Priset för steroider, porr, sötningsmedel och andra substitut

För några månader sedan frågade en god vän mig följande ”om du kunde ta ett piller som gjorde att du kunde äta hur mycket kolhydrater och socker som helst utan att gå upp i vikt och utan biverkningar, skulle du ta det?”. Mitt svar på detta var och är nej, i detta inlägg tänkte jag utveckla detta svar.

Problemet med att ta genvägar.

Varför lära oss matematik när det finns miniräknare? Varför promenera när vi kan åka bil? Varför träffas personligen när vi kan tala över telefon? I den moderna världen ställs vi inför många frågeställningar som är unika för vår tid, dvs inte ens en promille av vår existens. Jag är inte emot att ta genvägar, jag använder dagligen sådant som internet, kollektivtrafik och mobiltelefonen, det viktiga är att vara medveten om att varje genväg innebär en tradeoff.

Steroider

Jag ska börja med att säga att jag själv aldrig prövat steroider och inte råder någon annan att göra det heller, inte bara för att det är olagligt, men även för att jag inte vet tillräckligt om det. Jag fördömer dock inte dem som gör det valet. Det finns främst två anledningar till att jag personligen valt att inte ta steroider. För det första för att jag inte vet vad steroider har för hälsomässiga konsekvenser på lång sikt. För det andra vill jag inte vara beroende av något framtaget i ett labb för att upprätthålla styrka och massa.

När jag började styrketräna i tjugoårsåldern var det flera i samma ålder som använde steroider. Dessa personer växte definitivt snabbare än mig i muskelmassa, men så fort de slutade med steroider tappade dom nästan allt de byggt upp lika snabbt. Många fick även hängtuttar och en massa lös hud senare. Jag har dock inga vetenskapliga belägg på att något av detta har med deras intag av steroider att göra, det är bara en personlig observation som gjort intryck på mig.

Sötningsmedel.

Många som följer LCHF och Paleo använder sig av sötningsmedel som gör att maten smakar sötare utan att höja blodsockret särskilt mycket, som Stevia och aspartam. Anledningen till att jag inte gör det är att jag inte vill upprätthålla ett psykologiskt behov av sötsaker, dessutom vet vi väldigt lite om övrig påverkan på kroppen av dessa medel. I naturen behöver du äta flera kilo äpplen för att få i dig så mycket sött som du får i en Coca Cola. Socker är svårt att hitta i stora mängder i naturen av en anledning, det är inte meningen att vi ska äta stora mängder av det.

Pornografi. 

I USA finns det en stor ”NO FAP” rörelse som går ut på att undvika porr och onani. Detta är inte av moraliska skäl,  utan det handlar om att unga män genom forskning och egna experiment upptäckt att när de slutade onanera till porr fick de mer drivkraft, högre testosteron, bättre sexliv och en massa andra hälsofördelar. Att som en singelman gå ut och träffa kvinnor för att få sex kräver mod, sociala kunskaper, att man sköter om sitt utseende och har något att komma med som intresserar kvinnor.

Alltfler unga män (yngre varje år) drabbas av ED (erectile dysfunction = svårt att få upp den). Detta har med porrkonsumtion att göra.  När unga män unga onanerar till filmer med vackra kvinnor som har sex lurar de sina hjärnor till att tro att de själva har sex. Detta gör att när de sen träffar en riktig kvinna som vill ha sex som en normal människa kräver mannens hjärna samma depraverade sexakter han sett på film för att han ska bli hård. Detta är bara en av många mentala problem som orsakas av stor porrkonsumtion, den hugade kan dock googla på ”NO FAP” och lära sig mer.

Poängen med dessa exempel är att det vi gillar mest i livet är det som är svårast att få tag på. Anledningen till detta är att vi ska tvingas göra oss själva starkare, smartare och mer erfarna i jakten på det vi verkligen vill ha,  det är naturens sätt att sålla ut de som bara driver genom livet till förmån för dem som strävar att bli den bästa versionen av sig själv!

Höj ribban för dina fuskdagar

Det finns många ”gurus” inom hälsobranschen som menar att ”fuskdagar” (dagar då man tillåter sig att äta mer fritt än andra dagar) är ett kontraproduktivt påfund. Detta eftersom man förstärker föreställningen att frosseri eller dålig mat är en belöning istället för att hitta nyttigare alternativ när man vill ”festa till det”. Personligen har jag funnit att fuskdagar är ett nödvändigt psykologiskt knep för att orka hålla ut under hård träning och diet med försäkran om att jag kommer att få släppa loss i framtiden.

cheat-day

Samtidigt vet jag av både egen erfarenhet och från människor jag coachat, att fuskdagar har en tendens att spåra ur. Till exempel; du tillåter dig själv att gå ut och äta pizza och dricka öl en fredagkväll. Du vaknar upp sent på lördagen, bakfull och extra sugen på skräpmat (vilket man i regel blir efter en fylla). Du tänker ”vad gör väl en dag till med fusk?” och så går du till valfritt hamburgerhak. Troligtvis kommer du även må för dåligt för att träna också denna dag.

Vad kan vi lära oss av detta exempel? Det första är givetvis att inte inkludera alkohol på fuskdagar, och om man gör det, sätta en tydlig gräns för intag, typ ett glas vin eller en flaska öl. En annan läxa är att begränsa tiden för ätande till en eller två måltider,  inte fritt ätande från fredagkväll till lördagkväll, under den tiden hinner du ta igen över en veckas kaloribegränsning.

Ett annat knep för att minska skadorna av fuskdagar, vilket är huvudämnet för det här inlägget, är att höja ribban för fuskandet. För att ta ett personligt exempel; mitt främsta mål är att äta enligt paleodieten. Att äta enligt paleo (finns dock många tolkningar) innebär generellt sett att man försöker äta så naturligt som möjligt utefter vad människor ätit under ca 99.9% av vår existens. Det innebär ingen processad föda, inget spannmål, mjölkprodukter, socker, salt och bara kött från frigående djur.

Den andra nivån av min diet är att försöka äta enligt LCHF, det innebär att jag följer samma principer som i paleo med skillnaden att jag tillåter mig att äta mjölkprodukter och salt och utesluter istället frukt och produkter med för mycket kolhydrater. Det går dock att kombinera paleo med LCHF, det är ett ämne för en annan artikel.

Men låt oss säga att jag då bestämt mig för att avvika från paleodieten en kväll i veckan, då kan mitt fusk bestå i att jag tillåter mig att äta mjölkprodukter en kväll, som ostchips, brieost, cremefraiche och dylikt. Jag fortsätter dock att hålla alkoholintag till ett minimum. Om jag följer detta system kommer en fuskdag för mig likna en dag på diet för en annan. Ytterligare en fördel med att ”fuska” med LCHF är att maten på den dieten är väldigt fet vilket gör att man inte orkar äta för mycket av den.

Men låt oss säga att du följer LCHF som din huvuddiet och du vill festa till det en kväll i veckan, hur gör du då? I så fall kan nästa nivå vara att festa till det med en måltid som bygger på GI det vill säga lågt glykemiskt index = långsamma kolhydrater. En GI-måltid kan bestå av mörkt bröd eller rågkex som du lägger skinka eller ost på. Det kan vara lite fullkornsris eller bönpasta som några andra exempel. Poängen med detta är att fuska med en måltid som inte höjer ditt blodsocker för mycket och för snabbt, vilket gör det lättare för dig att återvända till din vanliga diet dagen efter.

Mitt sista råd vad gäller att höja nivån för fuskdagar är att försöka undvika den absolut sämsta ”födan”. Här talar vi om chips, öl, kinamat (inte riktig kinesisk mat), lösgodis, glass och snabbmat för att ta några exempel. Om du inte äter riktig skräpmat på dina fuskdagar kan du behålla känslan av att du fortfarande är relativt konsekvent med ett hälsosamt leverne även de dagar då du avviker från din normala diet. Avslutningsvis, fortsätt att Leva Fett såväl till helg som till vardag!

LF-stipendium – lär dig tänka långsiktigt

Du har säkert hört någon säga triumferande något i stil med ”YES! jag kom in på polishögskolan” eller ”vilken tur, jag fick ett stipendium för att studera på konstfack” eller dylikt. Men varför är någon lycklig bara för att få möjligheten till att studera något? Det är ju ingen garanti för att de kommer nå sina mål. Allt det betyder är att de blir garanterade chansen att få ett erkännande för sina bedrifter och försedda med den kunskap som krävs för att nå dit.

long-term-2

I många fall när människor påbörjar en ny diet eller ett träningsprogram känner de sig snabbt nedslagna i brist på snabba resultat, ofta efter bara ett par veckor eller en månad. Men tänk om alla människor tänkte så, ifall Kalle efter två månader på KTH gav upp sina studier med motiveringen ”två månaders hårt arbete och ändå är jag ingen civilingenjör”, eller ”jag lanserade ju mitt företag för över ett halvår sedan, varför är jag inte lika rik och erkänd som Richard Branson?”.

Beroende på var du är i din fysiska status går det oftare betydligt snabbare att bygga en imponerande fysik än det tar att studera för att bli ingenjör eller arkitekt. Men min poäng är att du tjänar på ett långsiktigt perspektiv även vad gäller träning. En annan viktig liknelse mellan träning och de flesta högstatusyrken är att du aldrig kommer bli fullärd. Såvida du inte bara tänkt att vara frisk och snygg en enskild sommar är fysisk utveckling ett arbete som pågår hela livet.

Underhåll och progression.

Det finns ytterligare aspekter av ett långsiktigt perspektiv inom träning, vi börjar med underhåll; människan är gjord för att röra på sig och äta mat som växer ur marken, simmar i vattnet eller vandrar omkring på land. Vi är inte skapta för att sitta i soffan, titta på fotboll och äta chips. Träning är något vi alltid hållit på med sedan tidernas begynnelse, oavsett vad vi kallat det. Atleten Jonas Colting brukar jämföra det med att borsta tänderna, vi borstar ju inte tänderna två till tre gånger i veckan, vi borstar dem varje dag, ofta både morgon och kväll. Maximen ”use it or loose it” är mer än giltig här. Muskler är en färskvara och en slapp och sjuk kropp väntar runt hörnet så fort du slutar använda den för vad den är till för.

Den andra aspekten av långsiktig träning som de flesta egentligen är mer intresserad av är progression det vill säga utveckling; att gå från att vara överviktig till normalviktig. Eller från att vara spinkig till att vara muskulös och så vidare. Om du vill gå från att ha en undermålig till en bra fysik krävs det att du fortsätter öka dina ansträngningar i gymmet eller löpspåret kontinuerligt. Och samma sak när du vill gå från att ha en bra fysik till en superfysik. Progressiv träning innebär att du alltid försöker träna lite hårdare, effektivare och mer intensivt än du gjorde veckan innan. Om du ”bara” vill träna för att upprätthålla en ”bra” fysik är det givetvis inget fel med det. Men varför nöja sig med det?

Kortsiktiga och långsiktiga belöningar.

Att vi tjänar på att tänka långsiktigt med träningen betyder dock inte att det inte finns några kortsiktiga belöningar av att träna och äta bra. När jag haft ett uppehåll från träning och en bra kosthållning känner jag ofta vinsten av att återgå till ett sunt leverne redan första dagen i gymmet. Utöver den psykologiska tillfredsställelsen av att ha slagit in på en sundare bana, är det även ett faktum att våra kroppar mår bra av att arbeta hårt, något som omedelbart påverkar vår sömn, blodsocker, blodtryck och mentalt välmående samma dag vi börjar träna och äta bättre. Vi kan även uppleva påtagliga yttre fysiska förändringar redan efter några veckors träning och diet, även om skillnaderna är små kan de ha skapa stora förändringar i såväl fysiskt som psykiskt mående.

Men de långsiktiga vinsterna är givetvis de mest åtråvärda. Långsiktig underhållsträning kan leda till att du lever årtionden längre än vad du annars skulle ha gjort samt att du kan undvika sjukdomar som diabetes, hjärt och kärlsjukdomar, cancer och så mycket mera. Samt att du kommer att vara en gladare och piggare människa hela livet än vad du annars skulle vara. Långsiktiga belöningar av progressiv träning är att du kommer att bli starkare, snabbare och snyggare för varje år som går i resten av ditt liv om inget oförutsett inträffar, som en allvarlig sjukdom eller olycka. Det finns otaliga exempel på män och kvinnor som blir kroppsbyggare över 90 års ålder och som fortsätter bli bättre på det de valt att träna på ända till slutet. För mig innebär progressiv träning att jag visar mig värdig mina bröder som också arbetar för att bli så bra de kan bli inom alla livets områden. Det innebär också att jag är ett föredöme för mina barn.

Det bästa med att leva i västvärlden i vår tid är tillgången till oändliga mängder gratis information. Det jag delar med mig av här på bloggen har tagit mig över 15 år att förvärva så att du som läser slipper gå igenom samma misstag och fällor jag ofta gått på i fitness-djungeln. Se informationen jag delar med mig av här som ett stipendium för att bygga en massiv fysik och var säker på att om du följer filosofin som presenteras här kommer du, kanske inte inom en eller två veckor, men oundvikligen att nå framgångar såväl i gymmet som i livet. Och som alltid kom ihåg att leva fett. Väl mött i kommentarsfältet och på Facebook.

Ät som historiens största krigare – del 2, Medelhavets härskare 

Från det antika Grekland till Makedonien och Romarriket är Medelhavet vaggan för historiens främsta krigare och några av den västerländska civilisationens viktigaste pelare – filosofi, demokrati, rättsstaten och religion (såväl för kristna som hedningar). Men hur såg livsföringen ut för dessa människor som vi har att tacka för så mycket?

För det första bör vi ta död på myten om medelhavskosten som den presenteras i populärkulturen. För på samma sätt som ’kinamat” i Sverige har väldigt lite att göra med den mat man traditionellt sätt äter i Kina, har medelhavskosten väldigt lite gemensamt med turkiska pizzabagare och de mängder med köttfärssås och spagetti som svensken slurpar i sig regelbundet. 

I dokumentären Pioppi-protokollet går doktor Aseem Malhotra igenom hur denna myt skapades. Som med de flesta skadliga myter vi har om mat kan vi spåra dem till forskaren Ancel Keyes, som på 60-talet lade grunden till myten om faran med fet mat, med minst sagt dubiös forskning. När han besökte medelhavsländerna lade han avsiktligt fokus på deras intag av bröd, pasta och frukt för att förklara deras (på den tiden) långa livslängd och starka hälsa. Men han valde att bortse från de delar av deras av deras diet som gjorde deras måttliga intag av kolhydrater möjlig utan hälsoproblem. 

Riktig medelhavsmat!

Antipasto. I Italien föregås den mesta maten av antipasto (förrätterna) som traditionellt består av feta ostar och korvar och annat kallskuret. Detta gör att man omedelbart ställer in kroppen på att bränna fett istället för glukos, samt att man äter sig mätt på näringsrik mat innan man intar kolhydrater. I Sverige är detta känt som Skaldeman-effekten, efter författaren Sten Sture Skaldeman som lade märke till att man kunde minska skadan av kolhydrater om man grundade måltiden med något väldigt fett. 

Pasta, pizza och ‘hara hachi bu’

Något som utmärker de delar kring Medelhavet där man lever längst, är att man äter väldigt små portioner samt att de kompletteras med mycket grönsaker och naturliga fetter som olivolja och avokado. När en svensk slår sig ned på valfri (oftast turkisk) pizzeria och beställer en kebabpizza så äter hen lika lite italienskt som om du skulle följa eskimåernas diet genom att äta isglass. 

En traditionell pizza är väldigt tunn och har oftast bara en eller två tillbehör som exempel mozzarella, svamp eller prosciutto (skinka). Pasta äter man väldigt små portioner av. Och likt japanerna på ön Okinawa, där man också är kända för att leva ovanligt länge, äter man bara tills man är 80% mätt. Italienarna har inget ord för detta, det är en oskriven regel. Men Japanerna kallar det ‘hara hachi bu’. 

De antika grekerna, Sparta och Alexander den store.

Det finns många teorier kring hur spartanerna och de gamla grekiska krigarna åt, av någon anledning har veganerna försökt lägga beslag på dessa krigares varumärke, vilket syns i populärmedia. Men utöver det faktum att det inte finns någon gammal civilisation som levt enbart på vegetarisk föda (något John Durant tar upp i boken ”the paleo manifesto”) är det högst osannolikt att världens mest kända krigare skulle levt på en diet som kräver flera kosttillskott för att överleva på även för dagens vegane. 

Men om vi går till dagens arvtagare som utöver den gamla grekiska kampsporten Pankration, något som i det närmaste liknar dagens mma, följer deras arvtagare i Grekland en kosthållning som främst liknar Atkinsdieten, mycket kött,  därefter grönsaker och till sist lite kolhydrater tillsammans med naturligt fett från olivolja,  nötter och avokado. Alexander den store var känd för sitt stora intag av fet fisk, han var dock även känd för sitt intag av kopiösa mängder rött vin, så jag nämner honom bara i förbigående som en tveksam förebild. 

Romarriket, feta gladiatorer och perfekta tänder 

De antika romarnas diet var i allt väsentligt väldigt lik deras arvtagare i det moderna Italien och likt det hos deras kusiner i Grekland. Ett intressant rön som framkom rätt nyligen vid en utgrävning i Pompei enligt tidningen The Telegraph, var att Romarna tycks ha haft perfekta tänder. Och är det något vi vet från antropologiska studier är det att för att bibehålla perfekta tänder utan tandborstar och tandkräm krävs en i närmast kolhydratfri diet, eftersom socker och kolhydrater sliter på tänderna till skillnad från kött och naturliga fetter. 

Däremot finns det en teori om att många gladiatorer tycks ha ätit mycket kolhydrater. Anledningen till detta sägs bland annat ha varit att Gladiatorerna oftast var slavar och bara fick äta det billigaste, vilket var bröd, samt att man ville att deras slagskämpar skulle ha ett ”skyddande lager ” av fett som gjorde dem svårare att döda men som även gav upphov till mer blodsutgjutelse till åskådarnas nöje. Denna teori är dock väldigt hårt ansatt av flera forskare som menar att gladiatorerna åt ungefär samma föda som andra romare, och att de bästa krigarna (som Spartacus) troligtvis belönades med mer kött. Personligen väljer jag att tro på det sistnämnda.