SvD är charlataner som tjänar pengar på kostråd

I en artikel i SvD kallar man de som förespråkar autoimmun-kost för ”scharlataner som tjänar pengar på kostråd”. Hårda ord, men om det stämmer i enlighet med deras egna kriterier, är MSM inklusive SvD de värsta scharlatanerna av de alla.

I SvDs artikel anger man två skäl till varför förespråkare av autoimmun kost är charlataner. Det första: att ingen diet passar alla. Och två: det finns inga långsiktiga studier för att denna diet passar hela befolkningen.

SvD angriper halmgubbar

Jag har läst åtminstone en bok om autoimmun kost. Jag har även testat denna approach till kost och är med i flera forum som diskuterar detta. Ingenstans har jag sett någon som följer denna diet påstå att detta passar alla. Tvärtom är denna kost främst ett alternativ för människor som lider av autoimmuna sjukdomar, därav namnet ”autoimmun kost” eller ”autoimmuna protokollet”.

Att tillskriva sina motståndare åsikter dom inte har för att sen attackera dom är en gammal taktik från kulturmarxister och extremvänstern, som taget från Saul Alinski. Detta hade man förr bara förväntat sig från tidningar som DN, Expressen och Aftonbladet.

Finns det några superlivsmedel?

I SVD påstår man att det inte finns några ”superlivsmedel”, det är en sanning med modifikation. Det beror helt på vad du är i behov av, om du har väldigt låga nivåer av vitamin-D då kan livsmedel som innehåller mycket D-vitamin motverka sådant som depression, lågt testosteron, benskörhet och mycket mer.

Kan man kalla sådana livsmedel för ”superlivsmedel”? För dom som blir hjälpta av dem upplevs det nog så. Återigen har jag inte sett någon som förespråkar Autoimmun kost eller LCHF som påstår att enskilda produkter är lika bra för alla.

Vilken diet rekommender SvD och MSM i stort?

Den kosthållning som SvD (och de flesta i MSM) förespråkar är den klassiska ”ät lite av allt”. Grönsaker, bröd, vegetabiliska oljor och så lite kött som möjligt. Denna approach till föda är enligt SvD och deras kollegor i Fakenews-branschen den bästa hållningen för befolkningen i stort. Är detta ett bra råd enligt deras egna kriterier?

Ingen diet är bra för alla, förutom den SvD förespråkar?

Som hämtat ur George Orwells ”Djurfarmen” där ”alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra”. Först påstår SvD att ingen diet passar alla (vilket stämmer) sen påstår dom att deras egna rekommendationer passar alla. Enligt SvD bör alltså någon som är insulinresistent fokusera mer på vitt bröd än naturligt fett. Någon som är allergisk mot nötter bör äta lite av det också. Någon med IBS bör äta mycket bönor och fullkornsbröd osv.

Hur håller MSM-dieten rent vetenskapligt?

Ur ett evolutionärt historiskt perspektiv är SvDs råd fullständigt verklighetsfrånvända. I mer än 90% av den mänskliga historien har vi inte ätit sådant som dom förespråkar som ris och pasta, fullkornsbröd eller margarin. Det är som att påstå att ankor är evolutionärt anpassade till att äta ostbågar.

I nästan alla större studier där man jämfört olika dieter med ”vanlig kost” har dieter som paleo, LCHF och även vegetariskt varit överlägsna MSM-dieten. Till och med det efterblivna livsmedelsverket i Sverige har delvis tvingats ändra sina rekommendationer för att svenskar ska få i sig mer naturligt fett och färre snabba kolhydrater.

Hur bör alla förbehålla sig till olika dieter?

Historiskt sett kommer paleodieten närmast vad människor i allmänhet utvecklats för att äta, även om den varierat lite mellan olika befolkningar. Men i övrigt är det enda ansvarsfulla rådet att lära sig om flera olika dieter, testa sig fram och konsultera en läkare. Att säga ät lite av allt är det lata och oansvariga rådet som främst gynnar snabbmatskedjor.

Vill du äta som ett rovdjur för att bli starkare och friskare, rekommenderar jag att du börjar här. Pröva, utvärdera, korrigera efter behov och om det inte passar dig, testa något annat. Och som alltid- Lev Fett.

Tänk om jag aldrig når mitt mål?

Jag kanske aldrig lyckas bygga den där drömkroppen. Jag kanske är där jag är nu om tio år. Jag kanske dör imorgon. Var det ens värt att försöka om jag misslyckas?

Jag har skrivit flera artiklar om mina hälsomässiga hinder de senaste åren. Diskbråck, operation för magmunsbråck, övervikt, astma, matallergier, ångest, depression, PTSD mm. Jag gör inte det för att vinna någons sympatier, jag vill istället försöka bevisa att alla dessa hinder är överkomliga. Men tänk om jag har fel, om jag aldrig lyckas övervinna dessa hinder, eller om något ännu värre inträffar?

Hatare kommer alltid att hata

Haters gonna hate som man säger i hipphopp-världen, jag tycker det är ett bra uttryck. Nej-sägare, defaitister och pessimister hittar alltid anledningar för att misstycka. När jag var som mest otränad och överviktig möttes jag av antingen hånande eller förebrående blickar på gymmet. När jag gick ned i vikt gratulerade man mig. När jag började bygga mycket massa efter flera år av hård träning började en del sprida rykten om steroider och fusk.

När jag pajade ryggen och tappade allt igen, verkade många märkligt tillfredsställda över mitt bakslag. Men jag kunde skönja ett mönster bland mina följare och belackare. De flesta som visade misstro var dom som redan gett upp på sin egen utveckling. Medan de som hejat på mig i ur och skur har varit dom som även fokuserar på sin egen utveckling, och gläds med dom som lyckas.

Fokus på möjligheter utan rosafärgade glasögon

De som följt mig en längre tid vet att jag inte är någon hippie med huvudet bland molnen. Jag tycker det är viktigt att ta risker i beaktande, att praktisera ett stoiskt sinnelag och vara redo för bakslag. Däremot föraktar jag defaitism och emo-mentalitet. Mitt första mål är att bygga en fysik värdig en naturlig kroppsbyggare. I andra hand att bygga en visuellt imponerande och funktionell fysik, långt över genomsnittet. Men även om jag inte skulle nå dessa mål kommer jag aldrig sluta att försöka bli den bästa versionen av mig själv.
Tänk om jag dör imorgon?

Jag kan drabbas av cancer, få en stroke, bli påkörd av en bil och så vidare. Men om jag får någon tid över på dödsbädden vill jag veta att jag försökte. Ett liv som avslutas i förtid är tragiskt. Men det som är ännu mer tragiskt är någon som levt ett långt liv utan att ha levt fullt ut. Om jag skulle dö imorgon skulle säkert några skeptiker säga ”se där, det är inte värt att försöka, ät chips och se på Netflix istället”. Men jag skulle aldrig avundas dessa människor, inte ens om de överlever mig med sextio år. Faktum är att jag ser ned på dom.

Kamp är liv, stagnation är död

Jag närmar mig nu fyrtio, jag tycker inte att det är en märkvärdig ålder som så många andra, men jag har hunnit förvärva många livsinsikter. Den viktigaste av dessa är att kamp är liv och stagnation är död. Detta gäller alla områden i livet. När du och din partner slutar att kämpa för att ge ert bästa till varandra, då är det början på slutet av er relation. När du slutar att utvecklas i ditt yrke, är chansen stor att du kommer bli ersatt. När du slutar att lära dig nya saker kommer din hjärna att förtvinar, precis som dina muskler när du slutar att träna.

Livet ger inga garantier för att lyckas, oavsett hur mycket vi kämpar. Men om vi inte kämpar är det ett garanterat misslyckande. Fortsätt kämpa, och som alltid – Lev Fett!