem kan det då?

KAN VI INTE BESTÄLLA MAT FRÅN DONKEN?

Jag kommer aldrig försöka tvinga någon i min familj att följa min matfilosofi, även om jag försöker ge goda råd och lära ut vad jag vet om näringslära. Men om jag ska fortsätta att laga de flesta av våra måltider hemma, kommer merparten av dessa att vara nyttiga.

Jag vill inte vara osocial, ”tråkig” eller exkluderande, men om mina närmsta envisas med att äta onyttigt ofta, kommer de ofta få äta det utan mig.

KAN VI INTE BJUDA DET DÄR PARET PÅ MIDDAG?

Jag och min fästmö har gemensamma vänner vi båda uppskattar och tycker om att vara med. Men jag är inte redo att offra en endaste av mina extremt få fria kvällar till att hänga med människor som är (för mig) totalt ointressanta eller till och med irriterande.

Jag tror på att visa respekt för alla människor (så länge de respekterar mig tillbaka). Men det betyder INTE att jag är förpliktigad till att ge alla av min tid, såvida de inte betalar för mig som coach.

Jag ger däremot gärna henne tid att umgås med vilka hon vill och vice versa.

PAPPA KAN VI INTE SPELA TV-SPEL IDAG?

Min egen pappa hade väldigt lite tid för mig, jag vill och hoppas kunna bli mycket bättre i det avseendet. Men det värsta med min pappa var hans bitterhet över livet som gick ut över hela familjen. Han var alltid stressad och missnöjd (lite som jag var denna morgon).

Jag behövde inte hälften av alla dyra leksaker och tv-spel eller semestrar till kanarieöarna eller Mallorca.

Det jag behövde var två lyckliga föräldrar som älskade sina egna liv, varandra samt mig och min bror.

Självklart kan vi spela spel ibland, men inte varje gång, då blir jag inte en lycklig förälder.

NÄR JAG MÅSTE SÄGA NEJ TILL MIG SJÄLV

Jag har som alla andra en inre mesig och hedonistisk slöfock som bara vill slösurfa på mobilen, äta skräpmat och följa minsta motståndets lag, och allt för ofta vinner den jäveln.

Oavsett hur ofta jag måste säga nej till min omgivning kommer det inte i närheten till hur ofta jag måste säga nej till min inre lilla bitch.

Ofta måste jag säga nej till mig själv en gång I timmen eller mer. Kan jag köpa en Snickers? Nej. Kan jag kolla på tv-serier en timma till? Nej. Kan jag skitposta på sociala medier istället för att studera? Nej. Och så vidare.

För att kunna ta ett nej på ett bra sätt är lika viktigt som att kunna säga nej på ett bra sätt!

SÄGA NEJ TILL HALVDANA ÅTAGANDEN SOM INTE LEDER TILL NÅGOT

Det kanske verkar harmlöst att vara med i diverse chattgruper eller sidor på Facebook för olika sammanslutningar som aldrig leder till något. Men varje sådan anslutning tar upp lite mer av min mentala bandbredd, och med många bäckar små kommer snart ingenting att gå.

Om du dessutom är en av få eller rentav den enda som driver på i gruppen, kommer detta att göra dig demoraliserad på sikt, då är det troligtvis bättre att dra hela lasset själv så hänger ens förväntningar åtminstone bara på en själv om projektet misslyckas,

Jag har inte tid längre för önsketänkande, halvmesyrer eller dödfödda projekt utan medföljande handling. För i slutändan är det så att, om du inte kan säga nej till vad du inte vill vara, kommer du aldrig bli det du vill säga ja till!

KÄLLOR:

1. https://www.saob.se/artikel/?unik=B_1529-0043.92y2 (BESLUT)

2. https://www.merriam-webster.com/dictionary/decide (Decide)

3. https://maskulint.se/kultur-och-noje/recension-no-more-mr-niceguy/ (Mr Niceguy)

4. https://levafett.com/2024/03/24/om-vikten-av-klarsynthet-over-livets-mening-och-andra-smasaker/ (Om mitt syfte att leva)