Strävan efter krigaridealet

Jag har aldrig deltagit i eller befunnit mig i ett veritabelt krig. Jag har inte heller upplevt många fysiska konfrontationer som kunnat få en dödlig utgång, och i ärlighetens namn skyr jag allvarliga konflikter som pesten. Så varför använder jag mig då så ofta av krigsmetaforer och talar om krigaridealet? Krig är fasansfullt och romantiserade skildringar av krig i film och litteratur har troligtvis lika mycket med krigets verklighet att göra som romantiska komedier har att säga om seriösa förhållanden. Men precis som romantiska sagor tilltalar något ädelt i oss, gör berättelsen om krigare och ”den goda striden” detsamma.

Ja krig handlar om lidande och död, men detta är också ofrånkomliga aspekter av livet oavsett vad du anser om nödvändigheten av krig. Krig handlar om seger och förlust, men det gör även livet. Jag har funnit framförallt tre aspekter av krigarens liv som gör att jag försöker att leva upp till krigaridealet:

1. Krigaren tar ställning. 

I västvärlden idag upplever vi just nu inga högintensiva konflikter eller krig, de flesta av oss bryr oss inte om religiösa konflikter, och politiska bråk som leder till våld utkämpas endast mellan små marginaliserade grupper från den yttersta vänstern till den yttre högern. Konflikterna mellan etablerade politiska och religiösa grupper i vår del av världen liknar mest ett utdraget kafferep eller på sin höjd ett parti Jeopardy i det lokala äldreboendet. Men oavsett om vi själva väljer att ta ställning till konflikterna i världen kommer det alltid finnas de som väljer sida åt dig. Terrorattacken som inträffade i Stockholm nyligen, blev en brutal påminnelse om just detta. 

För flera år sedan försökte jag frigöra mig från alla tidigare ställningstaganden och fokusera på mitt liv som en andlig sökare. Efter att jag avsagt mig alla tidigare idéer jag slagits för i så många år hörde en bekant av sig till mig (tack Maximus) och sa bryskt till mig att ”allas vän är ingens vän” och efter flera år av hårdvunna lärdomar har jag funnit att detta är sant. Det räcker med att se till 1900-talets mest hyllade fredsivrare som JFK, Martin Luther King och Gandhi, samtliga mördade av människor som ansåg att deras ställning för fred var en ställning emot dem själva. Om du väljer att undvika konflikter i så hög grad som möjligt kanske du lyckas leva lite längre än de som väljer att ta ställning i stort och smått, men du kommer aldrig undfly döden eller den oundvikliga domen från eftervärlden, som är det enda vi helt säkert kan säga finns kvar av oss efter att vi gått bort. 

För att citera William Wallace i Braveheart “Aye, fight and you may die. Run and you’ll live — at least a while. And, dying in your beds many years from now, would you be willing to trade all the days from this day to that for one chance, just one chance, to come back here and tell our enemies that they may take our lives, but they’ll never take our freedom!?! Alba gu bra!” 

Kanske du invänder med att säga ”men jag har en familj, jag har inte råd att ta några risker, jag måste finnas här för mina barn” då är mitt svar; om du verkligen bryr dig om dina barns framtid är det ännu viktigare att du tar ställning för det du tror på, för ingen kommer att påverkas mer av de ställningstaganden du gör idag än dina barn!

2. Krigaren accepterar kampen som en del av livet. 

När krigaren tvingas ta till vapen och ge sig ut på slagfältet (en sann krigare vet även när han inte bör ta till vapen) säger han inte ”vad livet är orättvist, varför måste just jag tvingas leva i denna tid och ta del av denna strid?”. Han kan sin historia, och ännu viktigare – sitt folks historia! Han vet att alla tider har inneburit konflikter och strider, och att de vi minns och hyllar inte var de som aldrig vågade stå för något, utan de som tog sitt ansvar som män och kvinnor, för sina barns och barnbarns framtid. 

Detta gäller inte bara valet mellan krig och fred, det gäller även den dagliga kampen på din arbetsplats, för din hälsa och dina relationer. De som aldrig tar ställning för något är de som oftast finner sig trampade på. Inom handikappomsorgen, som jag både personligt och i mitt arbete har insyn i, fick jag nyligen höra av en jurist att de som protesterar mot beslut de inte accepterar och som gör sig hörda är oftast de som får vad de vill ha”. Detta gäller tyvärr även vården i övrigt, kamp för en skälig lön och position på din arbetsplats och så vidare. När Gandhi fick frågan om han var pacifist svarade han ”jag har aldrig förespråkat pacifism, jag har alltid stått för, inte bara motstånd, men totalt motstånd – mot orättvisor”. 

Oavsett hur diplomatisk och fredlig du ser dig själv som, kommer du aldrig att kunna undvika konflikter och strider i någon form. Därför är det lika bra att du väljer krigarens väg (oavsett medel) och tar ställning för dig själv och de du älskar, annars har du förlorat striden på förhand. 

3. Krigaren accepterar döden som en del av livet. 

Döden är ofta det sista vi reflekterar över i vår kultur idag, trots att det är något av det mest oundvikliga och naturliga i våra liv. Detta tas bland annat upp i boken ”Vän Döþen” av Wulf Sörensen, där författaren förklarar att döden antingen kan vara en grund för rädsla och uppgivenhet eller ett verktyg för att leva livet fullt ut. Döden är precis som livet sällan rättvis. Den kan slå till mot de bästa av oss utan någon synbar anledning och ofta utan förvarning. Döden tar inte heller hänsyn till ålder, kön, ras eller ekonomisk ställning. Med detta i åtanke kan det vara värt att, likt krigaren, ha i åtanke att döden kan slå till vilken dag som helst. 

Vad innebär det då rent konkret att förbereda sig inför döden? Se till att du har fått sagt det du vill säga till de du älskar. Om din nästa status på Facebook skulle vara din sista, skulle du ägna den åt vad du åt till frukost i morse, eller något mer betydelsefullt? Om du fick en sista dag att umgås med din familj, skulle du ägna den åt att se på tv tillsammans, eller skulle du göra något där ni faktiskt får umgås på riktigt? Och se till att du följt din passion, skriv en dikt, sjung en sång, bygg en bil, renovera ett hus. Som den andlige läraren Wayne Dyer brukade säga ”dont die with a song in your heart”, eller som religionsforskaren Joseph Campbell sa ”follow your bliss”, eller varför inte försöka att säga något som någon annan kommer vilja citera en dag. 

Var en krigare, och som alltid Lev Fett! 

Inte ditt fel att du är lat, fet och osocial!

Jag är medveten om att rubriken på detta inlägg är provocerande för många, men mitt syfte är inte att frånta människor ansvaret för deras hälsa och livsstil, däremot vill jag gå till botten med de skuldkänslor som hindrar många människor från att komma till bukt med sina ovanor. 

Jag har rört vid den här punkten förut i flera artiklar här på Leva Fett, men jag tycker att denna fråga är tillräckligt viktig för att förtjäna ett eget inlägg. Jag lyssnade nyligen på en intervju med Robb Wolf som är en av de viktigaste pionjärerna inom paleorörelsen, och som tidigare skrivit boken ”Paleo Solution”, nu är han tillbaka med en bok som heter ”Wired To Eat”. I intervjun förklarade han att det viktigaste budskapet med nya boken är; att det inte är ditt fel att du har svårt att låta bli onyttig mat. 

Givetvis har vi alla ett ansvar för hur mycket vi rör oss och för vad vi stoppar i oss, däremot väljer vi inte vad som triggar oss och till vilken grad. Om du är insulinkänslig är risken stor att du upplever socker som rent knark, vilket gör att du lider av extrem abstinens från socker när du inte ätit det på ett tag och att du har extremt svårt att sluta äta när du väl börjat. Andra har en genetisk predisponering för att bli alkoholister, för dem kan ett glas vin leda till flera års supande med medföljande konsekvenser, men de flesta kan ta några öl en gång i veckan utan att uppleva någon som helst abstinens efter alkohol under resterande dagar. 

Våra förfäder var inte mer disciplinerade än oss.

Många som följer LCHF eller någon annan variant av paleo har en tendens att romantisera våra förfäders leverne från den paleolitiska åldern som är runt 99% av vår historia. Hur våra förfäder hade hanterat vår tids förutsättningar kan vi bara sia om, men försök att integrera ursprungsbefolkningar som fortfarande lever som våra förfäder har gjorts upprepade gånger. Ett exempel är när forskare lät Australiens aboriginer leva som västerlänningar i några månader, resultatet blev att de uppvisade tendenser till överätande, inaktivitet och andra skadliga beteenden och med medföljande försämringar i hälsan, de hade alltså lika svårt som oss att låta bli överdrivet hedonistisk beteende. Några veckor efter att de återvänt till sina stammar hade alla deras hälsovärden återgått till det normala igen. 

Anledningen till att våra förfäder inte frossade i skräpmat, socker och salt var att de inte hade tillgång till det. Anledningen till att de rörde sig betydligt mer var att de var tvungna att vara aktiva för att få tag på mat och inte svälta. De fick i sig tillräckligt med D-vitamin för att de var tvungna att jobba utomhus större delen av dagarna, och de fick i sig tillräckligt med Omega-3 för att sådant som fet fisk, nyttiga nötter och oliver samt inälvsmat var tillgångar de inte hade råd att undvika till förmån för västerländsk snabbmat. De var mer sociala eftersom de inte hade tillgång till Facebook och för att de var tvungna att jaga, sova och leva tätt tillsammans för att kunna freda sig från vilda djur och fientliga stammar och så vidare. 

Gör dina val utifrån egennytta inte utifrån skuldkänslor. 

Många som gör avsteg från sin diet kallar dessa avsteg för ”fuskmåltider”, men ordet fusk betyder att du får en oförtjänt fördel över någon annan. Men när du väljer att äta en onyttig måltid ger du inte dig själv en fördel framför någon som inte gör det, snarare tvärtom. Denna användning av ordet ”fusk” för att beskriva vår snedsteg pekar på ett skuldtänkande kopplat till mat. Idén om att våra förfäder var så duktiga på att leva sunt för att de var disciplinerade har gett oss föreställningen om att det är något fel på oss för att vi har svårt att låta bli onyttiga beteenden, men i själva verket lever vi i en tid och i miljöer som är skapade av våra främsta försäljare, PR-experter och mästerkockar med mera för att vi ska konsumera onyttigheter så ofta och så mycket som möjligt. 

Förstå dig själv och agera. 

När du insett och erkänt för dig själv att du missbrukar något, oavsett om det rör skräpmat, porr eller spelberoende, kan du förlåta dig själv (eftersom det inte finns något att förlåta) och göra ett aktivt val. Om du vet med dig själv att du inte klarar av att äta några chips utan att det slutar med att du äter upp hela påsen, kan du överväga om det är värt att äta några chips alls. Men om du klarar av att ta en cigarr ett par gånger om året, ett glas vin till fredagskvällen och så vidare, gör det då, om du anser att det berikar ditt liv. Men om dessa förströelser har en tendens att spåra ur för dig kanske det är värt att låta bli helt och hållet. 

Dina livsval är inte en dom över någon annans livsval. 

När du offentligt väljer att helt avstå ifrån kolhydrater, alkohol eller något annat onyttigt kan du möta motstånd från dem som känner sig dömda av dig för att de inte gör samma val. Men om du förklarar att du till exempel väljer att avstå från den där fredagsfyllan för att du har svårt att kontrollera ditt drickande kommer du troligtvis få mer stöd och sympati från din omgivning. Om du däremot börjar ägna din tid åt att förklara hur korkade alla människor är som väljer att inte leva som du, då kommer du fortsätta uppleva motstånd från din omgivning, och det kommer att vara ditt eget val och då får du stå för det!

Bevisligen har större segment av vår befolkning svårt att äta nyttigt, dricka måttligt och röra på sig tillräckligt, men vi har olika svårt att hantera olika utmaningar för vår hälsa och det har främst med genetik att göra. En del kan konsumera alkohol ganska regelbundet utan att bli alkoholister, men de har istället problem med att låta bli lösgodis och för andra är det tvärtom. En del människor mår jättebra av en vegansk diet medan vissa mår betydligt bättre av en kosthållning baserad på främst animalisk föda. 

Din kosthållning är ett verktyg inte en religion. 

Om du tror att LCHF, paleo eller rawfood-dieten är lösningen på universums problem och du är en av dessa lärors profeter tror jag att du kommer göra andra och dig själv en otjänst. Och såvida du inte väljer att leva ett extremt osunt liv i alkoholism eller med grav fetma som resultat handlar inte dina hälsoval heller om moralfrågor (såvida du inte tycker det är fel att äta kött förstås). Vad du väljer att stoppa i dig borde i mitt tycke handla om vad som får dig att fungera optimalt och må bra. Din kosthållning är något individuellt och personligt som handlar om din hälsa och inte om något annat. Om du väljer att se kost och träning som verktyg för att optimera din prestation och hälsa kan du tillåta dig att experimentera med olika dieter och träningssätt för att hitta vad som är bäst för dig, då kan du ta kontrollen över din livsstil istället för tvärtom. Och som alltid – Lev Fett! 

5 mentala droger att se upp för 

Precis som kaffe, alkohol och nikotin kan dessa droger brukas med måtta för att uppnå resultat, men på egen risk. Alla dessa droger är olika former av vad jag kallar mental onani. Dessa droger har jag till viss utsträckning missbrukat hela mitt liv, därför känner jag dem så bra och vet hur man kan hantera dem.

Att söka bekräftelse – riktig självkänsla och narcissism. 

Att söka bekräftelse är en naturlig instinkt vi har med oss från barndomen när vi försöker få beröm från våra föräldrar. Det kan handla om att lägga upp bilder från när man tränar på gymmet för att få likes på Facebook. Journalister skriver artiklar som de vet att deras redaktör och kollegor kommer att tycka om och så vidare. Det kan även handla om att välja sin utbildning eller yrke utifrån vad samhället eller ens familj hoppas på. Problemet med bekräftelsesökande är att du helt kan tappa fotfästet i tillvaron när bekräftelsen plötsligt uteblir, eller när du upptäcker att du spenderat flera år eller hela ditt liv med att göra saker för att leva upp till andras förväntningar.

Att helt befria sig från egot tror jag är nästintill omöjligt, jag har genom åren sett människor proklamera stolt hur de valt bort all form av bekräftelse för att leva ett mer andligt och spartanskt leverne utan att inse ironin i hur de själva uppvisar minst lika mycket bekräftelsebehov mot sin egen intressegrupp, bestående av andra självutnämnda andliga veteraner. Personligen tror jag mer på att äga sin narcissism samtidigt som man arbetar på att bygga en självkänsla baserad på värderingar som är oberoende av andra människors förväntningar och åsikter.

Att söka bekräftelse för sina åsikter – utmana din konfirmationbias. 

Detta är ännu en mental drog som tycks förstärkas av sociala medier. Sökmotorer som Google och tjänster som Facebook arbetar för att visa dig sökresultat baserat på dina egna åsikter och preferenser, detta kan givetvis vara hjälpsamt ibland, men det riskerar även att skapa en åsiktsbubbla där du slipper komma i kontakt med andra åsikter och perspektiv. Veganer, Sverigevänner, kommunister och andra grupper kan spendera nästan all sin tid på nätet i sina respektive åsiktsbubblor där alla berömmer dem för deras rebelliska åsikter och livsstilsval.

Problemet med detta är att alltfler får svårare att hantera motargument samt att de utvecklar en väldigt ensidig bild av samhället där de själva är ständiga offer i en värld som är emot dem och deras värderingar. Ett enkelt sätt att motverka denna tendens hos sig själv är att medvetet utsätta sig för diametralt motsatta åsikter än sina egna samt att regelbundet träffa människor med en annan livssyn och livsstil.

Målsättningsknarkande – fördröj belöningen

Att utannonsera hur du tänker sluta röka, skaffa körkort eller något annat mål kan vara behjälpligt för att få stöd och pepp från din omgivning. Baksidan av detta är att du även får en oförtjänt känsla av att ha åstadkommit något, samt en massa beröm, för något du inte gjort ännu. När motivationen sen klingar av är det lätt att slingra sig ur sin tidigare målsättning medan omgivningen sakteligen glömmer bort din tidigare proklamering. Oftast är det bättre att bara sätta igång med vad du planerat och spara stödet och ryggdunkningarna till efter att du faktiskt gått ned tio kilo, varit utan cigaretter eller alkohol ett par månader och så vidare. På så sätt spar du den mentala drogen till dess att du förtjänat den.

Det eviga grubblandet – agera mera. 

Detta är min största utmaning och en drog som jag slösat många år på. Precis som föregående drog skapar den en känsla av att du faktiskt gör något, men i själva verket är grubbel bara ännu en form av mental onani och idisslande av idéer. Jag säger inte att man inte ska kunna sitta ned och fundera över saker, men det måste begränsas kraftigt och alltid ha en tidsbegränsning. Över 90% av våra tankar är repetitiva och leder sällan till något nytt. Det som leder fram till nya idéer är att utsätta sig för ny litteratur, resa till främmande platser och att göra nya saker. Låt oss säga att du funderar över vilken utbildning du ska välja, ge dig själv en vecka att fundera över detta, därefter väljer du en utbildning. Om det skulle visa sig att du faktiskt valt en utbildning som inte är rätt för dig kommer du säkerligen att märka detta under själva utbildningen. Men jag garanterar att några månaders eller års studerande av något du egentligen inte vill hålla på med är hundra gånger bättre än flera års grubblande som inte leder till något alls.

Att gnälla – håll käften om du inte tänker göra något. 

Har du sett något i stil med följande på Facebook ”Den där jävla idioten Stefan Löfven, han förstör Sverige” med tjugo efterföljande kommentarer i stil med ”ja du har rätt, vi måste säga ifrån nu”. Denna typ av kommentarer och inlägg (som jag själv regelbundet gör mig skyldig till) är lika korkade och meningslösa som att sätta ett flaggfilter på profilbilden efter varje ny terrorattack, eller att söka medhåll för ”jag hatar också cancer”, ”mjukglass är gott”, ”hundvalpar är söta” och så vidare. Om gnäll inte leder till en direkt handling är det totalt meningslöst. Att älta åsikter, framförallt till dem som redan håller med dig är också en form av mental onani. Faktum är att Stefan Löfven är statsminister, cancer är dåligt, hundvalpar är söta, och dina åsikter om detta kommer inte att förändra någonting.

Alternativ till gnällande: jag anser att parti X har det bästa programmet för Sverige därför har jag valt att engagera mig, såhär kan du bidra till att vända utvecklingen i landet. Jag har valt att donera tusen kronor till cancer, om du också anser att vi måste hitta ett botemedel kan du hjälpa till på följande vis. Jag anser att vi behöver mer andlighet och harmoni i världen, därför har jag startat en lokal meditationsgrupp, såhär kommer du i kontakt med oss.

Det bästa motgiftet mot alla former av mental onani: Ta ansvar, agera och som alltid Lev Fett!

Sanningen om disciplin 

Ordet disciplin kommer från latinets ”disciplina” som betyder att vägleda eller uppfostra, även ordet disciple (lärjunge) kommer från detta ord. Detta förklarar varför de flesta av oss klarar av att studera 5-8 timmar om dagen under skoltiden, men har svårt att förmå oss själva till att fortsätta läsa uppbyggande litteratur på egen htand när vi tagit studenten. När jag gjorde min militärtjänst fick jag ofta mer gjort under de första tre timmarna av dygnet än vad jag en ledig dag får gjort på egen hand idag. Båda dessa exempel handlar om arbete under översyn och med vägledning från en auktoritet.

När dina lärare säger att du kommer att misslyckas i livet om du får dåliga betyg, övervakar ditt arbete flera timmar om dagen, och förhör dig varje vecka på vad du har lärt dig, är det såklart lättare att motivera dig själv att lära dig ett ämne än på egen hand. När du har en förbannad löjtnant som skriker på dig halv fem på morgonen ”UPPSTÄLLLNING!!!” behöver du inte fundera två gånger på om du borde flyga ur sängen och göra dig själv redo för strid.

Men när du ska påbörja en hård diet eller träningsregim, när du ska försöka lära dig ett nytt språk på fritiden eller starta en egen verksamhet vid sidan av ditt jobb, hur enkelt är det att disciplinera (vägleda) dig själv, när den enda som håller dig ansvarig är du, när den enda som övervakar dina resultat är du, och när den enda som bestämmer konsekvenserna av ditt handlande är du? Låt oss säga att du bestämt dig för att gå upp en timme tidigare på morgonen innan jobbet för att träna, vem kommer klandra dig om du väljer att sova lite längre istället?

Svaret på detta är att det är väldigt svårt för de flesta av oss att uppnå disciplin på egen hand. Men vi kan lära oss av reglerna i de institutioner där vi levt disciplinerat tidigare, och applicera dem på vår nuvarande situation.

Sätt tydliga tidsramar. 

Oavsett om du går i skolan eller gör lumpen är detta tidsbegränsat. I gymnasiet har du tre år på dig att uppnå bästa möjliga betyg, väldigt få vill gå om gymnasiet av naturliga skäl. Din militärtjänst är ofta också begränsad till sju månader upp till två år. Om du vill uppnå din drömfysik, få drömjobbet, starta ett företag, sätt ett realistiskt slutdatum för när du vill uppnå ditt resultat.

Välj rätt miljö. 

Det är ganska svårt att bli distraherad i en lektionssal, men om du försöker studera på ett café i ditt lokala köpcentrum kommer du sannolikt stöta på distraktioner i form av höga ljud, att du träffar på bekanta och ser saker i de omkringliggande butikerna du hellre ger din uppmärksamhet åt än det du valt att fokusera på från början (det heter ”köpcentrum” av en anledning). Om du istället väljer att läsa eller skriva på ett bibliotek är du omgiven av andra människor som är där för att läsa eller skriva i tysthet. Om du ska träna, gå till ett gym eller en plats där du kan fokusera mest på träning utan distraktioner och så vidare.

Redovisa eller pröva ditt arbete. 

Om ditt mål är att lära dig ett nytt språk kan du bestämma att någon du respekterar ska testa dina kunskaper vid ett angivet datum. Om ditt mål är att bli starkare, se till att du blir tvungen att testa din styrka regelbundet i tävlingar, uppvisningar eller i sällskap av någon du inte vill göra bort dig inför. En del väljer att sätta press på sig själva genom att utannonsera sina mål i sociala medier som Facebook, problemet med detta är att detta kan leda till många ryggdunkningar för att du satt ett ambitiöst mål som kan ge en falsk känsla av att du redan åstadkommit något, men det finns ingen garanti för att någon av dina ”vänner” på nätet faktiskt kommer att följa upp ditt beslut för att se att du verkligen gjort vad du sagt att du ska göra.

Skaffa en mentor eller flera. 

Det viktigaste steget som kan vara avgörande för att lyckas är att skaffa en mentor för ditt mål. Om du har råd kan du betala för mentorskap, annars kan du fråga en vän eller bekant som uppnått vad du vill uppnå ifall de vill vara din mentor i mån av tid. En dedikerad mentor kan även se till att du upprätthåller de andra reglerna du satt upp för dig själv.

Sanningen om disciplin är att det sällan är något vi har naturligt. Disciplin handlar om vägledning, och om du måste vägleda dig själv kräver det både struktur, en tydlig vision och ett rejält mått av jävlaranamma, och som alltid Lev Fett!