Inte ditt fel att du är lat, fet och osocial!

Jag är medveten om att rubriken på detta inlägg är provocerande för många, men mitt syfte är inte att frånta människor ansvaret för deras hälsa och livsstil, däremot vill jag gå till botten med de skuldkänslor som hindrar många människor från att komma till bukt med sina ovanor. 

Jag har rört vid den här punkten förut i flera artiklar här på Leva Fett, men jag tycker att denna fråga är tillräckligt viktig för att förtjäna ett eget inlägg. Jag lyssnade nyligen på en intervju med Robb Wolf som är en av de viktigaste pionjärerna inom paleorörelsen, och som tidigare skrivit boken ”Paleo Solution”, nu är han tillbaka med en bok som heter ”Wired To Eat”. I intervjun förklarade han att det viktigaste budskapet med nya boken är; att det inte är ditt fel att du har svårt att låta bli onyttig mat. 

Givetvis har vi alla ett ansvar för hur mycket vi rör oss och för vad vi stoppar i oss, däremot väljer vi inte vad som triggar oss och till vilken grad. Om du är insulinkänslig är risken stor att du upplever socker som rent knark, vilket gör att du lider av extrem abstinens från socker när du inte ätit det på ett tag och att du har extremt svårt att sluta äta när du väl börjat. Andra har en genetisk predisponering för att bli alkoholister, för dem kan ett glas vin leda till flera års supande med medföljande konsekvenser, men de flesta kan ta några öl en gång i veckan utan att uppleva någon som helst abstinens efter alkohol under resterande dagar. 

Våra förfäder var inte mer disciplinerade än oss.

Många som följer LCHF eller någon annan variant av paleo har en tendens att romantisera våra förfäders leverne från den paleolitiska åldern som är runt 99% av vår historia. Hur våra förfäder hade hanterat vår tids förutsättningar kan vi bara sia om, men försök att integrera ursprungsbefolkningar som fortfarande lever som våra förfäder har gjorts upprepade gånger. Ett exempel är när forskare lät Australiens aboriginer leva som västerlänningar i några månader, resultatet blev att de uppvisade tendenser till överätande, inaktivitet och andra skadliga beteenden och med medföljande försämringar i hälsan, de hade alltså lika svårt som oss att låta bli överdrivet hedonistisk beteende. Några veckor efter att de återvänt till sina stammar hade alla deras hälsovärden återgått till det normala igen. 

Anledningen till att våra förfäder inte frossade i skräpmat, socker och salt var att de inte hade tillgång till det. Anledningen till att de rörde sig betydligt mer var att de var tvungna att vara aktiva för att få tag på mat och inte svälta. De fick i sig tillräckligt med D-vitamin för att de var tvungna att jobba utomhus större delen av dagarna, och de fick i sig tillräckligt med Omega-3 för att sådant som fet fisk, nyttiga nötter och oliver samt inälvsmat var tillgångar de inte hade råd att undvika till förmån för västerländsk snabbmat. De var mer sociala eftersom de inte hade tillgång till Facebook och för att de var tvungna att jaga, sova och leva tätt tillsammans för att kunna freda sig från vilda djur och fientliga stammar och så vidare. 

Gör dina val utifrån egennytta inte utifrån skuldkänslor. 

Många som gör avsteg från sin diet kallar dessa avsteg för ”fuskmåltider”, men ordet fusk betyder att du får en oförtjänt fördel över någon annan. Men när du väljer att äta en onyttig måltid ger du inte dig själv en fördel framför någon som inte gör det, snarare tvärtom. Denna användning av ordet ”fusk” för att beskriva vår snedsteg pekar på ett skuldtänkande kopplat till mat. Idén om att våra förfäder var så duktiga på att leva sunt för att de var disciplinerade har gett oss föreställningen om att det är något fel på oss för att vi har svårt att låta bli onyttiga beteenden, men i själva verket lever vi i en tid och i miljöer som är skapade av våra främsta försäljare, PR-experter och mästerkockar med mera för att vi ska konsumera onyttigheter så ofta och så mycket som möjligt. 

Förstå dig själv och agera. 

När du insett och erkänt för dig själv att du missbrukar något, oavsett om det rör skräpmat, porr eller spelberoende, kan du förlåta dig själv (eftersom det inte finns något att förlåta) och göra ett aktivt val. Om du vet med dig själv att du inte klarar av att äta några chips utan att det slutar med att du äter upp hela påsen, kan du överväga om det är värt att äta några chips alls. Men om du klarar av att ta en cigarr ett par gånger om året, ett glas vin till fredagskvällen och så vidare, gör det då, om du anser att det berikar ditt liv. Men om dessa förströelser har en tendens att spåra ur för dig kanske det är värt att låta bli helt och hållet. 

Dina livsval är inte en dom över någon annans livsval. 

När du offentligt väljer att helt avstå ifrån kolhydrater, alkohol eller något annat onyttigt kan du möta motstånd från dem som känner sig dömda av dig för att de inte gör samma val. Men om du förklarar att du till exempel väljer att avstå från den där fredagsfyllan för att du har svårt att kontrollera ditt drickande kommer du troligtvis få mer stöd och sympati från din omgivning. Om du däremot börjar ägna din tid åt att förklara hur korkade alla människor är som väljer att inte leva som du, då kommer du fortsätta uppleva motstånd från din omgivning, och det kommer att vara ditt eget val och då får du stå för det!

Bevisligen har större segment av vår befolkning svårt att äta nyttigt, dricka måttligt och röra på sig tillräckligt, men vi har olika svårt att hantera olika utmaningar för vår hälsa och det har främst med genetik att göra. En del kan konsumera alkohol ganska regelbundet utan att bli alkoholister, men de har istället problem med att låta bli lösgodis och för andra är det tvärtom. En del människor mår jättebra av en vegansk diet medan vissa mår betydligt bättre av en kosthållning baserad på främst animalisk föda. 

Din kosthållning är ett verktyg inte en religion. 

Om du tror att LCHF, paleo eller rawfood-dieten är lösningen på universums problem och du är en av dessa lärors profeter tror jag att du kommer göra andra och dig själv en otjänst. Och såvida du inte väljer att leva ett extremt osunt liv i alkoholism eller med grav fetma som resultat handlar inte dina hälsoval heller om moralfrågor (såvida du inte tycker det är fel att äta kött förstås). Vad du väljer att stoppa i dig borde i mitt tycke handla om vad som får dig att fungera optimalt och må bra. Din kosthållning är något individuellt och personligt som handlar om din hälsa och inte om något annat. Om du väljer att se kost och träning som verktyg för att optimera din prestation och hälsa kan du tillåta dig att experimentera med olika dieter och träningssätt för att hitta vad som är bäst för dig, då kan du ta kontrollen över din livsstil istället för tvärtom. Och som alltid – Lev Fett! 

Gud vill att du äter kött! 

I boken “Fat of the land” skrev Polarforskaren Vilhjálmur Stefánsson, bland annat om sin tid då han levde med eskimåerna i början av 1900-talet. Och mer specifikt om deras kosthållning, som nästintill enbart bestod av animaliskt fett. Jag kommer att återkomma med ett längre inlägg om denna författaren och hans verk, men i detta inlägg vill jag fokusera på författarens religiösa argument (han var kristen) för att leva på fett kött.

Gör som Abel om du vill behaga Herren.

Vilhjálmur börjar med att ta berättelsen om Kain och Abel i första moseboken som exempel. När bröderna Kain och Abel skulle föra fram offergåvor till Gud, kom Kain med grönsaker och hans bror Abel med sitt fetaste kött. “Herren hade respekt för Abels gåvor men visade ingen respekt för Kain”. I de senare kapitlen från Genesis 45:17-18 får vi veta att både de tidiga egyptierna och judar hade stor respekt för en hög-fett diet “Och Faraon sade till Joseph… Ta din fader och ditt hushåll till mig, och jag ska ge er det godaste av Egypten, och ni skall äta fettet av landet.”.

Även Gud vill bara ha det fetaste köttet.

I gamla testamentet nämns det flera gånger att, med fettet av landet menar judarna främst fett från fårkött och fårtalg. Från Isaiah 25:6 “och i detta berg ska Herren förbereda er en fest av feta saker, av fet märg och kött”. Ett annat exempel från det gamla testamentet är berättelsen om den förlorade sonen. När den förlorade sonen återvänder, slaktade fadern bara de fetaste kalvarna. En annan källa är Leviticus 7:22-23 där Gud förklarar sitt missnöje, om folket inte vill offra några feta djur till Herren och bara hålla dem för sig själva, kommer han att visa sitt missnöje “Ni skall inte missunna Herren det bästa, fett från får, oxar eller getter”.

Varför följde judarna en diet på mycket fett?

Om vi bortser från de bibliska argumenten, kan det vara intressant att fråga sig varför en hög-fett diet var så gynnsam för judarna. I tidigare inlägg på bloggen har jag tidigare främst fokuserat på nomadfolk i arktiska klimat. I dessa omgivningar där det finns väldigt lite växtlighet på grund av det kalla klimatet. Men judarna har också varit ett nomadfolk under större delen av sin existens, och hade inte heller tillgång till särskilt mycket växtlighet i sina långa vandringar genom öknar och berglandskap. Därför är en hög-fett diet att föredra, eftersom den gör att man klarar av längre perioder utan att äta.

Vad visste judarna om kost och hälsa?

Om judarna fick sina kostråd från den allsmäktige själv eller bara tillskrev honom detta, kan vi bara spekulera i. Men det vi vet, och som författaren John Durant tar upp i sin bok “The paleo manifesto”, är att judarna var föregångare vad gäller personlig hygien, eftersom Gud befallde dem att tvätta händerna regelbundet (långt innan vi visste något om bakterier), samt att de hade en väldigt ingående kunskap om hur man skulle hantera kött i varmt klimat. Säkerligen en anledning till att de undvek skaldjur och fläskkött som lätt blir dåligt i tropiskt väder.

Om någon läsare av denna blogg behövde fler argument för att följa en kosthållning baserad på animaliskt fett kan ni alltså även lägga Guds ord till er sida. Avslutningsvis, lyssna till Herren, tvätta händerna efter maten, och Lev Fett!

Ät som historiens främsta krigare – Asiens härskare 

Asiatisk mat är minst lika missförstådd som medelhavskosten, som jag tagit upp här tidigare. Först får vi göra distinktionen mellan modern kost i Asien, och den kost som dominerat deras länder under huvuddelen av deras historia. Därefter får vi göra distinktionen mellan olika asiatiska folk. Och sist men inte minst mellan olika klasser, alla har inte alltid haft råd att äta samma mat. Men bilden av asiatisk mat som; friterad fläskfilé med sötsur sås, fyra små rätter och nudlar med tillhörande smakpåsar fyllda av e-ämnen och så vidare. Det är en lika rättvis beskrivning av asiatisk mat, som fiskpinnar är för svensk kosthållning, eller Billys Pan pizza för italiensk mat.

Djingis Khan och mongolerna.

Om du följt serien ”Marco Polo” har du kanske fått en föraning om vilka brutala krigare mongolerna var. Mongolerna framträdde som en enhetlig folkgrupp under Djingis Khan under 1100-talet. Och under en tid dominerade dom nästan hela Asien, och utmanade självaste Romarriket. Djingis Khan själv sägs ha föredragit kött, därefter oralsex (detta är valfritt) och till sist lite kolhydrater. Mongolerna var på många sätt lika våra vikingar i norden. De var främst nomader, som levde i kalla och karga klimat. Precis som andra arktiska folk, liksom våra förfäder och eskimåerna, var deras främsta energikälla mycket fett. De åt mycket mjölkprodukter (klarnat smör, kefir och ost), kött (som kameler,  jakar och hästar) med fokus på djurfett. Tillgången till grönsaker och kryddor var, precis som för oss under samma tid, väldigt begränsad. Mongolerna tillagade ofta maten med hjälp av varma stenar.

Attila och hans Hunner. 

Hunnerna var liksom mongolerna nomader, och började härja i Europa, runt Svarta havet, omkring år 370. Mongolerna anser sig själva härstamma från hunnerna, medan vissa forskare hävdar att hunnerna främst var ett turkiskt folk. De utmanade både germaner och Romarriket, och bidrog till de sistnämndas fall. Under fjärde och femte århundradet exploderade antalet hunner som började angripa Europa. Den romerska historikern Ammanianus Marcellinus beskrev dem som följande (fritt översatt):

”De såg ut som män fast fulare. De var så ociviliserade att de åt sitt kött rått eller halvrått. De slogs utan formationer och var totalt orädda för döden.”

Många tillägnar hunnernas, och de av hunnerna kuvade tatarerna, deras styrka, tack vare just deras intag av kött, blod och mjölk. Ett ”tillagningssätt” som tillskrivs Hunnerna, är ett de förvarade kött under sadeln på hästen, det värmdes därmed upp den vägen och fick en salt smak tack vare hästens svett, annars åt de köttet rått. Faktum är att ordet tartar (råbiff) kommer från tatarerna som under den tiden var en del av hunnernas rike.

Samurajerna och Hara hachi bu. 

Samurajerna var adliga krigare i det feodala Japan, och existerade mellan 700-1800-talet. Ett annat namn för dem var ”bushi”,  deras klass kallades ”buke” och var den högsta samhällsklassen. Deras hederskodex hette ”bushido” som betyder ”krigarens väg”. Denna hederskodex var även viktig för de tappra japanska soldaterna under andra världskriget.

Japaner i allmänhet, och samurajer i synnerhet var ett mer civiliserat folk än mongoler, Hunner och tatarerna. De har en lång tradition av agrikultur, vilket ledde till en större tillgång och bruk av såväl sädesslag som grönsaker. De tidigaste samurajerna åt dock ansenligt mycket kött, trots buddhismens stora inflytande i landet som avrådde från, och i vissa fall förbjöd köttätande. Ris var givetvis en del av dieten, men vi får här komma ihåg att det ris vi kultiverat till vad det är idag skiljer sig markant från hur riset var på den tiden. Det var sannolikt mycket grövre med mer fibrer och mindre stärkelse . Dessutom åt man riset opolerat, inte som det vita ris vi ser på ”japanska” restauranger i Sverige idag.

Ytterligare ett par viktiga aspekter av samurajernas diet var att, även om man åt ris, utgjorde detta långtifrån huvuddelen av matintaget. Huvuddelen av födan bestod av grönsaker, man åt ofta rikligt med buljong, gjord på kött och fiskrätter med mycket starka kryddor och naturligt fett. Men den kanske viktigaste ledtråden till samurajernas och japanernas goda hälsa, är begreppet ”Hara hachi bu” som präglar folkets kosthållning än idag, och betyder ”ät tills du är mätt till 80%”.

Blåa zoner och Samurajernas fall. 

Japan har även varit i blickfånget för att de har en så kallad blå zon i Okinawa. Blåa zoner är platser där människor lever mycket längre än resten av planeten, över 100 år är vanligt. Detta faktum gjorde många vegetarianer och förespråkare av högt intag av kolhydrater glada, eftersom de felaktigt utgår från att japaner äter väldigt lite kött och vräker i sig kolhydrater. Men när man granskade kosthållningen på Okinawa närmre såg bilden annorlunda ut, då det visade sig att byborna åt väldigt lite snabba kolhydrater, måttligt med grönsaker, och rikligt med framförallt rött kött och fet buljong.

En del historiker menar till och med att japanernas förändrade kosthållning de sista två hundra åren bidrog till samurajernas fall. De sägs ha börjat äta mycket mer kolhydrater i enlighet med Buddhismens läror och dessutom mer sötsaker som bara de rikaste hade råd med. Detta samtidigt som bönder och vanliga soldater fortsatte äta kött och traditionell japansk mat. När sedan kejsaren beslöt att ta ifrån Samurajerna deras privilegier, var det betydligt lättare att besegra dem, nu när dom inte var lika lätta på fötterna och givetvis tack vare att den reguljära armén  nu hade  tillgång till ”moderna vapen” från väst.

Sammanfattningsvis kan vi slå fast, om du vill äta som de fruktade asiatiska krigarna; ät färska grönsaker, ät mycket fett och rött kött, om du måste, ät ris, men ät då brunt ris. Och sist men inte minst, ät enligt Hara hachi bu. Och som alltid, Lev Fett!