Vägen tillbaka…

I början av det här året drabbades jag av hälsomässiga komplikationer på grund av ett magbråck som gjorde att jag inte kunde behålla vad jag åt. Framförallt kött och grönsaker var nästintill omöjliga att håll kvar i magen. Följden av detta blev att jag detta år var tvungen att äta tvärtemot min egen matfilosofi. 

Istället för att främst basera mitt matintag på mycket fett och protein var jag tvungen att äta mycket kolhydrater. Istället för att äta ett eller två stora mål om dagen har jag varit tvungen att äta flera små mål under dagen. Konsekvenserna av denna kosthållning var för mig förutsägbar, jag blev orkeslös och ofokuserad, jag upplevde enorma blodsocker-dippar när jag inte hade ätit på ett par timmar, och jag lyckades simultant att minska i muskelmassa samtidigt som jag la på mig mer fett. 

Lärdomarna från detta år på en kost baserad på mycket kolhydrater bevisar ytterligare för mig varför LCHF är den bästa dieten. När jag för några år sedan för första gången gick över till att äta en kost baserad på mycket fett och därefter protein upplevde jag den raka motsatsen till vad jag upplevt under detta år med kolhydrater. Jag lyckades simultant öka i muskelmassa samtidigt som jag minskade drastiskt i fett. Jag blev mer fokuserad under dagen och kände mig sällan riktigt hungrig. 

För två månader sedan genomgick jag en operation där de tätade till den övre magmunnen för att minska uppstötningarna till följd av magbråcket. Tyvärr fick jag inte träna de följande två månaderna efter operationen vilket bidrog till att jag tappade ännu mer muskelmassa. När jag skriver detta är jag i det sämsta fysiska skick jag varit på säkert tio år. Vad mitt magbråck berodde på är svårt att säga, mer än att det troligtvis är ett medfött fel som försämras med åldrande. 

Efter nästa vecka har jag äntligen tillåtelse att försiktigt börja äta riktig mat igen (LCHF), och att återuppta min träning. Jag är smärtsamt medveten om att det kommer ta tid att bygga upp mig själv igen, troligtvis kommer det att ta ett par år. Men jag har alltid sagt på denna blogg att träning och kost alltid i grunden ska bygga på långsiktigt tänkande, så jag får leva som jag lär. Mitt mål är dock inte bara att bygga upp mig själv igen för att återuppleva mina glansdagar, målet är att bli bättre än jag någonsin varit förr. 

De hinder jag har på vägen är kraftig panikångest, som jag lyckades besegra för många år sedan men som nu är tillbaka, mycket på grund av alla övriga hälsoproblem. Jag tar mediciner för detta som gör mig trött på dagarna men som jag hoppas kunna vänja mig av med under året, på detta har jag även en lågintensiv depression. Jag har runt tio kilos övervikt samt en lindrig astma som jag behandlas för. 

Utöver detta konsumerar jag även för mycket kaffe samt att jag börjat snusa igen, vilket jag hade slutat med för flera år sedan. Jag är medveten om att detta är väldigt självutlämnande, men den här sidan startades från början för att dokumentera min resa mot en bättre hälsa, och jag vill vara fullständigt ärlig för att kunna visa på vad som fungerar och inte fungerar. Många som söker sig till dieter som LCHF och Paleo är människor som tidigare haft problem med övervikt och andra hälsoproblem, så är det för mig också. Detta innebär att det alltid finns en risk att återfalla till gamla dåliga vanor, särskilt när vi möter stora hinder i livet. 

Men oavsett om det handlar om professionella atleter eller vanliga gymråttor som mig själv, är vägen mot framgång aldrig en rak linje, vi möter alla hinder och bakslag i varierande grad. Men för att citera Rocky Balboas odödliga ord ”livet handlar inte om hur hårt du kan slå, utan om hur många slag du kan ta och ändå fortsätta framåt ”. Ofta när vi upplever bakslag i livet kan vi tänka saker som ”varför händer detta just mig” och vi kan ofta känna oss ensamma i vår strävan mot att bli den bästa versionen av oss själva. Genom att skriva självutlämnande om mig själv hoppas jag kunna inspirera andra som kämpar med sina egna problem med hälsan och hjälpa dom att förstå att de inte alls är ensamma. Lidande är en del av livet, det är hur vi hanterar detta som bestämmer vilka vi är och som utvecklar vår karaktär. 

Nu när jag fortsätter framåt kommer jag att använda mig av alla de verktyg jag skrivit om på denna blogg de senaste åren och många fler idéer som jag lärt mig under detta turbulenta år. Just nu håller jag på att läsa en bok som heter ”The Kaizen Method” vars metoder jag kommer att använda mig av för att återerövra min hälsa vilket jag kommer skriva mer om i nästa inlägg. Jag hoppas du som läser vill fortsätta följa mig på min resa tillbaka mot ett hälsosamt och storslaget liv, och som alltid – Lev Fett! 

Låt ingen annan definiera din sysselsättning. 

En av de vanligaste sätten (och ett av de ytligaste sätten enligt mig) att starta en konversation med i det här landet är ”vad jobbar du med?”. Beroende på ditt svar utgår många felaktigt ifrån att det du tjänar pengar på definierar dig som person. Jag har haft många jobb i mitt liv, jag har jobbat som kassör, som lagerarbetare, jag har jobbat på väktarbolag, jag har varit snickarassistent och mycket mer. Men ingen av dessa jobb har präglat mig det minsta som person. 

Jag har även jobbat som politisk ungdomsledare, chefredaktör, skribent, jag har tävlat i poetryslam, och jag har varit aktiv i flera religiösa samfund och mycket annat. Alla dessa engagemang har jag inte tjänat pengar på, men de har däremot haft mer att göra med vem jag är som person och vad jag brinner för. Bara för att din huvudinkomst kommer från att vara en elektriker behöver inte betyda att du är en tekniknörd, och bara för att du jobbar på Ica behöver det inte betyda att du spenderar nätterna på att drömma om att stapla varor, om det skulle vara så – good for you!

En mer relevant fråga att ställa när du träffar en ny person är ”vad är dina intressen?” eller ”vad brinner du för?”. Jag har skrivit för tidningar, hemsidor och bloggar i över 18 år, trots det har jag sällan titulerat mig själv som skribent. Jag har under de senaste två till tre åren coachat ett flertal personer om kost och hälsa, men jag har många gånger tvekat inför att kalla mig coach eftersom jag saknar en formell utbildning. Jag har, främst under mina år i politiken, rest runt i landet, och i Europa, för att hålla tal och utbilda människor i ideologi och personlig utveckling, men jag har sällan kallat mig själv talare eller utbildare. Men detta är en stor del av vad jag gör och som jag är bra på. 

Idag är min främsta sysselsättning att skriva. Jag fortsätter även att coacha enskilda individer i mån av tid och jag hoppas även på att hålla fler tal och föreläsningar inom en snar framtid. Ingen av dessa saker är en huvudsaklig källa till inkomst för mig i dagsläget, men jag tänker inte vänta på ”det stora ekonomiska genombrottet” innan jag titulerar mig efter vad jag faktiskt brinner för och som utgör en viktig del av min identitet. Författaren till Harry Potter, J.K Rowling, spenderade flera år med att skriva böcker utan att bli publicerad, och hon fick utstå hundratals refuseringar innan någon fick upp ögonen för hennes talang, men betyder det att hon inte var en författare innan hon blev publicerad?

Den andlige läraren Eckhart Tolle spenderade flera år som hemlös medan han studerade olika andliga läror och hans första elever utgjordes av nära familj och vänner innan han fick sin första bok publicerad och kort därefter blev erkänd som en av vår tids största andliga författare. Betyder detta att Eckhart Tolle bara var en hemlös knäppgök innan han slog igenom som andlig lärare och författare? Självklart inte. Du är vad du gör och vad du dedikerat ditt liv åt. Många av världens främsta författare och konstnärer har inte vunnit något erkännandet förrän på ålderns höst, medan flera andra blev erkända långt efter att de lämnat jordelivet. 

Jag skriver artiklar, därför är jag en skribent. Jag skriver på min första bok, därför är jag en författare. Jag coachar människor, därför är jag en coach. Jag håller tal och föreläsningar, därför är jag en talare och en föreläsare.  Mitt mål och min dröm är att kunna förtjäna mitt uppehälle på det jag älskar och är bra på, men fram till dess tänker jag inte vänta på tillåtelse från någon annan att definiera ”vad jag jobbar med”. Jag kan inte tvinga min omgivning att erkänna mig mina villkor, men nästa gång någon frågar vad jag gör och vem jag är kommer jag inte redogöra för vad som genererar huvuddelen av min inkomst, jag kommer svara sanningsenligt om vad jag gör och om vem jag är!

Personlig utveckling för män.

På Leva Fett skriver jag för både män och kvinnor som vill dela min resa mot en bättre fysisk och mental hälsa. Med all respekt för mina kvinnliga läsare är dagens inlägg främst tillägnat mina manliga följare. I över ett år nu har jag tillsammans med min vän och samarbetspartner Dan Forslund arbetat på ett stort projekt som vi nu kan avslöja. Vi har skapat en portal som handlar om personlig utveckling för män. 

Vad skiljer oss från andra?

Visst finns det tidningar och webbsidor för män som handlar om träning och mode med mera. Men detta projekt handlar specifikt om hur vi som män kan utvecklas i vår manlighet. Vi tar upp frågor som vad är manligt? Hur kan jag bli en bättre man? Vad är mina manliga plikter och så vidare. En annan sak som skiljer oss från många andra sidor riktade till män är att vi inte tar hänsyn till politisk korrekthet och sådant som genusfrågor som följer i dess spår. Vi existerar inte för att sälja hudvårdsprodukter för män och vi bryr inte heller om frågor om vem som vill bli kallad hon eller hen. 

Vad är vårt syfte?

Samtidigt som vi som skriver för Maskulint strävar efter att bli bättre män vill vi dela denna resa med andra män, därför vill vi utgöra en plattform för alla som delar detta syfte. Om detta tilltalar dig som läser detta uppmanar jag dig att besöka http://www.maskulint.se och hjälpa oss nå ut till fler med samma intresse genom att dela vår sida. Och som alltid – Lev Fett!