Vägen tillbaka…

I början av det här året drabbades jag av hälsomässiga komplikationer på grund av ett magbråck som gjorde att jag inte kunde behålla vad jag åt. Framförallt kött och grönsaker var nästintill omöjliga att håll kvar i magen. Följden av detta blev att jag detta år var tvungen att äta tvärtemot min egen matfilosofi. 

Istället för att främst basera mitt matintag på mycket fett och protein var jag tvungen att äta mycket kolhydrater. Istället för att äta ett eller två stora mål om dagen har jag varit tvungen att äta flera små mål under dagen. Konsekvenserna av denna kosthållning var för mig förutsägbar, jag blev orkeslös och ofokuserad, jag upplevde enorma blodsocker-dippar när jag inte hade ätit på ett par timmar, och jag lyckades simultant att minska i muskelmassa samtidigt som jag la på mig mer fett. 

Lärdomarna från detta år på en kost baserad på mycket kolhydrater bevisar ytterligare för mig varför LCHF är den bästa dieten. När jag för några år sedan för första gången gick över till att äta en kost baserad på mycket fett och därefter protein upplevde jag den raka motsatsen till vad jag upplevt under detta år med kolhydrater. Jag lyckades simultant öka i muskelmassa samtidigt som jag minskade drastiskt i fett. Jag blev mer fokuserad under dagen och kände mig sällan riktigt hungrig. 

För två månader sedan genomgick jag en operation där de tätade till den övre magmunnen för att minska uppstötningarna till följd av magbråcket. Tyvärr fick jag inte träna de följande två månaderna efter operationen vilket bidrog till att jag tappade ännu mer muskelmassa. När jag skriver detta är jag i det sämsta fysiska skick jag varit på säkert tio år. Vad mitt magbråck berodde på är svårt att säga, mer än att det troligtvis är ett medfött fel som försämras med åldrande. 

Efter nästa vecka har jag äntligen tillåtelse att försiktigt börja äta riktig mat igen (LCHF), och att återuppta min träning. Jag är smärtsamt medveten om att det kommer ta tid att bygga upp mig själv igen, troligtvis kommer det att ta ett par år. Men jag har alltid sagt på denna blogg att träning och kost alltid i grunden ska bygga på långsiktigt tänkande, så jag får leva som jag lär. Mitt mål är dock inte bara att bygga upp mig själv igen för att återuppleva mina glansdagar, målet är att bli bättre än jag någonsin varit förr. 

De hinder jag har på vägen är kraftig panikångest, som jag lyckades besegra för många år sedan men som nu är tillbaka, mycket på grund av alla övriga hälsoproblem. Jag tar mediciner för detta som gör mig trött på dagarna men som jag hoppas kunna vänja mig av med under året, på detta har jag även en lågintensiv depression. Jag har runt tio kilos övervikt samt en lindrig astma som jag behandlas för. 

Utöver detta konsumerar jag även för mycket kaffe samt att jag börjat snusa igen, vilket jag hade slutat med för flera år sedan. Jag är medveten om att detta är väldigt självutlämnande, men den här sidan startades från början för att dokumentera min resa mot en bättre hälsa, och jag vill vara fullständigt ärlig för att kunna visa på vad som fungerar och inte fungerar. Många som söker sig till dieter som LCHF och Paleo är människor som tidigare haft problem med övervikt och andra hälsoproblem, så är det för mig också. Detta innebär att det alltid finns en risk att återfalla till gamla dåliga vanor, särskilt när vi möter stora hinder i livet. 

Men oavsett om det handlar om professionella atleter eller vanliga gymråttor som mig själv, är vägen mot framgång aldrig en rak linje, vi möter alla hinder och bakslag i varierande grad. Men för att citera Rocky Balboas odödliga ord ”livet handlar inte om hur hårt du kan slå, utan om hur många slag du kan ta och ändå fortsätta framåt ”. Ofta när vi upplever bakslag i livet kan vi tänka saker som ”varför händer detta just mig” och vi kan ofta känna oss ensamma i vår strävan mot att bli den bästa versionen av oss själva. Genom att skriva självutlämnande om mig själv hoppas jag kunna inspirera andra som kämpar med sina egna problem med hälsan och hjälpa dom att förstå att de inte alls är ensamma. Lidande är en del av livet, det är hur vi hanterar detta som bestämmer vilka vi är och som utvecklar vår karaktär. 

Nu när jag fortsätter framåt kommer jag att använda mig av alla de verktyg jag skrivit om på denna blogg de senaste åren och många fler idéer som jag lärt mig under detta turbulenta år. Just nu håller jag på att läsa en bok som heter ”The Kaizen Method” vars metoder jag kommer att använda mig av för att återerövra min hälsa vilket jag kommer skriva mer om i nästa inlägg. Jag hoppas du som läser vill fortsätta följa mig på min resa tillbaka mot ett hälsosamt och storslaget liv, och som alltid – Lev Fett! 

Låt ingen annan definiera din sysselsättning. 

En av de vanligaste sätten (och ett av de ytligaste sätten enligt mig) att starta en konversation med i det här landet är ”vad jobbar du med?”. Beroende på ditt svar utgår många felaktigt ifrån att det du tjänar pengar på definierar dig som person. Jag har haft många jobb i mitt liv, jag har jobbat som kassör, som lagerarbetare, jag har jobbat på väktarbolag, jag har varit snickarassistent och mycket mer. Men ingen av dessa jobb har präglat mig det minsta som person. 

Jag har även jobbat som politisk ungdomsledare, chefredaktör, skribent, jag har tävlat i poetryslam, och jag har varit aktiv i flera religiösa samfund och mycket annat. Alla dessa engagemang har jag inte tjänat pengar på, men de har däremot haft mer att göra med vem jag är som person och vad jag brinner för. Bara för att din huvudinkomst kommer från att vara en elektriker behöver inte betyda att du är en tekniknörd, och bara för att du jobbar på Ica behöver det inte betyda att du spenderar nätterna på att drömma om att stapla varor, om det skulle vara så – good for you!

En mer relevant fråga att ställa när du träffar en ny person är ”vad är dina intressen?” eller ”vad brinner du för?”. Jag har skrivit för tidningar, hemsidor och bloggar i över 18 år, trots det har jag sällan titulerat mig själv som skribent. Jag har under de senaste två till tre åren coachat ett flertal personer om kost och hälsa, men jag har många gånger tvekat inför att kalla mig coach eftersom jag saknar en formell utbildning. Jag har, främst under mina år i politiken, rest runt i landet, och i Europa, för att hålla tal och utbilda människor i ideologi och personlig utveckling, men jag har sällan kallat mig själv talare eller utbildare. Men detta är en stor del av vad jag gör och som jag är bra på. 

Idag är min främsta sysselsättning att skriva. Jag fortsätter även att coacha enskilda individer i mån av tid och jag hoppas även på att hålla fler tal och föreläsningar inom en snar framtid. Ingen av dessa saker är en huvudsaklig källa till inkomst för mig i dagsläget, men jag tänker inte vänta på ”det stora ekonomiska genombrottet” innan jag titulerar mig efter vad jag faktiskt brinner för och som utgör en viktig del av min identitet. Författaren till Harry Potter, J.K Rowling, spenderade flera år med att skriva böcker utan att bli publicerad, och hon fick utstå hundratals refuseringar innan någon fick upp ögonen för hennes talang, men betyder det att hon inte var en författare innan hon blev publicerad?

Den andlige läraren Eckhart Tolle spenderade flera år som hemlös medan han studerade olika andliga läror och hans första elever utgjordes av nära familj och vänner innan han fick sin första bok publicerad och kort därefter blev erkänd som en av vår tids största andliga författare. Betyder detta att Eckhart Tolle bara var en hemlös knäppgök innan han slog igenom som andlig lärare och författare? Självklart inte. Du är vad du gör och vad du dedikerat ditt liv åt. Många av världens främsta författare och konstnärer har inte vunnit något erkännandet förrän på ålderns höst, medan flera andra blev erkända långt efter att de lämnat jordelivet. 

Jag skriver artiklar, därför är jag en skribent. Jag skriver på min första bok, därför är jag en författare. Jag coachar människor, därför är jag en coach. Jag håller tal och föreläsningar, därför är jag en talare och en föreläsare.  Mitt mål och min dröm är att kunna förtjäna mitt uppehälle på det jag älskar och är bra på, men fram till dess tänker jag inte vänta på tillåtelse från någon annan att definiera ”vad jag jobbar med”. Jag kan inte tvinga min omgivning att erkänna mig mina villkor, men nästa gång någon frågar vad jag gör och vem jag är kommer jag inte redogöra för vad som genererar huvuddelen av min inkomst, jag kommer svara sanningsenligt om vad jag gör och om vem jag är!

Slösa inte tid och pengar på din hälsa. 

Rubriken på detta inlägg kan verka stå i motsatsförhållande till syftet med denna blogg, men för dem som följt skrivandet här en längre tid inser nog att så inte är fallet. Min filosofi kring kost har genomgående handlat om att förenkla hur vi ser på vårt intag av mat, och likaså med träningen har min syn genomgående handlat om väldigt enkla koncept.

Ät djur, fasta och må bra 

I ett flertal artiklar här på bloggen har jag skrivit om varför jag anser att en kosthållning baserat på främst naturligt fet animalisk föda är vad som är bäst för oss, både sett historiskt, näringsmässigt, och för prestation. Detta med lite ovanjordgrönsaker till är vad som brukar kallas LCHF och mer strikt för en ketogen diet. Jag har även tagit upp det faktum att vi inte behöver äta särskilt ofta, eller mycket, för att må bra och prestera på topp. Våra förfäder liksom andra köttätare går ofta flera dagar utan att äta utan att lida för det, detta benämns ofta som intermittent fasta eller 5:2 dieten. Läs också:

Din lokala butik genom en grottmänniskas ögon. 
Vad är en ketogen diet – skynda på din fettförbränning. 
Hungern är din vän.

Träna för att ha roligt.

Om du redan följer en människovänlig kosthållning som jag gick igenom ovan, behöver du inte träna särskilt mycket eller ofta för att må bra och uppnå en slank fysik med lagom mycket muskler. Om du vill bli lite större än genomsnittet är ett gym en fördel men inte ett krav, och du behöver inga komplicerade program för att bygga massa och styrka som jag gått igenom i ett tidigare inlägg.

Lejon behöver ingen styrketräning för att uppnå sin fysik, de har däremot en bra kosthållning och rör på sig när de måste för att få tag på födan eller för att försvara den. Däremot leker lejonen precis som andra kattdjur vilket jag gick igenom i artikeln ”träna som en katt”. Läs gärna även:

Hur du tränar för en massiv fysik. 

Inga ”sanningar” om kost och hälsa är skrivna i sten.

Med föregående beskrivningar av min filosofi kring kost och träning sagt är det trots allt så att det inte finns några lagar om hur just DU måste träna och äta för att fungera optimalt. Jag lär mig dagligen nya saker i dessa ämnen,  men jag är även medveten om att ingen diet eller träningsform funkar för alla. Det är fortfarande upp till dig själv att experimentera för att hitta ett koncept som passar just dig, detta har jag också tagit upp i artikeln ”inte ditt fel att du är fet, lat och osocial”.

Framtiden för Leva Fett.

Med detta inlägg och de artiklar jag här länkar till, har jag det mesta sagt om vad jag anser vara viktigast inom dessa ämnen. Jag kanske kommer att återkomma till dessa frågor i framtida inlägg men för tillfället är jag mer intresserad av att skriva om ämnen som mindset, identitet och manlighet vilket jag även berör på denna blogg men som jag kommer att skriva betydligt mer om i ett nytt projekt som jag kommer berätta mer om på min personliga blogg http://www.robertalmgren.se när det är dags. Jag hoppas ni som följer mig vill fortsätta följa nu när jag breddar mitt skrivande och fortsätter att uppskatta mitt perspektiv som även fortsättningsvis kommer handla om att Leva Fett men ur nya perspektiv!

Soldathjärta – Min kamp mot panikångest!

Den här bloggen har sedan starten handlat om förebyggande arbete inom träning, hälsa och mindset och mindre om att hantera befintlig ohälsa. Eftersom jag främst skriver utifrån mina egna erfarenheter känner jag mig nödgad att återigen ta upp det som jag kämpar med för stunden, vilket är panikångest och PTSD som jag tampats med till och från sedan 2005. Ordet ångest härrör etymologiskt från det latinska ordet ”angerend” som betyder att kvävas, vilket är en känsla de flesta med panikångest upplever. Detta mentala tillstånd finns beskrivet i olika former sedan de äldsta nedskrivna berättelserna om de assyriska konungarna till det antika Grekland fram till dagens beteckningar. Den beteckning jag föredrar uppkom någon gång efter franska revolutionen där man beskrev soldater som bröt ihop efter kriget med att de hade drabbats av ”soldathjärta”.

Bakgrund och innebörd. 

Ur ett biologiskt evolutionärt perspektiv är ångest en del av ”kamp eller flykt-responsen”. Fysiologiskt tar detta sig uttryck i förhöjda adrenalin-nivåer, spända muskler, ökad puls och andning samt i vissa fall med ofrivillig tömning av mage och tarm-system, detta sker för att snabbt förbereda oss på en extremt farlig situation. Många tror att någon som lider av ångest måste vara en väldigt svag eller oduglig individ. Men studier har visat att många människor som lider av panikångest i vissa extrema situationer klarar sig bättre än dem som inte gör det. Till exempel under andra världskriget var det många, på båda sidor, som klarade av att hantera livet i koncentrationsläger bättre, eftersom extrem ångest redan var deras normaltillstånd. 

Ångest som överlevnadsmekanism eller handikapp. 

Bland ursprungsbefolkningar som aboriginerna i Australien har det visat sig att individer inom stammen med höga ångestnivåer oftare är bättre på att läsa av andra individers inställningar i kamp om mat och resurser samt att bättre tolka främmande stammars intentioner och därför gör mer försiktiga och ofta smartare val för långsiktig överlevnad. Och bland andra primater som babianerna, fungerar ångesten som en överlevnadsmekanism hos apor som på grund av sitt mentala tillstånd väljer att inte sticka ut för mycket och därför undviker att hamna i konflikt med andra mer våldsamma individer inom flocken. 

Ångesten har alltså ett biologiskt syfte och har historiskt sett kunna vara en fördel i extrema situationer. Tyvärr kan ångesten även vara ett kraftigt handikapp i det dagliga livet när den inte är befogad. Detta sker när hjärnan väljer att tolka situationer, som egentligen inte innebär ett direkt hot, som något farligt. För människor med social fobi kan detta ske när de ska tala inför en stor folksamling, medan för agorafobiker handlar det om torgskräck, och för vissa om en rädsla att befinna sig för långt bort ifrån civilisationen. För mig lutar det mer åt det sistnämnda. Oavsett vilken fobi eller rädsla det rör sig om för den som lider av extrem ångest, handlar det om en felaktig eller överdriven tolkning av verkligheten. 

Framgång med ångest?

En annan missuppfattning om detta tillstånd är att människor som lider av ångest måste vara socialt undvikande, fega eller osociala individer, i boken ”Generation Ångest” tar författaren Scott Stossel upp hundratals fall av kända krigare från antiken till dagens militära elitstyrkor, några av våra främsta författare och tänkare som Charles Darwin samt en uppsjö av kända skådespelare och sportstjärnor som lidit och lider av denna sjukdom. Detta går alltså att leva med framgångsrikt även om det är en stor utmaning. Denna utmaning är något jag själv kommer att skriva om i mina framtida artiklar i samband med att jag själv tar mig an den. 

I samband med denna artikel vill jag även tipsa om två böcker, den första är den redan nämnda boken Generation Ångest av Scott Stossel som förklarar vad ångest är på djupet och som ligger till grund för det mesta jag nämner i den här artikeln. Den andra boken jag vill nämna är ”Nu dör jag” som är skriven av min vän och samarbetspartner Dan Forslund som förklarar ångest ur ett mer personligt och praktiskt perspektiv (jag har även skrivit förordet till den), mer om denna bok här. Om detta ämne inte berör dig som läser personligen kanske du kan tipsa någon du känner som lider av detta. Och som vanligt – Lev Fett 

Källor:

Generation Ångest av Scott Stossel. 

Nu dör jag av Dan Forslund 

 

Leva Fett – året som har gått 

Jag har bloggat i över 7 år om olika ämnen, mest om politik, andlighet och personlig utveckling. Men allteftersom jag övergett partipolitiken, och sparat mina teologiska bryderier för mig själv, har det blivit mer fokus på träning och hälsa. Med Leva Fett bestämde jag mig för att låta detta bli mitt nya fokus i livet och skrivandet. 

Med- och motgångar, samt nytt redaktörskap. 

Den 30e juni 2015 startade jag sedermera denna blogg som upplevt både med och motgångar. Den största positiva förändring som skett på Leva Fett var att min gode vän och samarbetspartner Dan Forslund, som är en professionell journalist och författare, erbjöd sig att vara redaktör för detta projekt. Med Dans hjälp har denna sida nått en helt ny nivå av kvalitet. 

Jag ska dock erkänna att jag haft en dålig vana av att lägga ned bloggar efter en kort tid för att kunna starta nya projekt, och under en period hade Leva Fett väldigt få besökare och jag började själv ifrågasätta hela konceptet. Men Dan som nu var redaktör för sidan, övertalade mig att fortsätta kämpa med att höja kvaliteten på artiklarna samt optimera sidan för sökresultat och förbättra användarvänligheten. 

Nya besöksrekord, omnämnanden och högre skrivarfrekvens. 

Idag är jag mer stolt över Leva Fett än något av mina tidigare skrivprojekt och hoppas kunna arbeta med detta många år framöver. Nu ligger för första gången besökarantalet mellan 40-50 besökare om dagen, vilket inte låter så mycket för en lekman, men för en blogg som fokuserar på träning och hälsa är det väldigt bra, eftersom de flesta föredrar att läsa personliga bloggar, om politik eller mode. Leva Fetts FB-sida har 182 följare och på instagram över 280 följare, bland annat en av Sveriges största bloggare och coacher inom styrketräning, Mathias Zachau. 

Den bästa dagen för Leva Fett var när bloggen hade över tusen besökare, främst tack vare ett positivt omnämnande från den kända bloggaren Lchf-ingenjören.  Nu när man ser på statistiken från bloggens start 2015 till idag slutet av 2016 är utvecklingen remarkabel, 782 besökare och 1488 visningar under 2015 mot 5402 besökare och 11651 visningar i år . 

Den mest populära artikeln hittills är ”vad är en ketogen diet? – Hur du skyndar på din fettförbränning” som har 1340 visningar. Sedan förra veckan har jag även ökat uppdateringsfrekvensen på sidan till tre artiklar i veckan, jag kan dock inte lova att upprätthålla detta i ljuset av flera andra projekt, men kommer åtminstone fortsätta att uppdatera bloggen på veckobasis. En av de mest roliga sakerna med bloggandet är att jag vid några tillfällen träffat på mina läsare irl, som känt igen mig och kommit fram för att hälsa och ställa frågor. Faktum är att när jag satt och skrev på denna artikel kom två män fram och berättade att de var intresserade av att påbörja en ketogen diet, och att de hade läst min blogg. 

Vad kan vi vänta oss av Leva Fett 2017? 

Jag tycker inte om att komma med förutsägelser eller att sätta upp alltför långtgående mål inför framtiden, eftersom livet har en tendens att ta sig väldigt oväntade vändningar. Men några förhoppningar från min sida är att Leva Fett fortsätter att växa exponentiellt som den gjort sedan starten. Jag hoppas även på att kunna bygga upp fler relationer med andra bloggare inom träning, hälsa och mindset, för att kunna bredda min egen kompetens, utbyta erfarenheter och nå nya läsare. 

En annan förhoppning jag har, är att kunna interagera mer med Leva Fetts läsare. Jag skulle vilja ha mer ris och ros, konstruktiv kritik och förslag på vad ni läsare skulle vilja se mer av på bloggen, antingen i kommentarsfältet eller på vår FB-sida. Leva Fett är mer än ett koncept, det är en livsfilosofi som innebär; kvalité framför kvantitet, att hellre äta lite och nyttigt än mycket och onyttigt. Att hellre äga några få praktiska plagg än en garderob av skräp från H&M som man aldrig använder och som lätt går sönder, att vara närvarande i livets små mirakel hellre än att jaga efter en prålig livsstil utan innehåll. 

Avslutningsvis vill jag tacka alla som hjälpt mig att göra Leva Fett till vad det är, min redaktör Dan Forslund, alla vänner och min flickvän som gett mig stöd, tips och ibland mothugg för att hjälpa mig och bloggen att utvecklas, och sist men definitivt inte minst – alla läsare och framförallt följare som besökt sidan, kommenterat och gillat Leva Fett på Facebook och Instagram. Utan er vore det inte lika roligt att skriva, tack för allt, gott nytt år och god fortsättning, och som alltid: Lev Fett! 

Hur du håller nyårslöftet om att komma i form.

Nu är det snart tre år sedan jag skamset gick tillbaka till gymmet, efter att ännu en gång lagt på mig en kraftig övervikt. Det var dagen innan nyårsafton. Många av de vältränade killarna i gymmet sneglade föraktfullt mot mig när jag släpade min dallriga kropp upp på löpbandet. Jag skämdes över att ännu en gång ha misslyckats med att hålla vikten borta, och tanken på att komma i form kändes väldigt avlägsen. Samma år hade jag plockat upp boken ”Matrevolutionen” av Andreas Eenfeldt, som hade revolutionerat min syn på kost och som jag försiktigt hade börjat implementera i min egen vardag. 

Det följande året tränade jag fyra dagar i veckan och följde en väldigt liberal form av LCHF. Det är mycket jag hade kunnat göra bättre med de kunskaper jag har idag om kost och träning, men när jag klev in på samma gym dagen innan nyår, ett år senare, mötte jag inga föraktfulla blickar. Tvärtom hade flera av killarna på gymmet som tränat där i flera år, gått fram och skakat min hand och ställt frågor om hur man ska äta och träna för att få resultat. Fröet som skulle leda till att jag startade den här bloggen var sått. 

Väldigt många lovar sig själva att börja träna runt nyår, bara för att falla av ett par månader senare. Detta är så vanligt att de flesta gym bygger hela sin verksamhet på oanvända gymkort och brutna nyårslöften. Jag kommer här gå igenom några tips för hur du kan gå emot strömmen och hålla ditt nyårslöfte. 

Vänta inte till nyårsdagen. 

Att vänta med att börja träna till efter nyår är lite som att börja med en ny vana på måndag. Om du hänger upp ditt nya åtagande på en symbolisk dag, och du missar den av någon anledning, leder det lätt till att du skjuter upp ditt åtagande till nästa år. Om du börjar träna en eller två dagar innan dagen ifråga, har du redan gått över tröskeln vilket gör att det inte kommer kännas lika tungt att gå till gymmet efter nyår. Det är lite som att plugga inför ett prov – desto tidigare du börjar, desto större chans att du lyckas. 

Skaffa en coach eller mentor.

Om du känner någon som redan har de resultat du vill ha, fråga hen om ni kan ses över en fika (som du bjuder på) och fråga så mycket som möjligt hur du kan uppnå samma resultat som vederbörande. Därefter kan ni planera in en uppföljning om ett par veckor för att se hur det har gått, nu har du en mentor i träning. Om du inte känner någon som har kunskap, tid eller möjlighet att hjälpa dig, finns det gott om erfarna coacher online och på vissa gym. 

Många (framförallt män) vill inte skaffa en coach av ekonomiska skäl eller för att de ”vill klara det själva”, men idén om att man är starkast ensam är en myt från Hollywood, alla de bästa har tagit hjälp av andra, oavsett åtagande. Och den tid och pengar du sparar genom att lära dig träna och äta korrekt från början kommer väga upp vad en eventuell PT eller coach kostar, hundrafalt. 

Skaffa en träningspartner.

Om du börjar träna tillsammans med en vän som delar dina mål kan hen bli din bästa allierade i kampen mot dina egna begränsningar. Du och din träningspartner kan turas om att peppa varandra dagar då ni inte känner för att träna. Ni kan följa upp och diskutera kost och träningsmetoder. Men viktigast av allt är att en bra träningspartner inte låter dig komma undan, när du försöker slingra dig undan från träningen för att se din favoritserie på tv eller fuska från dieten för att en släkting fyller år, kan din träningspartner syna dina motiv och påminna dig om era gemensamma mål, det är ofta inte lika lätt att svika en vän som att svika sig själv. 

Sätt realistiska mål.

Många som gör nyårslöften om att komma i form sätter upp orealistiska mål, som att de ska gå ned tjugo kilo på tre månader eller bygga dubbelt så stora biceps till sommaren. När de efter ett par månader börjar inse att de inte kommer att nå sina högt uppsatta mål, tappar de lusten och ger upp helt. Motivationstalaren Tony Robbins brukar säga ”de flesta brukar överskatta vad de kan göra på ett år, och underskatta vad de kan göra på tio år”. Dina kortsiktiga mål (uppemot tre månader) bör handla om att skapa nya vanor, som att skippa kolhydrater, sluta dricka och träna minst tre gånger i veckan. Långsiktiga mål (upp till två eller tre år) bör vara mer storslagna, som att få ett sexpack, bänka 150kg, springa ett triathlon eller dylikt .

Planera för bakslag.

Var redo på bakslag, du kommer att bli sjuk, uppleva skador och sträckningar med mera. Det viktiga är att träna så hårt du kan, när du kan träna, men framförallt, följa en bra diet och sova ordentligt. Om du skadar en axel kanske du kan fokusera på att träna ben tills axeln är läkt. Om du skadar ett ben kan du fokusera på överkroppen. Och om du blir förkyld och inte kan träna alls kan du ta långa promenader och fokusera på din kosthållning istället. 

Anpassa träningen och kosten till din livsstil. 

Vi har alla olika förutsättningar att träna olika saker vid olika tider, beroende på våra jobb, fysiska förutsättningar och familjekonstellationer med mera. Träningen och kosten ska vara anpassad för att du ska känna att det passar in i din vardag. Om du föredrar att sprida ut träningen i flera korta pass under dagen, gör det. Om du föredrar att träna på kvällarna, att springa istället för att gymma, gör det. Samma sak med kosthållningen, om du mår bra av att äta mindre kött och mer växtbaserad mat, gör det, förändra inte din livsstil enbart för att någon annan lever annorlunda. Om du vill komma i form genom att äta vegetariskt och löpträna, skaffa då en coach eller ett program som bygger på det. 

Och sist men inte minst, ha roligt. Träningen ska med tiden vara något du längtar efter. Om du efter några veckor fortfarande känner att du avskyr att gå till gymmet, hitta en annan träningsform. Samma sak med kosthållningen, det blir mycket roligare att följa en diet om den tillåter att du kan göra roliga, varierande och välsmakande maträtter. Skit i vad andra tycker, träna för dina egna mål och på dina villkor och som alltid – Lev Fett! 

Hur man äter LCHF ute!

Bloggen har haft ett litet helguppehåll de senaste två dagarna, dels för att jag behövde tid att arbeta mer med mina coaching-program, och dels för att kunna ägna mig åt lite förströelser och enkla nöjen.
image

I fredags blev det bio, och innan så åt vi middag på en av mina favoritrestauranger, Texas Longhorn. Jag åt entrecote och sallad (givetvis undvek jag kolhydratsbomberna pommes och öl), majskolven lät jag ligga kvar för syns skull, enda fusket var majonnäsen som jag misstänker innehöll lite socker.

image

På lördagen så grillade jag med nära vänner och njöt till fullo av både ekologiskt nötkött, revbensspjäll och en massa ekologisk bearnaisesås och några glas rött (okej, ganska många glas) troligtvis så kommer fettförbränningen avstanna nån dag pga detta, men det var det helt klart värt.

image

På vägen hem från mina vänner så gick jag till Burger King i brist på nyttigare alternativ, där åt jag två cheeseburgare utan bröd, pommes eller läsk. Jag påstår inte att detta är ett nyttigt alternativ, men däremot en fungerande nödlösning om man vill äta något snabbt ute utan att fuska med kolhydraterna om man inte alltid har råd med en lyxig sallad.

Har du några tips på hur man kan äta ute och hålla sig till LCHF så lämna en kommentar under det här inlägget. Väl mött alla fettätare därute!