Gör dina vänner dig fet?

happy-fat-men-women-friend-party-group-smiling-friends-looking-birthday-cake-white-background-friendship-office-963864251846634219.jpgGör dina tjocka vänner dig fet? Är din feta flickvän eller pojkvän en anledning till att du är tjock? Måste du dumpa ditt feta umgänge för att gå ned i vikt?

En studie från Harvard som det talats mycket om nyligen, även i svensk media. Visar att om du har en nära vän som är tjock ökar risken med att du kommer att bli fet med 57%. Om du har ett syskon som är överviktig ökar risken med 40%. Och om du har en partner som är fet ökar risken med 37%. 

Kan vi lita på den här typen av studier?

Jag har flera gånger tidigare här på Leva Fett talat om problemen med den här typen av undersökningar. Som mellan det påstådda sambandet mellan rött kött och cancer, att smala människor äter en stor frukost och så vidare. Ofta bygger dessa studier på att man följer relativt små grupper som ägnar sig åt en viss diet utan att ta hänsyn till andra delar av deras livsstil.

Om du till exempel vill visa att veganer lever längre än de som äter kött, väljer du bara ut en grupp av veganer, som utöver deras val av mat är väldigt hälsomedvetna. Och jämför dem med en grupp ”köttätare”, som även äter mängder av kolhydrater, röker och aldrig tränar.

Med samma logik kan du ”bevisa” att människor med röda strumpor är bättre på att köra bil. Eller som i Maos Kina, där man drog slutsatsen att människor med glasögon är intellektuella och därför ett hot mot arbetarklassen.

Ligger det någon sanning i denna studie?

Även om vi bör ta denna typ av studier med en nypa salt, ligger det nog ett korn av sanning i den. Bland annat visar studien att om du umgås mycket med feta människor kommer det att kännas mer okej med att vara fet. Eftersom feta människor ofta äter mycket dålig mat, finns det en risk att du ”dras med” i detta också.

Samma princip gäller givetvis många andra livsstilsfaktorer. Om du umgås med människor som dricker mycket alkohol ökar risken för att du också kommer att dricka mer. Om du umgås med människor som slösar pengar ökar risken att du också kommer att leva över dina tillgångar. Eller för att ta Jim Rohns kända citat:

you are the average of the five people you spend the most time with.

 

Måste jag dumpa min feta flickvän, knubbiga vänner och tjocka släkten?

Nej givetvis inte, om du automatiskt blev fet av att umgås med feta människor skulle det inte finnas några smala människor kvar. Och om en smal person blir fet av att umgås med en tjockis, borde inte en tjockis lika gärna kunna bli smal av att umgås med smala personer?

Däremot är det bra att vara uppmärksam på dina vänners livsstil. Om dom ägnar sig åt beteenden som inte är bra för dig, kan det vara värt att markera mot dem, att du inte vill ägna dig åt samma saker. Om dom däremot inte respekterar din livsstil kan det bli nödvändigt att skaffa nya vänner.

Att vara överviktig är extremt dåligt för din hälsa, och på lång sikt livsfarligt. Om du har feta människor i din närhet kan det vara värt att hjälpa dem att gå ned i vikt. Inte för att du inte vill ha feta vänner, utan för att du bryr dig om deras hälsa. Bästa sättet är att föregå med gott exempel med din egen livsstil samt att ge dem bra råd om kost och träning.

Om dom däremot verkligen inte vill ha hjälp att förbättra sin hälsa måste du acceptera det. Att försöka tvinga dem kommer bara att slå tillbaka mot dig själv, och er vänskap.

Vi tjockisar förstår varandra

Jag för tio år sedan

Kan någon som aldrig kämpat med övervikt förstå någon som alltid gjort det? Kan en tjockis någonsin bli smal rent mentalt? Vad krävs för att bli av med övervikten och hålla den borta på lång sikt?

Nej det handlar inte bara om självdisciplin

Jag älskar att träna på gym, jag längtar efter det hela dagen. För mig krävs det ingen viljestyrka eller disciplin för att pallra mig till gymmet. Många hatar att lyfta vikter, för dom krävs det en enorm motivation eller en läkares order, för att spendera en endaste minut på gymmet. Kan jag verkligen påstå att jag tränar på gym för att jag är mer disciplinerad än dom som inte gör det?

Alla är inte bra på allt av en anledning

Jag har en vän till mig som älskar allt som har med bilar att göra, han byggde radiostyrda bilar som drevs på metanol när vi gick i lågstadiet. Personligen tycker jag att allt som har med motorsport att göra är skittråkigt, och jag har inte ens bemödat mig att skaffa körkort ännu. Men min vän i fråga är istället totalt ointresserad av ämnen som filosofi och psykologi, ämnen som jag studerar dagligen bara för att jag tycker det är roligt.

Är min vän mer disciplinerad än mig vad gäller bilar? Och är jag mer disciplinerad än min vän när det gäller viss litteratur?

Jag kommer alltid vara en tjockis, därför förstår jag andra tjockisar

I nuläget har jag några kilos övervikt, men ingen kallar mig tjock, jag har dessutom en ansenlig muskelmassa. Men jag vet att killen som vägde 136 kilo för mindre än tio år sedan är samma person jag fortfarande ser i spegeln. Samma tendenser till överätande, samma bakomliggande orsaker till att tröstäta är fortfarande kvar i mig.

Jag kan inte sätta mig in i vad en alkoholist känner när han eller hon ser en bar på vägen hem från jobbet. Men jag vet exakt hur tjockisen i affären känner, som mot bättre vetande, fyller kundkorgen med chips, läsk och skräpmat, fast han eller hon hatar vad dom gör med sin kroppar.

Den som alltid varit smal kommer aldrig förstå fullt ut

För oss tjockisar är god mat och snacks en av livets höjdpunkter, ibland den högsta. Att bara äta en liten portion till middag känns som att en hel dag av slit (ja tjockisar jobbar hårt också) varit förgäves, var är belöningen? Att sitta och kolla på tv med familjen utan att äta några snacks känns helt meningslöst, som att gå på picknick utan någon fika. Och hungern när vi går på diet, inte bara ett litet sug i magen utan yrsel, skakiga händer, trötthet, nedstämdhet, listan är lång.

Kan en tjockis någonsin bli smal mentalt?

Jag kan inte tala för alla tjockisar, men jag tror att jag talar för de flesta av oss. Jag är idag trettiosju år gammal, jag har haft långa perioder med övervikt, och långa perioder utan. Men jag har aldrig känt att beroendet av överätande och skräpmat försvunnit, jag tror inte att det någonsin kommer att göra det helt. Däremot har det minskat avsevärt, tack vare flera år av mental och fysisk träning.

Jag är idag en tjockis med en relativt vältränad kropp. Men jag kommer aldrig att förneka min inre tjockis, och det tycker jag inte att du ska göra heller.

Drifterna som gör att du kämpar med vikten gör dig inte till en dålig människa

Som jag skrev i inledningen, vi är alla genetiskt predisponerade till att vara bra på vissa saker och dåliga på andra. Historiskt sett har det funnits fördelar med att kunna lägga på sig vikt och att ha ett starkt begär efter maten. Tänk dig själv våra förfäder före den moderna civilisationen, vars överlevnad hängde på vår motivation att kunna lägga på sig vikt och införskaffa mat. Tror du det var en fördel att vara besatt av mat eller att inte bry sig om den alls? Problemet är att vi nu lever i en tid där (dålig)mat är tillgänglig dygnet runt, överallt.

Vad krävs för att hålla övervikten borta på lång sikt?

Första steget är att acceptera att du är en tjockis, oavsett hur vältränad du är just nu (inte detsamma som att acceptera din övervikt!). På samma sätt som en alkoholist fortfarande är en alkoholist efter tio år av nykterhet. Du kommer alltid behöva anstränga dig mer än en naturligt smal person för att hålla övervikten borta. Det är inte rättvist, men det är inte heller rättvist att vissa är långa, att vissa är naturligt smartare och så vidare.

Du har säkert många fördelar på andra områden som de flesta på planeten inte har. Att behöva kämpa mot överätande är trots allt en lyx i de flesta delar av världen, även om det fortfarande är en kamp för dig personligen.

Förlita dig på rutiner, anpassa din miljö och ta hjälp från vältränade tjockisar

När du accepterat din inre tjockis kan du börja spela dom kort du blivit givna vid födseln. Bara för att du alltid kommer tänka som en tjockis, är du inte dömd till att vara fet. Glöm allt skitsnack om disciplin, du behöver fasta rutiner för att ta dig igenom dagen utan överätande. Du behöver anpassa din miljö och livsstil för att undvika frestelser. Och det bästa du kan göra är att ta hjälp från dom som redan lyckats gå ned i vikt och hålla den borta under en längre tid.

Att be om hjälp med att gå ned i vikt från någon som aldrig kämpat med övervikt, är som att lära dig minnesteknik från någon med naturligt fotografiskt minne. Bara någon som kan hantera sin egen inre tjockis vet vilka hinder och utmaningar du måste överkomma, som en naturligt smal person aldrig kan förstå. Jag tar personligen emot ett begränsat antal klienter, men nätet kryllar av vältränade tjockisar som gärna delar med sig av råd och coachning.

Avslutningsvis från en tjockis till en annan ; acceptera dig själv som den du är, medan du strävar efter den man eller kvinna du vill bli. Utbilda dig, be om hjälp och som alltid – Lev Fett!