Leva Fett – året som har gått 

Jag har bloggat i över 7 år om olika ämnen, mest om politik, andlighet och personlig utveckling. Men allteftersom jag övergett partipolitiken, och sparat mina teologiska bryderier för mig själv, har det blivit mer fokus på träning och hälsa. Med Leva Fett bestämde jag mig för att låta detta bli mitt nya fokus i livet och skrivandet. 

Med- och motgångar, samt nytt redaktörskap. 

Den 30e juni 2015 startade jag sedermera denna blogg som upplevt både med och motgångar. Den största positiva förändring som skett på Leva Fett var att min gode vän och samarbetspartner Dan Forslund, som är en professionell journalist och författare, erbjöd sig att vara redaktör för detta projekt. Med Dans hjälp har denna sida nått en helt ny nivå av kvalitet. 

Jag ska dock erkänna att jag haft en dålig vana av att lägga ned bloggar efter en kort tid för att kunna starta nya projekt, och under en period hade Leva Fett väldigt få besökare och jag började själv ifrågasätta hela konceptet. Men Dan som nu var redaktör för sidan, övertalade mig att fortsätta kämpa med att höja kvaliteten på artiklarna samt optimera sidan för sökresultat och förbättra användarvänligheten. 

Nya besöksrekord, omnämnanden och högre skrivarfrekvens. 

Idag är jag mer stolt över Leva Fett än något av mina tidigare skrivprojekt och hoppas kunna arbeta med detta många år framöver. Nu ligger för första gången besökarantalet mellan 40-50 besökare om dagen, vilket inte låter så mycket för en lekman, men för en blogg som fokuserar på träning och hälsa är det väldigt bra, eftersom de flesta föredrar att läsa personliga bloggar, om politik eller mode. Leva Fetts FB-sida har 182 följare och på instagram över 280 följare, bland annat en av Sveriges största bloggare och coacher inom styrketräning, Mathias Zachau. 

Den bästa dagen för Leva Fett var när bloggen hade över tusen besökare, främst tack vare ett positivt omnämnande från den kända bloggaren Lchf-ingenjören.  Nu när man ser på statistiken från bloggens start 2015 till idag slutet av 2016 är utvecklingen remarkabel, 782 besökare och 1488 visningar under 2015 mot 5402 besökare och 11651 visningar i år . 

Den mest populära artikeln hittills är ”vad är en ketogen diet? – Hur du skyndar på din fettförbränning” som har 1340 visningar. Sedan förra veckan har jag även ökat uppdateringsfrekvensen på sidan till tre artiklar i veckan, jag kan dock inte lova att upprätthålla detta i ljuset av flera andra projekt, men kommer åtminstone fortsätta att uppdatera bloggen på veckobasis. En av de mest roliga sakerna med bloggandet är att jag vid några tillfällen träffat på mina läsare irl, som känt igen mig och kommit fram för att hälsa och ställa frågor. Faktum är att när jag satt och skrev på denna artikel kom två män fram och berättade att de var intresserade av att påbörja en ketogen diet, och att de hade läst min blogg. 

Vad kan vi vänta oss av Leva Fett 2017? 

Jag tycker inte om att komma med förutsägelser eller att sätta upp alltför långtgående mål inför framtiden, eftersom livet har en tendens att ta sig väldigt oväntade vändningar. Men några förhoppningar från min sida är att Leva Fett fortsätter att växa exponentiellt som den gjort sedan starten. Jag hoppas även på att kunna bygga upp fler relationer med andra bloggare inom träning, hälsa och mindset, för att kunna bredda min egen kompetens, utbyta erfarenheter och nå nya läsare. 

En annan förhoppning jag har, är att kunna interagera mer med Leva Fetts läsare. Jag skulle vilja ha mer ris och ros, konstruktiv kritik och förslag på vad ni läsare skulle vilja se mer av på bloggen, antingen i kommentarsfältet eller på vår FB-sida. Leva Fett är mer än ett koncept, det är en livsfilosofi som innebär; kvalité framför kvantitet, att hellre äta lite och nyttigt än mycket och onyttigt. Att hellre äga några få praktiska plagg än en garderob av skräp från H&M som man aldrig använder och som lätt går sönder, att vara närvarande i livets små mirakel hellre än att jaga efter en prålig livsstil utan innehåll. 

Avslutningsvis vill jag tacka alla som hjälpt mig att göra Leva Fett till vad det är, min redaktör Dan Forslund, alla vänner och min flickvän som gett mig stöd, tips och ibland mothugg för att hjälpa mig och bloggen att utvecklas, och sist men definitivt inte minst – alla läsare och framförallt följare som besökt sidan, kommenterat och gillat Leva Fett på Facebook och Instagram. Utan er vore det inte lika roligt att skriva, tack för allt, gott nytt år och god fortsättning, och som alltid: Lev Fett! 

Hur du håller nyårslöftet om att komma i form.

Nu är det snart tre år sedan jag skamset gick tillbaka till gymmet, efter att ännu en gång lagt på mig en kraftig övervikt. Det var dagen innan nyårsafton. Många av de vältränade killarna i gymmet sneglade föraktfullt mot mig när jag släpade min dallriga kropp upp på löpbandet. Jag skämdes över att ännu en gång ha misslyckats med att hålla vikten borta, och tanken på att komma i form kändes väldigt avlägsen. Samma år hade jag plockat upp boken ”Matrevolutionen” av Andreas Eenfeldt, som hade revolutionerat min syn på kost och som jag försiktigt hade börjat implementera i min egen vardag. 

Det följande året tränade jag fyra dagar i veckan och följde en väldigt liberal form av LCHF. Det är mycket jag hade kunnat göra bättre med de kunskaper jag har idag om kost och träning, men när jag klev in på samma gym dagen innan nyår, ett år senare, mötte jag inga föraktfulla blickar. Tvärtom hade flera av killarna på gymmet som tränat där i flera år, gått fram och skakat min hand och ställt frågor om hur man ska äta och träna för att få resultat. Fröet som skulle leda till att jag startade den här bloggen var sått. 

Väldigt många lovar sig själva att börja träna runt nyår, bara för att falla av ett par månader senare. Detta är så vanligt att de flesta gym bygger hela sin verksamhet på oanvända gymkort och brutna nyårslöften. Jag kommer här gå igenom några tips för hur du kan gå emot strömmen och hålla ditt nyårslöfte. 

Vänta inte till nyårsdagen. 

Att vänta med att börja träna till efter nyår är lite som att börja med en ny vana på måndag. Om du hänger upp ditt nya åtagande på en symbolisk dag, och du missar den av någon anledning, leder det lätt till att du skjuter upp ditt åtagande till nästa år. Om du börjar träna en eller två dagar innan dagen ifråga, har du redan gått över tröskeln vilket gör att det inte kommer kännas lika tungt att gå till gymmet efter nyår. Det är lite som att plugga inför ett prov – desto tidigare du börjar, desto större chans att du lyckas. 

Skaffa en coach eller mentor.

Om du känner någon som redan har de resultat du vill ha, fråga hen om ni kan ses över en fika (som du bjuder på) och fråga så mycket som möjligt hur du kan uppnå samma resultat som vederbörande. Därefter kan ni planera in en uppföljning om ett par veckor för att se hur det har gått, nu har du en mentor i träning. Om du inte känner någon som har kunskap, tid eller möjlighet att hjälpa dig, finns det gott om erfarna coacher online och på vissa gym. 

Många (framförallt män) vill inte skaffa en coach av ekonomiska skäl eller för att de ”vill klara det själva”, men idén om att man är starkast ensam är en myt från Hollywood, alla de bästa har tagit hjälp av andra, oavsett åtagande. Och den tid och pengar du sparar genom att lära dig träna och äta korrekt från början kommer väga upp vad en eventuell PT eller coach kostar, hundrafalt. 

Skaffa en träningspartner.

Om du börjar träna tillsammans med en vän som delar dina mål kan hen bli din bästa allierade i kampen mot dina egna begränsningar. Du och din träningspartner kan turas om att peppa varandra dagar då ni inte känner för att träna. Ni kan följa upp och diskutera kost och träningsmetoder. Men viktigast av allt är att en bra träningspartner inte låter dig komma undan, när du försöker slingra dig undan från träningen för att se din favoritserie på tv eller fuska från dieten för att en släkting fyller år, kan din träningspartner syna dina motiv och påminna dig om era gemensamma mål, det är ofta inte lika lätt att svika en vän som att svika sig själv. 

Sätt realistiska mål.

Många som gör nyårslöften om att komma i form sätter upp orealistiska mål, som att de ska gå ned tjugo kilo på tre månader eller bygga dubbelt så stora biceps till sommaren. När de efter ett par månader börjar inse att de inte kommer att nå sina högt uppsatta mål, tappar de lusten och ger upp helt. Motivationstalaren Tony Robbins brukar säga ”de flesta brukar överskatta vad de kan göra på ett år, och underskatta vad de kan göra på tio år”. Dina kortsiktiga mål (uppemot tre månader) bör handla om att skapa nya vanor, som att skippa kolhydrater, sluta dricka och träna minst tre gånger i veckan. Långsiktiga mål (upp till två eller tre år) bör vara mer storslagna, som att få ett sexpack, bänka 150kg, springa ett triathlon eller dylikt .

Planera för bakslag.

Var redo på bakslag, du kommer att bli sjuk, uppleva skador och sträckningar med mera. Det viktiga är att träna så hårt du kan, när du kan träna, men framförallt, följa en bra diet och sova ordentligt. Om du skadar en axel kanske du kan fokusera på att träna ben tills axeln är läkt. Om du skadar ett ben kan du fokusera på överkroppen. Och om du blir förkyld och inte kan träna alls kan du ta långa promenader och fokusera på din kosthållning istället. 

Anpassa träningen och kosten till din livsstil. 

Vi har alla olika förutsättningar att träna olika saker vid olika tider, beroende på våra jobb, fysiska förutsättningar och familjekonstellationer med mera. Träningen och kosten ska vara anpassad för att du ska känna att det passar in i din vardag. Om du föredrar att sprida ut träningen i flera korta pass under dagen, gör det. Om du föredrar att träna på kvällarna, att springa istället för att gymma, gör det. Samma sak med kosthållningen, om du mår bra av att äta mindre kött och mer växtbaserad mat, gör det, förändra inte din livsstil enbart för att någon annan lever annorlunda. Om du vill komma i form genom att äta vegetariskt och löpträna, skaffa då en coach eller ett program som bygger på det. 

Och sist men inte minst, ha roligt. Träningen ska med tiden vara något du längtar efter. Om du efter några veckor fortfarande känner att du avskyr att gå till gymmet, hitta en annan träningsform. Samma sak med kosthållningen, det blir mycket roligare att följa en diet om den tillåter att du kan göra roliga, varierande och välsmakande maträtter. Skit i vad andra tycker, träna för dina egna mål och på dina villkor och som alltid – Lev Fett! 

Gud vill att du äter kött! 

I boken “Fat of the land” skrev Polarforskaren Vilhjálmur Stefánsson, bland annat om sin tid då han levde med eskimåerna i början av 1900-talet. Och mer specifikt om deras kosthållning, som nästintill enbart bestod av animaliskt fett. Jag kommer att återkomma med ett längre inlägg om denna författaren och hans verk, men i detta inlägg vill jag fokusera på författarens religiösa argument (han var kristen) för att leva på fett kött.

Gör som Abel om du vill behaga Herren.

Vilhjálmur börjar med att ta berättelsen om Kain och Abel i första moseboken som exempel. När bröderna Kain och Abel skulle föra fram offergåvor till Gud, kom Kain med grönsaker och hans bror Abel med sitt fetaste kött. “Herren hade respekt för Abels gåvor men visade ingen respekt för Kain”. I de senare kapitlen från Genesis 45:17-18 får vi veta att både de tidiga egyptierna och judar hade stor respekt för en hög-fett diet “Och Faraon sade till Joseph… Ta din fader och ditt hushåll till mig, och jag ska ge er det godaste av Egypten, och ni skall äta fettet av landet.”.

Även Gud vill bara ha det fetaste köttet.

I gamla testamentet nämns det flera gånger att, med fettet av landet menar judarna främst fett från fårkött och fårtalg. Från Isaiah 25:6 “och i detta berg ska Herren förbereda er en fest av feta saker, av fet märg och kött”. Ett annat exempel från det gamla testamentet är berättelsen om den förlorade sonen. När den förlorade sonen återvänder, slaktade fadern bara de fetaste kalvarna. En annan källa är Leviticus 7:22-23 där Gud förklarar sitt missnöje, om folket inte vill offra några feta djur till Herren och bara hålla dem för sig själva, kommer han att visa sitt missnöje “Ni skall inte missunna Herren det bästa, fett från får, oxar eller getter”.

Varför följde judarna en diet på mycket fett?

Om vi bortser från de bibliska argumenten, kan det vara intressant att fråga sig varför en hög-fett diet var så gynnsam för judarna. I tidigare inlägg på bloggen har jag tidigare främst fokuserat på nomadfolk i arktiska klimat. I dessa omgivningar där det finns väldigt lite växtlighet på grund av det kalla klimatet. Men judarna har också varit ett nomadfolk under större delen av sin existens, och hade inte heller tillgång till särskilt mycket växtlighet i sina långa vandringar genom öknar och berglandskap. Därför är en hög-fett diet att föredra, eftersom den gör att man klarar av längre perioder utan att äta.

Vad visste judarna om kost och hälsa?

Om judarna fick sina kostråd från den allsmäktige själv eller bara tillskrev honom detta, kan vi bara spekulera i. Men det vi vet, och som författaren John Durant tar upp i sin bok “The paleo manifesto”, är att judarna var föregångare vad gäller personlig hygien, eftersom Gud befallde dem att tvätta händerna regelbundet (långt innan vi visste något om bakterier), samt att de hade en väldigt ingående kunskap om hur man skulle hantera kött i varmt klimat. Säkerligen en anledning till att de undvek skaldjur och fläskkött som lätt blir dåligt i tropiskt väder.

Om någon läsare av denna blogg behövde fler argument för att följa en kosthållning baserad på animaliskt fett kan ni alltså även lägga Guds ord till er sida. Avslutningsvis, lyssna till Herren, tvätta händerna efter maten, och Lev Fett!

Lider du av LBS? Diagnos och botemedel!

I detta inlägg vill jag ta upp en sjukdom som gått från att vara en folksjukdom till att mer likna en epidemi. Men låt oss börja med hur du kan avgöra om du själv eller någon i din närhet lider av denna allvarliga åkomma, innan vi går in på botemedel. Vaknar du ibland med känslan av att världen är skyldig dig något? Har du någon gång rapporterat en vän på Facebook för att ha skrivit, en för dig, kränkande statusuppdatering? Grät du när Hillary Clinton förlorade valet i USA? Om du svarar ja på en eller flera av dessa frågor är chansen stor att du lider av LBS.

Vad är LBS?

LBS står för ”Little Bitch Syndrom”, jag har inte hittat någon adekvat översättning på svenska, troligtvis för att vi är så vana med symptomen på denna farsot här, att vi inte ens uppfattar detta som ett problem. LBS har liksom HIV och andra liknande smittor sociala implikationer. Lagar som förbjuder kränkande ord och idéer, Sänkta begåvningskrav för vissa yrkesgrupper, och offentliga toaletter för människor som inte kan, eller vill, avgöra sin egen könstillhörighet. Dessa är några kollektiva yttringar som tyder på ett storskaligt utbrott av LBS .

Evolutionsforskaren Richard Darwins var den första att tala om denna typ av epidemier som ”memer”. En ”mem” är en idé eller en sammanslagning av idéer som förökar och sprider sig på ett sätt som liknar gener, därav ”memer”. Utifrån denna definition kan en religion eller en politisk ideologi beskrivas som en mem.

LBS verkar vara ett utslag av flera memer som bryter ned, framförallt mäns, naturliga förmåga att resonera utan att bryta ihop av stormiga känslor, kränkthet, och ett behov av att förneka sin egen manlighet. Kvinnor reagerar likartat, men får ofta även ett behov att påskynda männens symptom, och kräver av dem att bekräfta och validera deras egna symptom. Lite som beroendeförhållandet mellan alkoholister.

 Preventiva åtgärder och botemedel.

Jag vill här erkänna att jag själv lidit av detta syndrom under många år av mitt liv, och att vissa symptom fortfarande gör sig till känna ibland. Bästa sättet att förhindra att drabbas av LBS är fysisk och mental träning, desto tidigare i livet desto bättre. Hårt fysiskt arbete, styrketräning och kampsport härdar en såväl fysiskt som mentalt. Att läsa biografier av människor som uthärdat svåra utmaningar i livet och överlevt extrema situationer, ger perspektiv och stärker det egna psyket. Studera filosofi, och framförallt Stoikerna, ger ett bredare perspektiv och lär studenten vikten av att lyssna på andra, pröva sina egna idéer och ta ansvar för sin egen tolkning av verkligheten.

Om du som läser detta känner till fler bra åtgärder som hjälper mot LBS, dela gärna med er av detta i kommentarsfältet eller på Leva Fetts FB-sida, väl mött!

Tillbaka till ketos – utmaningar och förberedelser 

Om du inte känner till begreppet ”ketos”, rekommenderar jag att du först läser min tidigare mycket uppskattade artikel ”vad är en ketogen diet – skynda på din fettförbränning”. Jag vill börja med att erkänna att jag inte varit särskilt bra på att stanna i ketos. Jag har lyckats förbli i detta tillstånd högst ett par månader åt gången, innan jag börjat slarva av olika skäl. Men däremot har jag blivit en hejare på att komma in i ketos igen, tack vare detta. I det här inlägget tänkte jag dela med mig av mina lärdomar från alla de gånger jag uppnått detta önskvärda tillstånd av välmående och hög fettförbränning.

Förberedelser och abstinens under första veckorna. 

Hur lätt eller svårt det är för kroppen att ställa om sig till en ketogen diet, varierar från person till person. Men generellt sett, från mina personliga upplevelser, och upplevelser med klienter, har jag kunnat urskilja vissa vanliga tendenser. Visst obehag är nästan ofrånkomligt, beroende på hur mycket du slarvat när du inte följt dieten. Detta kan ta sig uttryck genom energibrist, ökad hunger och abstinens efter kolhydrater och socker. 

Bästa sättet att förbereda sig för åtminstone de första två veckorna, är följande; utgå från att träningen kommer att bli lidande. När du väl kommit in i ketos igen kommer du att komma tillbaka till de träningsresultat du hade innan, och troligtvis vida överstiga dem. Men medan din kropp håller på att anpassa sig från att tidigare använt kolhydrater som främsta energikälla, till fett, kommer du troligtvis känna dig märkbart svagare. Om du väljer att träna under anpassningsfasen, försök åtminstone att träna med mindre frekvens och intensitet, för att ge kroppen en chans att vänja sig. 

Inköp och förberedelser i hemmet. 

Först av allt, gör dig av med alla onödiga lockelser i hemmet. Bröd, pasta, ris med mera kan du ge bort till en vän eller slänga. Annars kommer dessa frestelser ta onödig mental energi från dig som du behöver till andra saker. Som jag tagit upp i mina tidigare artiklar om ketos, är en av de främsta fördelarna med denna diet att du inte behöver äta särskilt mycket. Men under de första 2-3 veckorna, ibland mer, kommer du sannolikt behöva äta mer för att orka med omställningen rent mentalt. 

Om du har en stor kyl, börja med att göra en stor gryta på märgben, kött och rikligt med kryddor, låt denna koka åtminstone 5-7 timmar för att bli extra god och näringsrik. Gör detta på en ledig dag (om du inte har en crokpot), för att du ska ha tillgång till mättande och nyttig soppa när du känner dig hungrig eller sugen på något, börja gärna dagen med denna soppa för att hålla dig mätt längre. Ett annat bra tips är att förbereda nyttiga snacks till kvällen. 

Förberedelser för kvällar, jobbet och utgång.

Gör lite ostchips med guacamole till kvällsfilmen, ha färdigkokta ägg i kylen att äta vid behov, och kanske viktigast av allt, förbered matlådor till jobbet under hela veckan, för att du inte ska känna dig tvungen att fuska när dina kollegor beställer pizza eller annat skräp. Ett annat tips är att ha några babybell-ostar, parmaskinka och liknande med dig under dagen som du kan äta vid behov när du blir hungrig eller sugen. 

Om du går ut och äter med vänner kan du uppleva extra mycket lockelser, parat med tryck från de andra i sällskapet att göra avsteg från dieten. Om du känner dig tvungen att dricka alkohol, drick måttligt och håll dig till rödvin. Om du beställer mat, be om att bli serverad utan kolhydrater, till exempel; en stor biff med lite sallad och vitlökssmör till. Blir du hungrig på vägen hem och känner för att ”fuska” gå in på valfritt hamburgerställe, beställ ett par dubbla ostburgare utan ketchup, pommes och dylikt, släng bröden och ät resten, eller be om ett salladsblad som substitut. 

Hur vet jag att jag kommit in i ketos igen?

De flesta hemsidor och bloggare råder en till att använda ketostickor, blodmätare och dyra apparater. Jag tycker istället att du ska känna dig fram. En del får lite röda och kliande keto-utslag eller illaluktande urin under en period. Men jag anser att det bästa tecknet på att din kropp anpassat sig, är att du inte längre känner något behov av kolhydrater, att du inte behöver äta lika ofta eller lika mycket. 

Mina sista råd är de vanligaste, de viktigaste och det jag själv har svårast att följa; ha tålamod, stressa inte, var snäll mot dig själv. Och viktigast av allt, gör detta som en livsstilsförändring och inte som en snabb fix för att bli smal till sommaren eller för att komma i ett par gamla jeans. Ha roligt, ta tid på dig, och som alltid, Lev Fett! 

Andas genom näsan 

​Innan du läser: Jag är ingen läkare, om du lider av allvarliga hälsoproblem bör du prata med en läkare innan du applicerar råden i denna artikel.

Tänk om vi kunde orka mer, gå ned i vikt, bota ansträngningsastma och förbättra vårt sexliv, endast genom att andas annorlunda. De flesta vet att vi i västvärlden, generellt sett, äter för mycket. Vad många inte är medvetna om är att vi även andas för mycket. Ja du läste rätt. I boken ”The Oxygen Advantage” utgår författaren Patrick Mckeown från den kända ryska forskaren Dr. Konstantin Buteykos forskning som visar att de flesta av oss, framförallt i västvärlden, lider av kronisk överandning. 
De flesta djur andas primärt genom näsan, titta på din hund eller katt. Vi människor har också, i hundratusentals år, primärt andats genom näsan. Enda gångerna vi andats genom munnen är när vi flämtar efter luft efter en kraftig ansträngning. Men på samma sätt som vi inte behöver äta tre stora mål om dagen, om vi inte sprungit tre maratonlopp om dagen, behöver vi inte heller andas genom munnen hela dagen om vi inte konstant sprungit hela tiden.

Historiska exempel och kulturella skillnader. 

I tidigare nämnda bok visar författaren på flera historiska och tvärkulturella exempel som bekräftar att denna insikt om andning inte är något nytt. Bland Nordamerikas indianer brukar mammorna försiktigt knipa ihop barnens munnar när de andas för lite med näsan. Och indiska yogis har vetat om i tusentals år hur viktigt det är att andas genom näsan för bra hälsa, ett långt liv och ett klart sinne. 

De senaste tusen åren har vi sett, framförallt i väst, hur människor utvecklar allt trängre och smalare näsgångar, samt smala och outvecklade hakor. Detta har inte främst något estetiskt syfte utan är, enligt ny forskning, ett resultat av kronisk över-andning med munnen som barn. För nordbor är detta särskilt viktigt, då våra smala näsor har varit till fördel för att värma upp luften på väg in i kroppen, och därmed även hjälpt till att hålla oss varma. 

Träning på hög höjd och syretält. 

Många seriösa idrottare betalar dyrt för att träna på anläggningar som ligger väldigt högt upp, på bergskedjor och dylikt. Detta eftersom luften är mycket tunnare där, vilket leder till att det då bildas fler röda blodkroppar (erytrocyter) i benmärgen. Dessa är till förmån för idrottarna när de sedan deltar i tävlingar, framförallt i långdistans och uthållighets-sporter. Detta är helt lagligt, liksom att sova i tält med lite syre i på nätterna, vilket skapar samma effekt. 

Istället för blod-dopning och viagra.

En annan metod är blod-dopning, där idrottaren tömmer sig på blod en lång tid innan loppet och sen pumpar tillbaka det när det är dags, detta är dock olagligt. Men poängen med Buteyko-metoden är att du varken behöver sova i syretält eller tömma dig på blod för dessa resultat, det räcker med att andas med näsan. 

Ett annat spännande område som påverkas av vår andning gäller sexlivet. I boken ”The Oxygen Advantage” tar författaren upp att andning med näsan påverkar blodet på ett liknande sätt som Viagra, vilket gett den oförutsedda effekten att många män som prövat Buteyko-metoden i många fall lyckats råda bot på sin impotens. 

Avslutningsvis: jag har precis själv börjat experimentera med denna metod och kan därför inte redogöra för mina personliga upplevelser, ännu. Men jag utlovar en uppföljning till denna artikel om några veckor. Till dess, vill ni veta mera, rekommenderar jag er att besöka följande sidor: 

Andas mindre http://andasmindre.nu 

Andas lagom http://andaslagom.se

Till nästa gång, andas mindre och Lev Fett! 

Ät som historiens främsta krigare – Asiens härskare 

Asiatisk mat är minst lika missförstådd som medelhavskosten, som jag tagit upp här tidigare. Först får vi göra distinktionen mellan modern kost i Asien, och den kost som dominerat deras länder under huvuddelen av deras historia. Därefter får vi göra distinktionen mellan olika asiatiska folk. Och sist men inte minst mellan olika klasser, alla har inte alltid haft råd att äta samma mat. Men bilden av asiatisk mat som; friterad fläskfilé med sötsur sås, fyra små rätter och nudlar med tillhörande smakpåsar fyllda av e-ämnen och så vidare. Det är en lika rättvis beskrivning av asiatisk mat, som fiskpinnar är för svensk kosthållning, eller Billys Pan pizza för italiensk mat.

Djingis Khan och mongolerna.

Om du följt serien ”Marco Polo” har du kanske fått en föraning om vilka brutala krigare mongolerna var. Mongolerna framträdde som en enhetlig folkgrupp under Djingis Khan under 1100-talet. Och under en tid dominerade dom nästan hela Asien, och utmanade självaste Romarriket. Djingis Khan själv sägs ha föredragit kött, därefter oralsex (detta är valfritt) och till sist lite kolhydrater. Mongolerna var på många sätt lika våra vikingar i norden. De var främst nomader, som levde i kalla och karga klimat. Precis som andra arktiska folk, liksom våra förfäder och eskimåerna, var deras främsta energikälla mycket fett. De åt mycket mjölkprodukter (klarnat smör, kefir och ost), kött (som kameler,  jakar och hästar) med fokus på djurfett. Tillgången till grönsaker och kryddor var, precis som för oss under samma tid, väldigt begränsad. Mongolerna tillagade ofta maten med hjälp av varma stenar.

Attila och hans Hunner. 

Hunnerna var liksom mongolerna nomader, och började härja i Europa, runt Svarta havet, omkring år 370. Mongolerna anser sig själva härstamma från hunnerna, medan vissa forskare hävdar att hunnerna främst var ett turkiskt folk. De utmanade både germaner och Romarriket, och bidrog till de sistnämndas fall. Under fjärde och femte århundradet exploderade antalet hunner som började angripa Europa. Den romerska historikern Ammanianus Marcellinus beskrev dem som följande (fritt översatt):

”De såg ut som män fast fulare. De var så ociviliserade att de åt sitt kött rått eller halvrått. De slogs utan formationer och var totalt orädda för döden.”

Många tillägnar hunnernas, och de av hunnerna kuvade tatarerna, deras styrka, tack vare just deras intag av kött, blod och mjölk. Ett ”tillagningssätt” som tillskrivs Hunnerna, är ett de förvarade kött under sadeln på hästen, det värmdes därmed upp den vägen och fick en salt smak tack vare hästens svett, annars åt de köttet rått. Faktum är att ordet tartar (råbiff) kommer från tatarerna som under den tiden var en del av hunnernas rike.

Samurajerna och Hara hachi bu. 

Samurajerna var adliga krigare i det feodala Japan, och existerade mellan 700-1800-talet. Ett annat namn för dem var ”bushi”,  deras klass kallades ”buke” och var den högsta samhällsklassen. Deras hederskodex hette ”bushido” som betyder ”krigarens väg”. Denna hederskodex var även viktig för de tappra japanska soldaterna under andra världskriget.

Japaner i allmänhet, och samurajer i synnerhet var ett mer civiliserat folk än mongoler, Hunner och tatarerna. De har en lång tradition av agrikultur, vilket ledde till en större tillgång och bruk av såväl sädesslag som grönsaker. De tidigaste samurajerna åt dock ansenligt mycket kött, trots buddhismens stora inflytande i landet som avrådde från, och i vissa fall förbjöd köttätande. Ris var givetvis en del av dieten, men vi får här komma ihåg att det ris vi kultiverat till vad det är idag skiljer sig markant från hur riset var på den tiden. Det var sannolikt mycket grövre med mer fibrer och mindre stärkelse . Dessutom åt man riset opolerat, inte som det vita ris vi ser på ”japanska” restauranger i Sverige idag.

Ytterligare ett par viktiga aspekter av samurajernas diet var att, även om man åt ris, utgjorde detta långtifrån huvuddelen av matintaget. Huvuddelen av födan bestod av grönsaker, man åt ofta rikligt med buljong, gjord på kött och fiskrätter med mycket starka kryddor och naturligt fett. Men den kanske viktigaste ledtråden till samurajernas och japanernas goda hälsa, är begreppet ”Hara hachi bu” som präglar folkets kosthållning än idag, och betyder ”ät tills du är mätt till 80%”.

Blåa zoner och Samurajernas fall. 

Japan har även varit i blickfånget för att de har en så kallad blå zon i Okinawa. Blåa zoner är platser där människor lever mycket längre än resten av planeten, över 100 år är vanligt. Detta faktum gjorde många vegetarianer och förespråkare av högt intag av kolhydrater glada, eftersom de felaktigt utgår från att japaner äter väldigt lite kött och vräker i sig kolhydrater. Men när man granskade kosthållningen på Okinawa närmre såg bilden annorlunda ut, då det visade sig att byborna åt väldigt lite snabba kolhydrater, måttligt med grönsaker, och rikligt med framförallt rött kött och fet buljong.

En del historiker menar till och med att japanernas förändrade kosthållning de sista två hundra åren bidrog till samurajernas fall. De sägs ha börjat äta mycket mer kolhydrater i enlighet med Buddhismens läror och dessutom mer sötsaker som bara de rikaste hade råd med. Detta samtidigt som bönder och vanliga soldater fortsatte äta kött och traditionell japansk mat. När sedan kejsaren beslöt att ta ifrån Samurajerna deras privilegier, var det betydligt lättare att besegra dem, nu när dom inte var lika lätta på fötterna och givetvis tack vare att den reguljära armén  nu hade  tillgång till ”moderna vapen” från väst.

Sammanfattningsvis kan vi slå fast, om du vill äta som de fruktade asiatiska krigarna; ät färska grönsaker, ät mycket fett och rött kött, om du måste, ät ris, men ät då brunt ris. Och sist men inte minst, ät enligt Hara hachi bu. Och som alltid, Lev Fett!