Att hämta inspiration och visdom från våra förfäder kan vara en enorm styrka. Men att jämföra våra umbäranden, livsval och strider med människor som levde för flera hundra eller tusen år sedan är närmast meningslöst.

Jag hade troligtvis varit en enkel bonde eller en slav

Det har säkerligen alltid funnit aspekter av livet vi kunnat påverka oavsett var eller när våra förfäder levt, men aldrig så mycket som vi kan idag. Som en man vill jag föreställa mig att jag skulle ha varit en krigsherre, upptäcktsresande, diktare eller åtminstone en köpman om jag levt för ett par hundra eller tusen år sedan.

Men mer troligt är att jag likt de flesta hade varit en enkel tjänare, slav eller bonde med ett kort, hårt och ofritt liv. Och troligtvis hade jag varit död innan fyrtio års ålder, som ett krigsoffer eller mer troligt från en enkel infektion eller från ett förkylningsvirus.

Kanske det sett annorlunda ut om jag fötts in i adeln eller kungahuset, men även adeln för hundra år sedan kunde knappast drömma om våra friheter och överflöd som även lägre medelklassen åtnjuter idag.  

Våra förfäder hade inte många val

De flesta av mina strider i livet hade inte varit mitt val, som mitt val av yrke, var i världen jag ville leva, vilka jag vill leva med (ha omkring mig), vilka idéer, ledare eller grupper jag ville kämpa för. Valet var ”slåss eller dö” och om jag lyckades möta mitt öde stoiskt eller med gråt i halsgropen.

Våra förfäder utkämpade blodiga krig, uthärdade fattigdom och otaliga kriser, men vad hade de egentligen för alternativ? Det är lätt att romantisera tider som varit, människor som levt och att ondgöra sig över vår egen generations lättja och apati.

Men faktum är att vi aldrig kommer veta hundra procent hur vi själva hade agerat då, eller hur våra förfäder hade agerat under vår tids förutsättningar. Från det jag vet om mina förfäder försöker jag fokusera på två saker, den första är tacksamhet.

Var oerhört tacksam

Från vad jag lärt mig om mina förfäder försöker jag framför allt att vara tacksam. Känna tacksamhet över att jag haft turen att födas i denna tid på denna plats och ännu mer för allt det arbete och de umbäranden tidigare generationer utstått för allt detta jag nu avnjuter.

Jag försöker att inte ta alla våra friheter för givet, yttrandefriheten, mötesfrihet, allemansrätten, religionsfrihet, frånvaron av krig, svält och slaveri. Att än så länge tillhöra ett folk som har ett land (många folk är fortfarande statslösa).

Tacksamhet över modern medicin, tillgång till överflöd av nyttig mat, rent vatten och vacker natur. Ett överflöd av lättillgänglig kultur, musik, konst, film och teater. Enkel och lättillgänglig kommunikation, internet, möjlighet att kunna resa över halva planeten för en billig flygbiljett (att kunna resa lika långt på en dag som hade tagit en livstid för några hundra år sedan).

Ta inget för givet och gör din plikt

När jag insett hur lyckligt lottad jag är över att leva här och nu i denna form och vilken tacksamhetsskuld jag har gentemot de som gått före mig, försöker jag att inte ta detta för givet och hedra deras uppoffringar genom att stå upp för de segrar som gjort allt detta möjligt. Men vad innebär detta i praktiken?

Första lärdomen av detta för mig är att inte gräva ned mig i skit som i det stora hela saknar betydelse: bussen var sen, en kassör var otrevlig, det är slut på mjölk i kyldisken, priset på avokado har gått upp något och så vidare. Vi människor är i grunden problemsökare och problemlösare, det har gjort oss framgångsrika men gör oss även sårbara för ältande.

Den andra lärdomen är att vi måste stå upp mot det som hotar våra hårdvunna friheter, individuellt och kollektivt. Stå upp mot totalitära ideologier och trossamfund. Stå upp emot de som vill slösa bort vårt rika arv, förstöra vår vackra natur och förinta vår identitet.

För lika mycket som historien kan lära oss om hur lyckligt lottade vi är, lär den oss också om hur fort allt kan tas ifrån oss om vi inte är på vår vakt!

Vi lever i stormens öga, men hur väljer vi mellan vår tids strider?

Just nu lever många av oss i västvärlden i stormens öga, i ett sammelsurium av begynnande konflikter, krig, kriser och katastrofer. I nuläget kan vi välja om vi vill engagera oss i några av dessa strider eller om vi bara vill fokusera på oss själva och låtsas som ingenting. Några av dessa kriser ser jag som en chimär, men det är mindre relevant i sammanhanget.

Av de strid och hot jag ser som påtagliga är följande: miljökatastrofer (mer specifikt föroreningar av vårt vatten, luften och vår föda) med närmast oöverstigliga konsekvenser. Etniska konflikter och polarisering (bland annat på grund av den växande antivitismen). Könskriget mot framförallt unga män, men även den ökande depressionen bland unga kvinnor.

Den ökande mentala och fysiska ohälsan i Sverige med kardiovaskulära sjukdomar, depression och ångest som några av de främsta välfärdssjukdomarna.

Dessa är några av de strider jag identifierat och valt att ta mig an, ibland bara lokalt och till en kort utsträckning, men tillräckligt för att jag ska kunna se mina barn i ögonen med gott samvete medan de växer upp.

Två frågor avgör vad jag ska engagera mig i

Jag har funnit (bland andra författare och förebilder) att det bästa sättet att identifiera vad som är viktigt för mig är att först ställa frågan ”vad gör mig lycklig” och därefter frågan ”vad gör mig förbannad”. Det är viktigt att ställa dessa frågor i denna ordning, eftersom svaren på den första frågan ofta avgör vilka svar på den andra frågan som är värda att engagera sig i.

Vad gör mig lycklig?

Vad som gör mig lycklig är min familj, mina barn, min fästmö, mina bröder och mina vänner. Jag älskar att läsa, främst böcker om personlig utveckling, andlighet och filosofi men även skönlitteratur. Jag älskar att skriva, artiklar och förhoppningsvis snart böcker. Jag älskar god mat, musik, konst, skönhet och mångfald (på riktigt). Jag älskar långa samtal med intressanta människor, att pressa mig själv i gymmet och att utmana mig själv intellektuellt.

Eftersom dessa är saker jag älskar kommer de alltid ha företräde över saker jag avskyr. Många av de saker jag avskyr är också sådant som hotar det jag älskar, men jag väljer alltid i första hand att skapa sådant jag vill se mer av, till exempel genom att:

Verka för att min omgivning i mitt hem, i mitt område, på min arbetsplats och även i sådant som i sociala medier och mina hemsidor förmedlar skönhet, ordning samt positiva och uppbyggliga budskap. Genom att försöka föregå med gott exempel med min livsstil och mitt uppträdande (här finns fortfarande mycket att arbeta med).

På det stora hela vill jag så långt jag förmår verka för att minska meningslöst lidande för allt levande, höja människors medvetandenivåer, skapa förståelse och medla till fred och utveckling. Jag vill att min lilla del av världen ska vara bättre när jag lämnar den än när jag mötte den för första gången.

Vad gör mig förbannad?

Det som gör mig mest förbannad är när människor pissar på män som mig och låtsas som att det regnar, till exempel ”jag vill krossa den vita mannen, men inte för att jag är rasist eller sexist, utan för rättvisa, kärlek och regnbågar”, dra åt…

Jag hatar dubbla måttstockar, som att ”jag kämpar för BLM (Black Lives Matter) och om du inte stöttar mig i det så är du en rasist. Däremot får du inte kämpa för WLM (White Lives Matter) för då är du också rasist.

Jag hatar när staten och när alla som verkar genom den försöker att detaljstyra mitt liv genom lagar, straffskatter eller andra ekonomiska incitament. Till exempel: hur jag och min fästmö ska dela upp vår föräldraledighet sinsemellan. Om jag vill hemskola mina barn, vilka åsikter jag får ge uttryck för och så vidare.

Jag skulle kunna lista många fler saker som gör mig förbannad, men som jag skrev innan vill jag fokusera på det som gör mig lycklig!

Vad kan jag påverka? Och i vilken omfattning?

När jag väl valt vilka områden jag vill engagera mig i, måste jag bestämma i vilken omfattning jag ska gör det. Om vi tar frågan om kost och hälsa så är den första och viktigaste lärdomen att inte försöka ”konvertera” de som inte vill ha min hjälp. Det är svårt att ändra på någons livsstil om de har levt osunt under en lång tid, det är närmast omöjligt att förändra någons livsstil som inte vill göra det.

Som far till tre barn måste jag ständigt väga in hur mycket jag kan ge av mig själv till olika samhällsengagemang utan att försumma mina barn (de kommer alltid först).  Min roll som man är att försörja, beskydda och uppfostra mina barn (tillsammans med min kvinna). Om det jag vill engagera mig i omöjliggör att jag är en bra far är det något jag måste släppa.

Vad ska jag prioritera och i vilken ordning?

Sist men absolut inte minst måste jag ha en tydlig hierarki för mina prioriteringar, både på kort och lång sikt. Som just nu i skrivande stund lägger jag ett stort fokus på mina studier eftersom detta är en relativt kort period (några år) och står i direkt korrelation till min framtida förmåga att försörja min familj.

Min hälsa i form av kostintag, träning, sömn och meditation med mera kommer alltid vara i topp tre på min lista över prioriteringar; för om jag inte är funktionsduglig, om jag är sjuk eller till och med döende, så är jag ändå inte till något värde för vare sig min familj, mitt arbete eller för några andra frågor jag bryr mig om.

Jag måste hela tiden väga mina olika prioriteringar utifrån vad som ger något (ROI). Vad som gör mig och mina närmsta trygga, friska, glada och starka i nuet och vad som kommer göra detta på långt sikt (ofta är detta väldigt olika saker). På kort sikt är mitt pluggande något som tar från min tid  med familjen och dessutom kostar mig pengar, men på lång sikt kommer detta göra mig till både en bättre försörjare och ännu viktigare en bättre far.

Detta är några exempel på hur jag väljer mina strider, det behöver inte vara rätt för dig eller ens rätt för de flesta, men förhoppningsvis kan det ge dig inspiration i dina egna val. Väl mött!